Den som hävdar att marknadshyror ger fler hyresrätter kan inte visa på ett enda exempel ur verkligheten där det fungerar/fungerat så. I själva verket är det tvärtom. Marknadshyror medverkar till att minska byggandet av vettiga och bra bostäder för vanliga människor. För överklassen, de rika, ökar däremot valfriheten.
När marknadshyror använts och används i kapitalistiska länder är resultatet alltid att det uppstår byggande av undermåliga bostäder för de fattiga och en brist på bostäder. Brist på bostäder möjliggör ju för byggarna och fastighetsägarna att hålla priserna uppe. Att hålla utbudet lägre än efterfrågan är alltid det som händer när marknaden släpps fri i byggbranschen. Konsekvensen är brist på bostäder och högre hyror. Dvs inga bostäder där fattigt folk kan bo. Istället bygger fattiga människor undermåliga hus för de pengar och det material de kan skrapa ihop. Kåkstäder blir ett faktum. Typexempel på denna sitaution är Brasiliens städer eller Sverige i början av 1900-talet.
När subventionerat byggande av hyresrätter samt hyresreglering genom förhandlingar infördes i Sverige byggdes slumområden snabbt bort. Det finns problem med detta system också. Men de problemen är betydligt mindre och av mindre allvarlig art än vad en omfattande bostadsbrist och kåkstadsbebyggelse innebär.
Intressant?
Bloggat: Cattis, Käringen mot strömmen, Slutstadium, Autonoma Kärnan,
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, SVD1,
Andra bloggar om: Marknadshyror, Hyresrätter, Kåkstäder, Allmännyttan, Bostadspolitik, Social Välfärd, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Har du någonsin varit utanför Sverige. Exempelvis i Tyskland? Där kostnaden för att bo är betydligt lägre än i Sverige och det finns gott om hyresrätter i alla prisklasser, från lyxigt till mycket enkelt. Och de har ingen hyresreglering…
/* off-topic borttaget*/ #AS
Student:
Tyskland har hyresreglering. En enkel sökning via Google hade kunnat visa dig detta.
Frågan om jag varit utomlands är helt ovidkommande.
”Den som hävdar att marknadshyror ger fler hyresrätter kan inte visa på ett enda exempel ur verkligheten där det fungerar/fungerat så.”
Bryssel. Trots att man konkurrerar med såväl eurokrater som NATO-generaler går det att hitta prisvärda lägenheter med i princip omgående inflyttning.
Man kan välja ett riktigt billigt råttbo, ett riktigt lyxig palats eller något däremellan.
Bryssel har inte något system med planhyror, utan hyran görs upp mellan uthyrare och inhyrare, normalt på sju eller nio år. Under denna tid får hyran bara höjas med konsumentprisindex.
Dagens svenska system för hyresreglering är för övrigt den sista överlevande reliken från andra världskrigets speciallagstiftning. Kanske dags för hyres”marknaden” att komma ut från skyddsrummet och se verkligheten?
1. I stortstäderna har vi redan det problemet att utbudet är mycket lägre än efterfrågan. Under dessa villkor blommar svarta marknaden för lägenheter över hela staden.
2. Hur definierar du fattiga? Är det resten eller? Isf är det inte en rättvis analys…
3. Jag tycker inte det är konstigt att hyresrätter omvandlas till bostadrätter i denna stund. Man vinner för mycket på det. (http://marknadshyror.se/content/view/142/51/)
4. Valfriheten försvinner? (de rika och överklassen) Utbud och efterfrågan som du nämnde. Vilka är dom rika återigen. Enligt staten så är det alla som tjänar över 20000 kr i månaden. Vilket innebär 46 % av sveriges arbetsföra befolkning. Är det inte logiskt att dom prioriterar hur mycket dom vill betala för att bo. De eftertraktade lägenheterna är ändå inte ett val om man inte står längst fram i bostadskön. Ett system som har tendenser att vara korrupt.
5. Hyrorna borde med all rimlighet bli billigare på andra platser som inte ligger centralast i de stora städerna.
6. Bostadsrätter i Sverige är dessutom inget bra system. Det är som en köpt lägenhet med orimligt hög hyra i många fall. Inför ägarlägenheter, som sossarna gjort flera undersökningar om. Så får man betala fastighetsskatt (för tjänster som ingår som vatten och värme) och slippa betala månadsavgiften.
7. Dina exempel är Sverige i början av 1900-talet och Brasilien. Världen var väldigt annorlunda i början å 1900-talet och Brasilien är ett fattigt land som inte ens har råd med allmännytta eller de hyror vi har i Sverige. Inga bra exempel…
8. Bostadskösystemet gynnar äldre människor för att de har högre löner och har en lägenhet att göra byten med. Bor man i fel område så är det ingen som vill byta med en. Bostadskösystemet är orättvist.
