I kölvattnet på #metoo kommer falska anklagelser och reaktionär lagstiftning

Det finns anledning att vara försiktig när nu kvinnors berättigade berättelser och i huvudsak sanna berättelser om olika typer av trakasserier och övergrepp fått så kraftigt genomslag. Det kommer att förändra sker och ting och det finns ingen anledning att vara försiktig med sådana förändringar om de innebär en mer jämlik och jämställd maktfördelning.

Men det finns anledning att vara försiktig med individuella anklagelser mot enskild män. Precis som att det varje år görs många falska våldtäktsanmälningar (fast de är bara en liten del av alla anmälningar förstås) så förekommer det också falska anklagelser om sexuella trakasserier och sexuella övergrepp i den störtflod av berättelser som vällt över oss i samband med #metoo.

Falska våldtäktsanmälningar förekommer i huvudsak mot tidigare partners, mot män som kvinnor fattat motvilja mot, mot nära släktingar de blivit osams med osv.

Falska anklagelser om sextrakasserier och trakasserier förekommer främst i samband med maktkamp. Det har periodvis varit ett flitigt använt vapen mot stridbara fackliga företrädare för att minska stödet mot dem och tvinga dem att lämna sin poster. Det används också i interna maktkamper i politiken och i företag.

Därför måste en viss försiktighet råda när enskilda personer pekas ut som sextrakasserare och sexbrottslingar. En del av dem är med all säkerhet falskt utpekade. Vilka det handlar om är förstås omöjligt att säga, men i klara fall där samma person anklagas av en mängd olika personer utan relation till varandra behöver vi nog inte ifrågasätta utpekandet. Om vi inte är försiktiga riskerar det hela att utvecklas till just det som Staffan Heimerson varnar för i en krönika i Aftonbladet (han har förresten fel om stavningen av pluralformen för kollega).

I detta sammanhang är det också viktigt att påpeka att det är en liten andel av alla män som begår sexualbrott. Fel, klantigheter och annat som kan upplevas som trakasserier men inte är brott har sannolikt de flesta människor gjort nån eller några gånger.

Även krav på skärpt lagstiftning är att gå fel väg. Det kommer inte att hjälpa. Vi vet sen tidigare att människor med makt lättare klarar sig undan lagen än andra. Det som behövs är istället en utjämning av makten. Dessutom krävs det polisanmälningar för att lagen ska innebära någon skillnad och i fall med personer som har makt som begår övergrepp på personer de har makt över så kommer anmälningarna att förbli få. För sådant kommer att leva kvar så länge vi har skeva maktförhållanden i samhället.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Sebastian

    ”många falska våldtäktsanmälningar (fast de är bara en liten del av alla anmälningar förstås)”

    Finns inga som helst bevis för att det skulle vara så.

    • Det finns gott om bevis på det. Det förekommer ett antal fall av falsk anmälningar som blir offentligt kända varje år. Det är bara att läsa media och rapporter från Brå. Att det är få i jämförelse med det total antalet anmälningar är också utan tvekan ett korrekt påstående.

      Polisen i Örebro menar att var 5:e anmälan är falsk (2004). Christian Diesen har uppskattat dem till 1% av alla anmälningar. Flertalet som får resning och sen frias, dvs felaktigt dömda män, är dömda för sexualbrott (enligt en JK-rapport från 2006). Bara sök på Falska våldtäktsanmälningar så hittar du massor.

      • Sebastian

        Du ser, en uppskattning är 20% och en annan är 1%. Det säger ju en hel del om hur svårt det är att bedömma hur stor andelen är…

        Det är nog en ganska liten del av alla falska anmälningar där den som anmäler falskt blir dömd. Men givetvis lika omöjligt att ta reda på andelen där.

        • Du förnekade ju att det fanns och att det inte fanns bevis Jag hävdade att det fanns, men var få. Bevis finns. Jag hade rätt. Du hade fel.

  • Pingback: Me Too och reaktioner | PlusEtt Bloggen()