Kan återvinning av koldioxid vara något som räddar både klimatet och bilismen? Kanske det. Men jag blir alltid skeptisk när jag ser uppgifter om mirakeluppfinningar eller mirakelmetoder. Fungerar det? Fungerar verkligen återvinning av koldioxid? Eller är det som med nyheten om ”kall fusion” häromåret. En hoax. En anka. Helt enkelt ett påhitt som inte är sant. Döm själv, läs artikeln i Ny Teknik.
Om det fungerar så måste man också vet hur mycket energi som går åt för processen. Är det mer energi än vad vi får ut i slutänden så står vi ändå inför ett problem. Vi kanske löser klimathotet och kan bevara bilismen som vi känner den (Det finns vissa fördelar med bilar, detär lätt att ta sig från dörr till dörr, man åker när man själv vill och kan osv). Men var ska vi får energin ifrån? (om vi då antar att vi inte använder kärnkraft).
Sen finns det andra saker som inte är bra med bilismen, förutom utsläppen av växthusgaser. Den tar stor plats, motorvägar, parkeringar ect tar stora arealer i anspråk. I städerna förhindrar en stor bilism framkomlighet och bekvämlighet för de som bor där osv. Därför finns det anledning att behålla/införa trängselavgifter i storstäder ändå. Och att ta bort reseavdrag (Dessutom är det ju meningslöst med transfereringar för transfereringarnas skull, ta in bensinskatt – ge tillbaks som reseavdrag känns ju inte så hemskt intelligent och har väl snarast en negativ fördelningseffekt, från fattig till rik, från lantis till stadsbo)
Hela nyheten hittad via PLC och Peter Karlberg.
För övrigt genomfördes ett antal lyckade aktioner i går för att uppmärksamma klimatproblemen.. Fast med för få deltagare tycker jag nog, även om DN nog underskattar det hela med sina 300 deltagare i Stockholm. Enligt organisationen Klimax var man i alla fall 1000. I Göteborg genomfördes också klimataktioner liksom i Lund och Umeå.
Borgarmedia: DN,
Andra bloggar om: Växthuseffekten, Teknik, MIljö, Bilism, Klimathotet, Koldioxidåtervinning, Koldioxid, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
CO2+3H2–>CH3OH+H2O. Visst går detta! Det är egentligen samma gamla Haber&Bosch som vi ända sen 1920-talet tillämpat för att göra ammoniak av luftens kväve och väte N2+3H2–>2NH3. George Olahs (nobelpris -94) metanolekonomi i boken ”Bortom olja och gas” på Industrilitteratur har varit ute ett halvår, men media tycker det är mycket roligare med Gores och Lynas katastrofteorier. Att problemen går att lösa måste tydligen komma i form av en ”grej”. Rich Divers grej är en reaktor som reducerar CO2 till CO. Det hade varit ännu bättre om nån kom med ett billigare sätt att klimatneutralt få loss väte ur vatten än elektrolys. Men vi har ju solen som öser på oss 13 000 (tretton tusen) ggr mer energi i varje stund än vad vi i den stunden förbrukar globalt! Tänk om enkel kemi (liksom tidigare historia) inte hade gjorts ful för fyti år sen – då hade energi/klimat-debatten inte varit så förvirrad.
Jag tror nog rätt många av alarmisterna, inte minst hela högen av politiskt korrekta forskare som FNs klimatpanel har tillgång till, borde ha elementära kunskaper i kemi. Varför de inte nyttjar dem är väl däremot höljt i dunkel, eller kan möjligen förklaras just av att det är alarmismen som är anslagsgivande.
Jo, så är det nog. Att KONKRET söka blott själva kärnan, då är det tyst. Man kan nästan ta det som ett tecken på att man spikat kontrollen och dom andra bara fortsätter att surra runt. Ett synsätt som lätt blir högmod före fall i all orientering för det finns många kontroller på banan innan vi är i mål.
Allt går – men som Anders säger handlar det om att det måste vara billigt också. Dvs inte kräva för mycket energi för att få ut energin. Och då finns det inget – utom vattenkraft – som slår oljan.
Oavsett vilka fiffiga tekniska lösningar vi använder för att ersätta oljan blir det att bli dyrare än oljan har varit. Och därmed kommer vi att tvingas spara, och använda energisnålare lösningar.
Jan, nu vet jag inte riktigt på vilka fakta du bygger påståenden på. Självklart borde det gå att finna en lösning som ersättning fö olja som är rimligt billig, varför skulle vi inte klara det. Detta står förstås inte i motsättning till att utnyttja energi effektivare, men det är så deprimerande med den känsla av uppgivenhet som domedagsprofeternas budskap hamrar in i våra hjärnor.
Framtiden är metanolen. Med PDC-solfångare kan man tillverka vätgas (1200 grader). Med vätgasen kan man tillsammans med koldioxiden från ett kolkraftverk få metanol. Metanol är ett utmärkt fordonsbränsle och än viktigare är att det fungerar med bränsleceller.
Var ligger problemet? Det har aldrig byggts en PDC i detta land. Jag uppskattar att metanolbränsle producerat på detta sätt kommer att kosta under 3 kr/litern. Det jag beskriver är inga nyheter. Utan varit känt i årtionden.
Stor satsning på metanol var på gång i USA, särskilt i Kalifornien, under förra oljekrisen på 70-talet o det byggdes metanolmackar för fullt o Detroit metanolanpassade flera populära modeller. Who killed it? Oljebolagen förstås. Dom fruktade att metanolen skulle ta över. Som Frey visar har dess framställning inga begränsningar. Så sjönk oljepriset på 80-talet o allt återgick till det gamla. När det sen krisade igen hade man lärt läxan o satsade på etanol som med sitt biomasseursprung bara kan ersätta oljan marginellt. Olje- o bilindustrin tål tydligen inte ett så stort paradigmskifte som metanolekonomin. Men den kommer nog ändå, jag har i alla fall inte kunnat finna något annat praktiskt genomförbart o långsiktigt hållbart förslag.