9. Hyresregleringarna i hela Stockholm gör hela marknaden stelbent. Får man en lägenhet där så släpper man den inte. Vill man ha en lägenhet någorlunda vettigt centralt så får man vänta 5 år (vanlig närförort) 8-10 (eftertraktad närförort) 13 år (för minimal etta centralt i Stockholm).
10. Buy to let: Privatpersoner köper lägenheter för att hyra ut dom. Det är lättare att anmäla privata ägare för misskötsel än allmännytta till statlig myndighet, istället för bostadsbolaget som man hyr från.
11. Efterfrågan och utbud har ännu en dimension som du inte nämnde i ditt inlägg. Nämligen att finns det ingen som är beredd att betala en hög hyra, så blir lägenhetsägaren tvungen att sänka.
12. Lättare att få tag i en lägenhet när det inte finns bostadsköer.
13. Bra exempel på där hyrorna blivit lägre med marknadshyror är Finland och Norge.
14. Stambyten och renoveringar höjer hyrorna mycket i reglerade hyresrätter som vi sett senaste åren.
Listan kan bli mycket längre. Vad spelar det för roll om man säger att det finns valfrihet när man ändå inte kan välja?
Gertkvist:
Bryssel har alltså inte marknadshyror. Utan en privat organiserad hyresreglering. Som inte fungerar speciellt bra eftersom det förekommer, enligt dina uppgifter, slum ”råttbon” som de fattiga alltså hamnar i. Precis vad jag skrev. Marknad ,ens i liten utsträckning, kan uppenbarligen inte lösa de fattigas bostadsproblem.
Tobias: Finland har hyresreglering på samma sätt som New York (för delar av bostadsbeståndet). Enligt svenska fastightsägarföreningen i alla fall. Man har alltså inte kunant lösa fattigas boende med hjälp av marknadshyror.
Citat:
Det finns 2,25 miljoner ägda eller hyrda bostäder i Finland. De ägda bostäderna finns antingen i form av egnahem eller som ägarlägenheter (aktielägenheter) i flerbostadshus. De hyrda bostäderna är dels hyreslägenheter i statligt belånade fastigheter, så kallade Aravalägenheter (med prisreglerade hyror) och hyreslägenheter i privat finansierade fastigheter (med fri hyressättning).
http://www.fastighetsagarna.se/_files/_Slopad%20hyresreglering.pdf
I Norge är hyresmarknaden extremt liten. Det är bara 24% av bostäderna som är hyresrätt. Därme är situatione inte jämförbar med Sverige. En mindre del av hyresrätterna är hyresreglerade. Istället har man många andra stödsystem för att folk ska få tag på bostad i Norge. Som uppväger en del av de nackdelar som följer med marknadshyror. Och man har socialt boende för de allra fattiagset. Också en typ av hyresregelring. Vidare är flertalet hyresbotsäder i Norge i villor som ägs av enskilda privatpersoner. Min slutsats är att man inte kan lösa fattigas boende i Norge med hjälp av marknadshyror. Det behövs statliga ingripanden och regleringar eller bidrag för det.
http://www.radda-hyresratten.nu/pdf/norge.pdf
Ägarlägenheter finns redan i Sverige. Jag känner till ett tiotal fastigheter med ägarlägenheter i Göteborg. Nån har hävdat att det är olagligt. Men det verkar faktiskt inte så.
Vi kan ju också konstatera att exemplet Norge ger vid handen att antalet hyreslägenheter blir färre med marknadshyror.
USA har fri bostadsmarknad med marknadshyror. Hyrorna är ungefär 2/3 av hyrorna i Sverige för jämförbara objekt och lägen. Det är överskott på hyreslägenheter, alltså ingen bostadsbrist. Man kan få tag på en lägenhet med den standard och det läge man önskar på några dagar. Det är bara att ringa eller helt enkelt åka runt och kolla vad som är ledigt. Det finns inga bostadsköer!
Sverige med sina förlamande regleringar är långt efter.
Jag bodde under 16 år i både villa och hyreslägenheter i olika delar av USA.
McCoy: Du snackar bara skit. Stora delar av New Yorks lägenhetsbestånd är hyresreglerat och stora delar är offentligt ägt och subventionerat.
Hur det är i andra städer vet jag inte, men kan konstatera att man inte kunnat lösa de fattigas bostadssituation någonstans som jag känner till (ex.vis. Atlanta, Detroit, Jersey City, Newark).
Hyrorna i centrala delar av New York är mångdubbelt högre än i Stockholm. Exempelvis kostar en tvårummare (cirka 50 kvadrat) på 70:e västra gatan/Amsterdam i en brownstone utan hyresreglering omkring 25 000 kronor per månad. Detta är i ett område som kan jämföras med Kungsholmen i Stockholm ungefär.
”Bryssel har alltså inte marknadshyror. Utan en privat organiserad hyresreglering.”
