Det har varit en varm solig och vänlig 1-maj i Göteborg med stora demonstrationer. Störst var som vanligt Vänsterpartiets tåg och Gustaf Adolfs torg där demonstrationen avslutades med ett möte fylldes till brädden av människor. Flera tal hölls och det överlägset bästa hölls av Jonas Sjöstedt. Dadgostars tal var mycket sämre och dessutom hölls det till stor del innan alla i demonstrationen ens hade kommit fram.
Gustaf Adolfs Torg, Göteborg 1-maj. Bild: Daniel Bernmar.
Innan demonstrationen hade Socialistisk Politik ett möte på Järntorget. Kanske 200 personer lyssnade på ett mycket bra tal av Lars Henriksson.
Demonstrationstågen
Enligt Ulf Bjereld var det i år 1 400 personer som demonstrerade i Syndikalisternas (SAC) tåg, mot 1 000 personer förra året. En ökning med 400 personer.
Därpå följde Kommunistiska Partiet (KP). De bröt en mångårig nedåtgående trend och var i år 500 personer, mot 425 personer föregående år. En ökning med 75 personer.
Vänsterpartiet genomförde en av sina största 1 maj-demonstrationer i Göteborg i modern tid. De var i år 4 000 personer, mot 3 200 personer förra året. En ökning med 800 personer. En person som räknade på en annan plats, närmare torget fick det till 5 500 personer. Polisen uppskattade antalet personer till 10 000 när tåget ankom till Gustaf Adolfs Torg, men det tror jag är att ta i för mycket.
Socialdemokraterna var i år 1 150 personer, mot 930 personer förra året. En ökning med 220 personer.
Sammantaget var det således över 7 000 människor som demonstrerade i Göteborg. Vi får gå tillbaka till 2015 för att hitta en högre siffra enligt vad Ulf Bjereld uppger.
En annan person som räknade kom fram till 4 250 (+560) för Vänsterpartiet, 1 410 (+400) för syndikalisterna, 1 300 (+370, osäker siffra) för socialdemokraterna och Kommunistiska Partiet 490 (+65). Denna räkning skedde strax efter Järntorget med Ulf Bjereld räknade längre fram. Den tredje personen som räknade Vänsterpartiets tåg räknade i slutet i närheten av Gustaf AdolfsTorg. Hans siffra var den högsta (5 500).
@admin ser riktigt fint ut!
Stora demonstrationer, skojar du?
I valet 2022 fanns sisådär 430 000 röstberättigade i Göteborgs kommun. Av dessa röstade ungefär 95000 på socialdemokraterna och ungefär 45000 på Vänsterpartiet. Lite mer än 1 procent av socialdemokraterna och knappt 9 procent vänsterpartisterna demonstrerade (sedan kan man ju gissa att en del var tillresta från omkringliggande kommuner vilket väl gör att siffrorna nog är lägre än så). Det är rätt svårt att vara det minsta imponerad av denna ”mobilisering”.
Det var längesedan jag gick i någon första maj demonstration (socialdemokratisk för min del) då jag inte tyckte det gav särskilt mycket, redan övertygade applåderar åt självklarheter (ibland på gränsen till floskler) och dunkar varandra i ryggen, det blir lätt lite patetiskt. Gamla ritualer upprepas år från år (och de är kanske uppskattade av de redan frälsta) medan det verkar svårt att hitta nya former. Visst ska man vara rädd om traditioner men traditioner som inte utvecklas förstenas förr eller senare. Röda fanor och Internationalen är kanske inte det som den unga generationen attraheras mest av.
Vi har sedan snart 2 år en högerregering. Om de aktuella partierna inte varit tondöva och istället tagit formandet av riktig oppositionspolitik på allvar (genom att visa på genomarbetade alternativ) skulle det kunna blivit riktiga manifestationer. Men Vänsterpartiet tuggar hellre teser och dogmer och socialdemokraterna gör sitt bästa för att inta det gamla klassiska Folkpartiets roll. Det tror f-n det att få demonstrerar.
En får ju jämföra med hur det varit. Inte med ens egna orealistiska önskningar. Sossarna har av naturliga skäl främst anställda och heltidspolitiker i sina led. Det är ju också det parti som tillsammans med de borgerliga partierna genomfört alla försämringar. Att nån överhuvudtaget vill gå i deras demonstration är ju därför ytterst märkligt.
Ditt gnäll är föga konstruktivt och betyder ingenting. Så jag avslutar med några ord av Cecilia Verdinelli:
Men så, bara tre dagar efter attacken, svarade stockholmarna på attacken med en protestsamling. Över tusen människor dök upp en gråkall lördag och stod där med sina kroppar och ansikten på torget i Gubbängen. Och jag konstaterar, som så många gjort före mig, att hela skillnaden och allt hopp ligger däri: att tyckarna på Flashback och hånflinarna inte är beredda att stå på ett torg och med sina ansikten backa budskapet. När någon ”edgelord” någon gång ändå försöker anordna en demonstration blir det tretton incels och hans mamma.
Den insikten behövde jag inför årets 1 maj. I några års tid nu har jag inte varit så pepp. Jag är inte säker på varför, men jag har upplevt vissa av inslagen som tomt ceremoniella och undrat om 1 maj håller på att bli en form av politisk teater. Gubbängen påminner mig: Nej, det är inte teater. Det är beredskap, en slags rep-övning om man så vill, inte alltid rolig och inte alltid peppig, som årligen påminner om den urpolitiska kraften i att med sin kropp och sitt ansikte inta en åsiktsposition i det offentliga rummet. Den djupa förståelsen av att gemenskapen är både mål och medel. I den stund vi glömmer det och överger gator och torg, vinner det högerpopulistiska hånflinet, som visserligen är tusenfalt men som strömmar ur tusen olika skärmar i tusen olika rum.
https://www.etc.se/ledare/hela-skillnaden-och-allt-hopp-ligger-haer
Gnäll får stå för dig och är det någonting som är föga konstruktivt så är det att en samlad vänster, och ja där ingår Miljöpartiet, formar en samlad och realistiskt oppositionspolitik. Utan detta kommer det bli en smal sak för Kristersson att regera vidare efter nästa val, det värsta ekonomiska perioden är över och då duger det inte bara med massa okoordinerat ”gnäll” från oppositionen. Hur svårt kan det vara?
Socialdemokraterna är ju företradare för samma politik som högerregeringen så varför skulle det fungera. Förmodligen inte alls. Utan det som behövs är tryck underifrån genom folklig organisering och utomparlamentarisk kamp så att V, MP och S tvinga vänsterut i framförallt den ekonomiska politiken men även när det gäller avprivatisering av skola, vård, järnvägar med mera..
Som relativt nybliven vänsterpartist kändes det häftigt att gå i ett så massivt demonstrationståg som det vi hade i Göteborg i onsdags.
Visst, jag har varit med i större demonstrationer än så här, men då gällde det mobiliseringar vid särskilda tillfällen som EU-toppmötet. En så här uppslutning bådar gott inför valet.