Sossarna övergav arbetarna för länge sen

En del kommentarer efter Mona Sahlins tal i Almedalen tyder på att författarna tror att socialdemokraterna kommer att föra en arbetarvänlig politik. Det kommer de inte. Det har de inte gjort sen 1970-talet. Och knappt då. Men idag är socialdemokratin helt inriktad på att föra en politik som gynnar storkapitalet. Precis som borgarregeringen. Men införandet av nyliberala idéer gick lite långsammare när sossarna regerade. Men det var lik förbannat en nyliberal politik.

Privatiseringen av skolorna har sossarna varit för, liksom dcen fördyrande avregleringen av elmarknaden, privatisering av sjukvård (med vissa undantag), utförsäljning av gemensamt ägda företag (ex Telia), privatisering av busstrafik, järnvägstrafik, telefoni osv. Andra saker där socialdemokraterna gått i spetsen för försämringar för vanliga arbetare och fattiga är exempelvis pensionerna och flyktingpolitiken. Sammanfattningsvis – en nyliberal politik. Så den som tror att det kommer att bli bättre med en socialdemokratisk regering har kapitalt fel.

Inte heller är miljöpartiet mycket bättre. De har stött den socialdemokratiska politiken när det gäller allt det ovanstående. Dessutom har de istället för en storsatsning på de kollektiva kommunikationerna runt storstäderna drivit igenom det puckade bygget av nya järnvägar i Norrland. Miljöpartiet är inget parti för arbetarklassen, det är ett parti för den postmoderna individualistiska eliten. Ibland gör de bra saker, oftast tyvärr dåliga. Dessutom dras de med samma sak som sossarna, att säga en sak och mena nåt annat. Miljöpartiet är inget alternativ för den svenska arbetarklassen.

Vänsterpartiet har varit snäppet bättre. Men inte mycket. De har på lokalt plan , på flera orter, varit för och dessutom ibland drivit igenom privatiseringar. Privatisering av skolor och sjukvård. För att vänsterpartiet ska betraktas som arbetarvänligt måste nog en svängning åt vänster ske. Och partiet måste sluta snegla på regeringstaburetter.

Och hur var det med Mona Sahlins tal. Innehöll det egentligen något av värde. Inte alls! Det var mycket snack och lite verkstad. Eventuellt kommer subventioner till bostadsbyggande att återinföras om sossarna vinner nästa val. Det var väl ungefär allt med reellt innehåll. Majoriteten av det borgarregeringen rivit ner kommer att bli kvar nedrivet efter en eventuell sosseseger i nästa val. För att det ska ske något bra krävs det nåt annat än en sosseseger i nästa val. Det krävs folklig mobilisering. Det räcker inte med att ett tal är elegant och elakt. Att något låter bra innebär inte att det är bra. Det måste finnas innehåll också. Det räcker inte att säga det folk förväntar sig att höra. Det krävs mer.

Borgarmedia: DN1, DN2, SVD1, SVD2, AB, SR
Bloggat: Ett hjärta rött
Läs mer: Privatisering, Sjukvård och skola
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Advertisements
  • Skribenten

    Jag håller med dig i din kritik av S, V och MP. Men jag tror inte att dina abstrakta förklaringar att avregleringar skulle vara fientligt gentemot arbetarna.

    Det är egentligen en diskussion som ska föras internt och inte på ett öppet forum. Men jag skrapar på ytan och menar att statligt ägande inte per automatik leder till förbättringar. Det ger dock möjlighet att öka inflytandet i företag som står under statens regi.

    Men då får vi frågan, vad för stat har vi? Vi har en borgerlig stat med representativ demokrati. Blir man inte en röd kapitalist när man förvaltar ett statligt bolag genom en byråkrati? Det är samma princip om mervärde som styr alldagliga företag som Telia.

  • Anders_S

    En borgerlig stat med statliga företag är ingen socialism. Det är alltså ingen lösning på sikt. Men att privatisera gemensam egendom är att förskingra.

    Att privatisera busstrafik, järnvägstrafik etc är att skapa sämre kvalitet. Det har visat sig gång på gång. Att privatisera och avreglera elmarknaden ledde till dyrare el och mer monopol. Att privatisera sjukvård, skolor etc leder till ökad segregation och ökade klasskillnader.

  • Mikael

    S har långt kvar till att ”gynna storkapitalet”. De har möjligtvis tagit några trevande steg från mot en mer realistisk världsbild som erkänner att arbetarna faktiskt har nytta av att det finns företag att arbeta i och att dessa inte alltid måste vara statliga.

    Det är bara att applådera naturligtvis, även om det kommer ta ett tag innan S tar sig ur den ideologiska grop de grävt åt sig själva nog för att kunna föra en modern politik.