Om det hade med språket att göra så vore Sverige ett matriarkat

Detta beror på att standardändelsen i svenska språket i samband de ord som tidigare var maskulinum och femininum idag alltid är femininum . Utom i många dialekter. Exempelvis den jag pratar själv. Göteborgska. I göteborgska använder vi (i alla fall folk i min ålder) maskulinändelsen e i samband med tidigare maskulina ord.  ”Den lille pojken” är ett exempel som kan jämföras med svenskans ”den lilla pojken” som använder femininändelsen a (språkforskare kallar det dock inte femininum och maskulinum utan nåt annat). Så om det var språket och språkbruket som avgjorde så skulle väl Sverige i så fall vara matriarkat. Men forskning tycks visa att språket har en mycket liten betydelse för jämställdhet. Debatten om ordet hen finner jag därmed som något överdriven om jag säger så.

Jag har inget mot ett könsneutralt ord, men varför inte använd ordet ”den” istället för ”hen”. För hen blir ju i böjningar inte könsneutralt. Hen, henne. Eller? Visserligen har jag inget mot det heller men är det könsneutralt man är ute efter funkar ju ordet ”den” bättre. Okej för hen, men det kommer inte att förändra någonting. Varken till det bättre eller till det sämre (barn får det inte svårt med sin identitet bara för att man använder könsneutrala ord). Det är en pseudodiskussion som tar kraft från de viktiga diskussionerna om arbetets värde, löneskillnader, lika betalt för samma arbete, klasskillnader osv.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements