Marcus Priftis har skrivit ett fint inlägg i Dagens Arena som enkelt och lättfattligt förklarar vad strukturell rasism innebär. Han riktar sig till liberaler som Jasenko Selimovic och andra. Men även försvarare av begreppet strukturell rasism har samma villfarelser som många liberaler.
Då låter resonemanget lite hårddraget så här: Vi måste alla erkänna att vi är rasister för det finns strukturell rasism. Om vi inte erkänner kan rasismen inte åtgärdas är fortsättningen. Men som Priftis mycket riktigt förklarar så innebär strukturell rasism inte att alla är rasister:
För det andra finns det ingen anklagelse. Begreppet strukturell rasism innebär inte att alla skulle vara rasister, eller att samhället är alltigenom rasistiskt. Det är en – möjligen avsiktlig – feltolkning. Det innebär den raka motsatsen: att det inte behövs några rasister för att rasism ska uppstå. Precis som det är helt meningslöst att anklaga kvinnan i bilen framför för kön på motorvägen, är det fåfängt att leta efter skyldiga till den strukturella rasismen.
Strukturell rasism fungerar som en bilkö förklarar han vidare:
Ingen vill slösa bort tid i en bilkö. Ingen vill sitta fast på motorvägen, provocerande stilla där man borde haft fri väg, ett ringlande radband av stillastående bilar så långt ögat når och med klockan obönhörligt tickande mot det där morgonmötet man kommer att missa. Vi tog ju bilen för att vi skulle komma fram fortare!
Men trots att ingen av oss har önskat bilkön, är den ändå där. Den är ett resultat av att vi alla bestämt oss för att ta bilen samtidigt. Den är summan av våra handlingar, inte av våra avsikter.
Kön på motorvägen är en typisk struktur.
Det finns rasism. Alla är inte rasister. Även utan att det finns en enda rasist kan det finnas strukturell rasism. Man är inte rasist bara för att man är ”vit” eller för att man råkar göra eller säga nåt rasistiskt nån gång. Det har vi säkert alla gjort. Det är inte strukturell rasism och det innebär inte att alla är rasister.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Marcus Priftis, Strukturell rasism, Rasister, Strukturer, Liberaler, Jasenko Selimovic, Rasism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Nej, jag håller verkligen inte med om att vi alla är rasister. Möjligtvis kan vi vara diskriminerande i vissa sammanhang. Det finns grader även i helvetet.
Jag jobbar som chef på ett hyfsat stort företag här i Australien och vi få gå djuplodande kurser i hur diskriminering och mobbing måste undvikas på arbetsplatsen, inte minst eftersom det innebär kostsamma skadestånd att bli fälld i motsv. arbetsdomstolen. Jag har strikt ansvar även för dem som jobbar i mitt lag.
Inte en chans att jag får fråga en arbetssökande om ålder, ursprung, sexuell läggning eller religion. Det är direkt straffbart.
Att flörta med någon på jobbet eller på en personalfest kan också rendera i straff om denne är satt i beroendeställning.
Jag tycker svensk lagstiftning är för vek inom dessa områden och skulle gärna se en uppryckning!
Svensk lagstiftning är delvis vek. Det är inte olagligt att fråga om religion, ursprung etc, men det är otillåtet att låt det påverka en anställning. Vilket naturligtvis är oerhört svårt att bevisa. Alltså är lagstiftningen svag. Som du säger.
”Man är inte rasist bara för att man är ”vit” eller för att man råkar göra eller säga nåt rasistiskt nån gång. Det har vi säkert alla gjort. Det är inte strukturell rasism och det innebär inte att alla är rasister.”
Det är nog sant att man inte är rasist (hur man nu definierar det ordet) för att man någon gång sagt något rasistiskt, (och synnerligen inte för att man är ”vit”) men det är väl fortfarande en del av den STRUKTURELLA rasismen, enligt Marcus Priftis definition.
Nej. Du läser fel som jag ser det. Att vara vit är inte en del av strukturell rasism. Att det är lätt att säga nåt rasistiskt som en följd av strukturerna i samhället, de attityder, åsikter och annat vi vuxit upp med är däremot en del av den strukturella rasismen. Men. Det gör dig inte till rasist och man kan inte bekämpa strukturerna genom att göra det hela till en individuell fråga om beteende.
Jag kanske uttryckte mig otydligt: Jag syftade på att det är en del av den strukturella rasismen när man säger något rasistiskt, inte för att man är vit.
Min poäng var att ifrågasätta följande uttalande: ”…man råkar göra eller säga nåt rasistiskt nån gång. Det har vi säkert alla gjort. Det är inte strukturell rasism.”
Vad jag ville få sagt var alltså: Det är det väl visst?
Du verkar hålla med mig om detta eftersom du nu skriver: ”Att det är lätt att säga nåt rasistiskt som en följd av strukturerna i samhället, de attityder, åsikter och annat vi vuxit upp med är däremot en del av den strukturella rasismen”
En av de viktigaste poängerna som jag ser i Priftis text är att man kan bidra till och upprätthålla den strukturella rasisten utan att själv egentligen vara rasist.
Nej det behöver det inte vara som jag ser det. Dvs inte själva yttrandet till skillnad från innehållet i yttrandet. Inte heller betyder det att personen som fäller yttrandet är rasist, utan bara att rasism finns i samhället, inbyggt i systemet. Men att du kan säga något rasistiskt utan att du tänker på det är en del av det som kallas strukturell rasism.
Kanske det bara att jag märker ord för i stort sett är vi ju överens. Men det är viktigt för mig att man kan göra nåt åt ett problem och en de vänstermänniskor hemfaller åt en syn på strukturell rasism som innebär att vi lika gärna kan sätta oss på arslet och göra ingenting. För det går ändå inte att lösa. Detta som en följd av postmoderna teorier.
Om det du skriver i ditt sista stycke är vi överens.