Med jämna mellanrum går diverse personer ur högern i vänsterpartiet till attack mot sitt eget parti. Detta gör man inte i interndebatten, inte i debatter med andra vänsterkrafter, Nej, man brukar göra det i DN, på debattsidan där. Den senaste i raden är Staffan Norberg, kommunalråd i Södertälje. Han vill att partiet ska ännu längre åt höger för att bli trovärdigare. För som det är nu har partiet blivit marginaliserat menar han.
Jag frågar mig om vänsterpartiet kan gå mer åt höger, de ligger ju klistrade mot socialdemokraterna utan att egentligen föra fram egna åsikter om nånting. Man har deltagit i och initierat privatiseringar och nedskärningar för vanligt folk (något som tack och lov kritiseras internt i vänsterpartiet). Det är knappast vettigt för vänsterpartiet att som Norberg föreslår, i praktiken placera sig till höger om socialdemokraterna. I det utrymmet finns ju redan miljöpartiet.
Inte heller tror jag vänsterpartiet har något att vinna på att som nu, göra sig till en mindre kopia av socialdemokraterna. Finns två alternativ med samma politik kommer de flesta att välja det större alternativet. Det är snarare av denna anledning vänsterpartiet marginaliserats än av de anledningar Staffan Norberg tror.
All internationell erfarenhet visar att för att ett vänsterparti ska växa krävs att man profilera sig starkt mot det stora partiet på vänsterkanten. Att man tydligt tar ställning för de svaga i samhället, mot nedskärningar och privatiseringar. Alltså tvärtemot vad Norberg föreslår i sin debattartikel i DN. Exempel på vänsterpartier som blivit framgångsrika med denna taktik och strategi är LCR i Frankrike, SV i Norge (när man bytte taktik förbyttes framgång till tillbakagång), SF och Enhedslisten i Danmark och SP i Holland.
Om vänsterpartiet mot förmodan skulle göra som kommunalrådet i Södertälje föreslår kommer partiet att utplåna sig själv. Det behövs inte ett miljöparti till. Det beövs inte ett socialdemokratiskt parti till. Det behövs inte mer högerpolitik med privatiseringar, nedkärningar och försämringar för vanligt folk och i den social välfärden.
Istället för att bry sig om högerulkar som Norberg borde vänsterpartiet börja diskutera med andra vänsterorganisationer om att bilda ett bredare vänsterparti med tydligare vänsterprofil. Sverige behöver en ny vänster. Inte en ny socialdemokratikopia. Inte miljöpartiet i dubbel uppsättning.
Inte heller behöver den svenska vänstern i stort eller vänsterpartiet specifikt, en debatt om vänsterns politik som förs i borgarmedia. Låt oss föra den bland oss själva, i vänstern och på de arbetsplatser där vi finns. Att göra som Staffan Norberg är bara tröttsamt och kanske också ett bevis på hur långt från vänsteråsikter han och hans likar står.
Vänsterpartister om vänsterpartiprogrammmet: Esbati, Helena Duroj, These Exiled Years, Rött hjärta, Feministisk vänstertjej, Kaj Raving
Intressant?
Andra bloggar om: Staffan Norberg, Partiprogram, Marginalisering, Vänstern, Vänsterpartiet, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag delar din uppfattning. Det är inte högerut som vänstern behöver flytta sig.
Men samtidigt måste en trovärdig vänster ta avstånd från Lenin. Det går inte att samtidigt hylla Lenin och påstå sig vara demokrat. Leninismen är anti-demokratisk.
Jag håller helt med dig i ditt resonemang. Jag har länge hävdat sig att ”räddningen” för svensk vänster inte är att följa medianväljarteoremet och knuffas med sossarna i mitten, utan att söka sig längre vänsterut och äntligen utgöra ett verkligt alternativ.
Jag hade tyckt att det varit fantastiskt om sossarna kunde gå mer åt vänster än höger,sossarna behöver bli mera vänster än vad de är i dag.
Hmm… som icke-vänsterpartist får jag nog ändå lägga till att det som skrevs i DN har fog för sig. Ett vänsterparti som faktiskt släpper de värsta stolligheterna och fokuserar på breda och realistiska vänsterlösningar skulle troligtvis få större sympatier.
Dessutom får man nog lägga till att vänsterpartiet har vissa trovärdighetsproblem. Någonstans gnager känslan att om det fanns en chans för vänsterpartiet att greppa den totala makten över landet så skulle man göra det utan att blinka. Dvs – ajöss till allmänna val och andra hinder mot det perfekta samhället.
Visst är jag troligtvis helt utan verklighetsförankring nu, men faktum kvarstår att känslan ändå finns där. Drömmen om Utopia förenar vänsterpartiet, katolska kyrkan, hamas och liknande rörelser.
Visst, men vad är breda och realistiska vänsterlösningar? Jag har frågat, men inte fått svar.
http://lennartregebro.wordpress.com/2007/12/20/hur-ser-en-vettig-vansterpolitik-ut/