Vad och vem är vänster inom Vänsterpartiet?

Media i allmänhet beskriver oftast de stalinism-anfäktade personerna inom Vänsterpartiet som varande vänstern inom Vänsterpartiet. Så även ETC och andra vänstersajter. Det är som jag ser det en totalt felaktig uppfattning som situationen. De som är vänster är de andra, ganska ofta människor med ursprung i miljörörelsen och ibland i den anarko-syndikalistiska miljön. Kanske också Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson men det är jag mer osäker på.

Ulla Andersson som inte vill ställa up i valet till partiledare har förordat Nooshi Dadgostar som partiledare. Även Jens Holm som inte heller vill ställa upp tycks förorda Dadgostar som ny partiledare vilket riksdagsledamoten och partiets rättspolitiska talesperson Linda Westerlund Snecker också tydligt gör. Östergötlands partidistrikt har också uttalat sitt stöd för Dadgostar.

Det finns dock ytterligare en eventuell partiledarkandidat kvar, Tamara Spiric, kanslichef på Vänsterpartiet i Stockholm och ledarskribent på Flamman. Hon har tidigare varit kommunalråd i Umeå. Jag har inte klart för mig vilka politiska skillnader som eventuellt finns mellan Spiric och Dadgostar och deras uttalanden i media ger ingen klarhet. Tamara Spiric tycker att hon gör sig bra i TV, att det behövs ett vänsterprojekt för alla och att hon har starkt stöd.

Dadgostar menar att Vänsterpartiet måste bli bättre på att nå ut i arbetarklassen och trycker på att hon haft en fattig uppväxt. Hon har tidigare varit förbundskassör och vice ordförande för Ung Vänster, kommunfullmäktigeledamot i Botkyrka och aktiv inom Handels. Hon var med och startade samt drev proteströrelsen ”Alby är inte till salu”.

Båda säger sig försvara den senaste tidens mer aggressiva oppositionspolitik från Vänsterpartiets sida. Men det är naturligtvis inte nog. Jag har tidigare efterlyst tydligare politisk ställningstaganden från de som vill partiledare i Vänsterpartiet. Men både Dadgostar och Spiric undviker detta. Intern politisk taktik tycks vara viktigare för dem båda än politiska ställningstaganden. Det är den typen av brist på politik och politiska ställningstagande som bidrar till att skapa parlamentarisk blindhet, något som tidningen Internationalen också varnar för:

Den parlamentariska instängdhetens syrebrist tycks ha gjort även vänstern omtöcknad. Varför i hela fridens dar skulle vänstern bidra till högerns dimridåer? Visst är det utmärkt att pressa regeringen och januaripartierna om välfärdssveken och behoven. Det är den parlamentariska enögdheten hos V som utgör problemet. Inom S kvider både medlemmar och väljare i januariavtalets strypsnara, liksom LO-folket. Men mobilisera då där, och låt M/KD hacka sönder sina forna alliansbröder och systrar. Det är bara stormvindar underifrån som kan blåsa omkull januariöverenskommelsens löntagar- och välfärdsfientliga paragrafer, så visa vem som står var och backa upp kraven på massivt stöd till välfärdssektorn!

När det nu står klart att Jonas Sjöstedt kommer att avgå efter vårens partikongress framträder de senaste månadernas utveckling i nytt ljus. Sjöstedts sista gärning som partiledare består kanske av att ha lyckats bryta loss Vänsterpartiet från dess roll som evigt lojalt småsyskonparti. Det är ett utmärkt arv att efterlämna. Nu ankommer det den kommande partiledaren att ta nästa steg och bryta med parlamentarismens inlåsning.

Men det är faktiskt helt omöjligt att utifrån avgöra vem som är mer vänster och vem som inte är det av Dadgostar och Spiric. Dadgostar säger dock att LO-kollektivet är viktigt. Kanske det betyder nåt, men Spiric kanske också tycker så men uttalar det inte i de intervjuer som finns. I slutändan tycks dock politisk taktik, interna hänsynstaganden och liknande tycks vara viktigare för dem båda än att presentera någon politisk vision. Någon Bernie Sanders eller Alexandria Ocasio-Cortez är de verkligen inte.

Läs mer:


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.