Förlust av stora rovdjur ett globalt bevarandeproblem

Lodjur

Foto: Bodil Elmhagen

Stora landlevande rovdjur minskar, vilket kan få konsekvenser för andra arter och ekosystemens funktion. En studie i Science visar att 75 procent av de största rovdjuren minskar och att drygt hälften av dessa redan har förlorat mer än halva sitt utbredningsområde. Forskning visar att ekosystemen förändras på flera sätt när rovdjuren försvinner.

Stora landlevande rovdjur minskar runtom i världen, vilket kan få konsekvenser för andra arter och ekosystemens funktion. En studie som publicerats i Science visar att 75 procent av de största rovdjuren minskar och att drygt hälften av dessa redan har förlorat mer än halva sitt utbredningsområde. Kunskapen kring många av arterna är fortfarande låg, men för några arter har forskning visat att ekosystemen förändras på flera sätt när rovdjuren försvinner.

Studien har sammanställt kunskapen kring de största rovdjurens roll i ekosystemet och deras globala bevarandestatus. Det handlar om totalt 31 arter – de som väger mer än 15 kg, till exempel afrikansk vildhund, dingo, manvarg, snöleopard och lejon, men också lodjur och varg.

Det är bara några stora rovdjur som är väl beforskade men den befintliga kunskapen tyder på att många andra arter påverkas när rovdjuren försvinner. Den australiensiska vildhunden, dingon, har utrotats från stora delar av Australien. Där dingon finns kvar jagar den och håller ner kängurustammen samt av människan introducerade arter som räv och katt. Där dingon utrotats har antalet känguruer ökat, vilket kan leda till att vegetationen överbetas. Samtidigt ökar antalet rävar och katter och deras jakttryck på andra arter, vilket lett till att flera inhemska australiensiska pungdjursarter har minskat eller dött ut i områden utan dingo. I Afrika dödas babianer av lejon och leoparder, men då de senare minskat har babianerna blivit så många att de gör skada på jordbruksgrödor. Dessutom äter babianer andra mindre djur, vilket medfört att små hjortdjur och små apor minskat. I en del nordamerikanska nationalparker har vargens och pumans återkomst lett till minskade hjortstammar och det minskade betestrycket har gynnat busklevande småfåglar och bäver.

I Europa har starka effekter på andra arter framför allt påvisats för lodjuret. Det är kanske välkänt att lodjur kan hålla nere antalet rådjur men lodjur dödar även rödräv, vilket gynnar rävens bytesdjur. Där det är gott om lo finns det därför mer hare, orre och tjäder.

– I lodjurens frånvaro blir rävtätheten betydligt högre än den annars skulle blivit, eftersom många rävar äter fler harar och skogshöns än vad några få lodjur gör, säger Bodil Elmhagen, forskare vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och en av författarna till studien.

Ett dilemma är att även om rovdjurens status har betydelse för andra arter och därmed för hur ekosystemen fungerar, så är det också rovdjurens ibland starka effekter på andra arter som skapar konflikt med människan. För att kunna bevara stora rovdjur krävs det att man hittar sätt att möjliggöra samexistens mellan människa och rovdjur. Artikelförfattarna föreslår att en möjlig väg framåt kan vara att globalt arbeta efter samma modell som inom det europeiska ”Large Carnivore Initiative for Europe”, där forskare från ekologi och samhällsvetenskap arbetar tillsammans med viltförvaltare och bevarandeorganisationer med bland annat konflikthantering och förvaltningsplaner för rovdjur.

Svensson/Stockholms universitet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads