Arbetsmarknadslagarna gynnar arbetsgivaren

I samband med mitt inlägg om SAC:s lagliga blockad mot en restaurang i Stockholm framkom att en del människor faktiskt tror att lagstiftningen på arbetsrättens område faktiskt gynnar den anställde arbetaren eller tjänstemannen. Inget kan vara felaktigare.

Låst oss först ta något som är mycket omdiskuterat. Lagen om anställningsksydd, LAS.

Först ska konstateras att en del är undantagna från lagen:

1 § Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
Från lagens tillämpning undantas dock
1. arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,
2. arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj,
3. arbetstagare som är anställda för arbete i arbetsgivarens hushåll,
4. arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller i utvecklingsanställning. Lag (2005:1193).

I paragraf två stadgas om att det får göras avvikelser från en mängd olika paragrafer: ett görs i avtal mellan fackförening som represntat för arbetarna på platsen och företaget eller dettas representant. Undantag kan göras gällande uppsägningstider, permitteringslöner, regler för provanställninagr och tidsbegränsade anställningar och en del annat.

Sammanfattningsvis är lagen så utformad att arbetsgivaren i de flesta fall kan bestämma vem och vilka som ska sägas upp. Alla regler som finns i lagen ocm sist in och först ut kan föhandlas bort i en förhandling med den fackliga organsiationen. Facket tvingas ofta välja mellan att förhandla bort reglerna i LAS eller en total nedläggning av företaget. Man kan säga att företaget genom utpressning och maffiametoder kan tvinga igenom sin vilja.

Vi uppsägning av enskild personer som innebär ett brott mot lagen behöver företgate int helelr förlja ett utslag i arbetsdomstolen. Man kan betala sig fria genom att betala skadestånd. Något som inte ger arbetet tillbaka för den uppsagde. Skadestånden är oftats så låga att de inte bereder företagen några problem. Även i detta fall har alltså företaget trumf på hand. Man kan vägra följa lagen och ändå gå fria.

Ett annat sätt att i praktiken kringgå lagen är att använda sig av inhyrd arbetskraft från nåt uthyrningsbolag. Då kan företaget som hyr flytta bort vem de vill när som helst, inom ramen för det hyresavtal man har med bemanningsföretaget. Låter det inte lite likt slaveri det här?

Nu till Medbestämmandelagen (MBL). Denna lag kalls ofta för tuta-och kör-lagen. Det är den lag som ska tvinga arbetsgivaren att förhandla. I pricnip kan arbetsgivaren kallas till MBL-förhandling, meddela vad man vill genomföra, bryta förhandlingen och göra precis vad man vill. För lagens bestämemrlser är då uppfyllda. Lagen ger ingen som helst makt till den enskilde arbetaren eller hans organisation, fackföreningen. Det står företaget fritt att göra som de vill. Bara de talar om det först.

MBL stadgar också om föreningsrätten för arbetare, dvs rätten att bilda och vara med i en fackförening. Vidare om vad ett kollektivavtal är, om fredsplikt, varsel och end el annat. Den stadgar exempelvis i vilket läge som en blockad är tillåten:

41 § Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får inte vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om avtalet har ingåtts av en organisation och denna organisation inte i behörig ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden har till ändamål
1. att utöva påtryckning i en tvist om ett kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i en tvist huruvida ett visst förfarande strider mot avtalet eller mot denna lag,
2. att åstadkomma ändring i avtalet,
3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avtalet har upphört att gälla, eller
4. att stödja någon annan, när denne inte själv får vidta stridsåtgärd.
Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första stycket betecknas som olovliga.
Första stycket hindrar inte arbetstagare att delta i en blockad som har beslutats av en arbetstagarorganisation i behörig ordning och som har till ändamål att utverka betalning av klar och förfallen fordran på lön eller på någon annan ersättning för utfört arbete (indrivningsblockad). En sådan stridsåtgärd är inte olovlig. Lag (1993:1498).

Notera gärna skrivningen i sista stycket. Den gäller definitivt för konflikten i samband med Lilla Karachi. Det handlar alltså inte om utpressnign eller om maffiaverksamhet som Maria Abrahamsson och en del andra borgerliga debattörer fått för sig. Det handlar om en laglig facklig stridsåtgärd. Vidare stadgas om skadestånd:

54 § Arbetsgivare, arbetstagare och organistion som bryter mot denna lag eller mot kollektivavtal skall ersätta uppkommen skada, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Andra lagar som reglerar fackföreningars och arbetstagares rättigheter, skyldigheter och verksamhet är exempelvis Arbetstidslagen, Arbetsmiljölagen och Förtroendemannalagen.

Sammantaget är situationen den att arbetsgivare i de flesta fall kan göra precis som de vill om de bara tutar först. I nödfall kan de dessutom betala sig fria från sina lagstadgade skyldigheter. Utöver detta reglerar kollektivavtalen en hel del av det som arbetstagare och arbetsgivare kan göra. Däribland lönerna och lönesättningen.

Trots en omfattande lagstiftning är skydet för en rabteraes rättigheter gentemot sin arbetsgivare ändå begränsat. Det är företaget, arbetsgivaren som har makten, pengarna och lagen på sin sida. Inte arbetaren och hans organisation, fackföreningen.

Läs mer om facklig politik och arbetarkamp hos Socialistiska Partiet. Läs också om problem med facklig organsiering av svart arbetskraft och papperslösa.

Intressant?
Vänstermedia: Arbetaren, LO-tidningen
Bloggat: Kim Müller, Fredrich Legnemark, Utsikt från Höjden, Petter Partikulärt, Slutstadium, Esbati, Josefin Brink
Andra bloggar om: Lilla Karachi, LAS, MBL, Arbetsgivare, Utpressning, Fackligt, Facket, Lagstiftning, Kollektivavtal, Arbetarklass, Arbetsmarknadslagar, Politik, Samhälle