På de flesta områden dominerar det manliga. Men inte vad det gäller språket. Dvs det svenska språket. När det har standardiserats, maskulina och feminina ord försvunnit har femininändelserna ( i alla fall på adjektiven) tagit över.
På svenska heter det alltså den lilla pojken (så skriver också alla tidningar vad jag vet), långa mannen, blåa vagnen och inte den lille pojken, långe mannen och blåe vagnen (spårvagnslinje nummer tre) som jag som göteborgare (det är möjligt att yngre göteborgare inte längre använder maskulinändelser heller) säger, och oftast skriver, med en maskulinändelse eftersom det handlar om maskulina ord.
Svenskan är idag alltså ett feminint språk. Kanske helt onödigt vetande och helt ointressant, men kanske är det inte alltid så viktigt om det finns könsneutrala uttrycksmöjligheter i språket eller inte.
Borgarmedia: DN1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SVD1, 2, 3, Språktidningen,
Läs även andra bloggares åsikter om Språk, Feminint, Maskulint, Femininum, Maskulinum, Svenska, Hen, Hon, Han, Samhälle, Politik
