Turkiet har en extrem hög gräns för att komma in i parlamentet. 10%, att jämföra med Sveriges 4% och Danmarks 2%. Detta gör det extra svårt att komma in i det turkiska parlamentet och partierna väljer då speciella strategier för att komma in. Det har i detta turkiska val inneburit att man ställt upp som oberoende kandidater. På detta sätt har ÖDP (Freedom and Solidarity Party) kommit in i det turkiska parlamentet. ÖDP innehåller Socialistiska Partiets turkiska kamrater. Som helhet är dock den turkiska vänstern mycket svag.
Andra partier som kommit in i Turkiets parlament på detta sätt är Democratic Left Party (DSP), Democratic Society Party (DTP) och Grand Unity Party (BBP). DTP är ett kurdiskt parti.
Parlamentet domineras totalt av borgerliga, nyliberala och nationalistiska partier. AKP som vann valet är att jämföra med västeuropeiska kristdemokrater. Ett nyliberalt konservativt parti med en delvis religiös framtoning. De andra partierna är CHP, som allmänt anses representera den turkiska militären, MHP som är ett extremnationalistiskt parti. Dessa tre partier var de enda som tog sig över 10%-spärren. Bisarrt är också att CHP är med i socialdemokraternas internationella organisation, socialistinternationalen.
Borgarmedia: SVD1, DN1, DN2, DN3, GP, SVD2, DN4, DN5, SVD3,
Läs mer: Kurdish Info, Today’s Zaman1, Today’s Zaman2
Andra bloggar om: Politik, Turkiet, Turkiska valet
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Kul val när det vettigaste alternativet (som klarar 10%) är Turkiets motsvarighet till kristdemokraterna. Känns mindre skumt dock när man vet att huvudkonkurrenterna är militärnationalister och fascister.
Att beskriva AKP som ett nyliberalt konservativt högerparti är nog att ta i. Partiet visar inte bara liberala sidor med sina politiska fri- och rättighetskrav, utan även en social sida som berör de socialpolitiska reformerna de jobbar för. Morgan Johansson (s) har i sin blogg instämt i att AKP delvis är mer socialdemokratisk än CHP.
Det där med vänster och höger är inte helt verklighetsstämmande i ett pluralistiskt land som Turkiet. Speciellt religiösa folkrörelse- partier, med moderat framtoning i den muslimska världen, har mycket likheter med vänsterrörelser och partier i frågor som berör mänskliga fri- och rättigheter, samt socialpolitik.