Normalt brukar jag försöka hålla ett anständigt tonläge i debatter, men eftersom du själv fastställt debattklimatet i ditt inlägg kl 1700: du snackar skit och vet inte vad du snackar om.
Det är GIGANTISKA* skillnader mellan
a) frivilliga spelregler som aktörer antar av egen fri vilja**
b) att följa normala civilrättsliga regler men som inte styrs av några specifika regler (vilket gäller de flesta brancher i dagens Sverige)***
och
c) genomstyrda brancher där priset (och väldigt mycket annat) inte bestäms av köpare och säljare, utan av hyresnämnd, statlig myndighet X eller samverkansråd Y.
Nope, Anders. Det finns hyresreleringar, och icke-hyreregleringar. Rent binärt. Den sistnämnda gruppen kan vara utformad på en mängd olika sätt, men de är likförbaskat inte reglerade. Vilket skulle bevisas.
/*off-topic borttaget*/ #AS
”Som inte fungerar speciellt bra eftersom det förekommer, enligt dina uppgifter, slum ‚Äúråttbon‚Äù som de fattiga alltså hamnar i.”
Nix. Ännu en gång snacker du skit, Anders. Åtminsone i bemärkelsen ”du är okunnig om vad du diskuterar”. Jag har bekantingar med en månadsinkomst på över 40 000 kr som bor i dessa lopphål. För de vill inte ha mer än ett lopphål i Bryssel. Samtidigt kan du få (ungefärligt jämförbart) en tvåa vid Gullmarsplan för 4000 kr/månaden.
Fördelen med Bryssel är att du kan välja vad du vill lägga dina pengar på. Det är fullständigt legitimt (från såväl lagstiftare som vänner) att lägga pengarna på restaurantbesök och bo i ett råtthål – eller att bo luxöst och inte besöka krogen särskilt ofta. Det är innbörden rden av begreppet ”marknad” – att konsumenten får välja.
Ja, Anders. Det innebär att folk kommer att välja annorlunda än du, Socialstyrelsen eller Folkhälsorådet tycker. Men det är ur mitt perspektiv inget argument mot marknadshyror, utan ett argument för.
/*tagit bort en stor bit off-topic resonemang om tamagochis och en massa annat*/ #AS
Gertkvist: Att någon frivilligt väljer att bo i ett lopphål motbevisar inte på något sätt det jag säger. Dvs att marknadshyror inte löser fattigas bostadsproblem. Det bevisar bara att de som har pengar kan välja vad de vill lägga pengarna på och hur dåligt eller bra de vill bo. Fattiga kan bara välja hur dåligt de vill bo.
Ja är inte det ett grundläggande problem. Om man inte har några pengar och därmed inte akn betala för sig vart skall man då bo ? Om man dessutom inte kan betala för sig, vem vill bygga bostäder som man aldrig får tillbaka pengarna på om det inte är ”råtthål” ? För du inser väl att hyresregleringen är det störtsa enskilda anledningen till att i princip INGA hyresrätter byggs då det tjänas mycket mera pengar på bostadsrätter där marknadspriser råder. När du börjar bubbla subventionerade hyresrätter så undrar man ju varför jag som valt en annan boende form skall subventionera människor som vill bo billigt centralt ? Rättvist ? Varför skall för övrigt hyresrätter vara den ENDA reglerade boendeformen ? Fats du har ju iofs inte sagt att du vill reglera andra boendeformer också så jag vet ju inte.
Apan: Anledningen till att inga hyresrätter byggs är de borttagna byggsubventionerna. Det är helt enkelt olönsamt för byggherrarna att bygga hyresrätter. Man får de investerade pengarna tillbaka mycket snabbare genom att bygga bostadsrätter som du mycket riktigt säger. Därför införde man en gång subventioner till byggande av bostäder. Som jag ser det är detta nödvändigt och jag anser att det borde införas igen.
Som du förstår av ditt eget resonemang så kommer marknadspriser på en marknad, där de som kontrollerar utbudet har informationsövertag och kan begränsa byggandet om de vill för att hålla uppe priserna, inte att fungera. Man kommer att alltid se till att efterfrågan är större än utbudte och därför kommer man aldrig att bygga bostäder som fattiga har råd med. Eller så blir de fattigas bostäder slumbostäder och råtthål. Som i Bryssel (i all fall enligt vad Gertkvist uppger) eller som i Sverige vid 1900-talets början.
Erfarenheterna från området är klara. Med enbart marknadshyror blir det undermåliga bostäder för fattiga människor.
Det visar sig vid en kontroll att EU anser att Belgien idag har en viss hyresreglering som är på ungefär samma nivå som Finland. Men att man också måste subventionera boendet för de mest utsatta. Annars skulle dessa få bo på gatan. Marknadshyror klarar allså inte att ge fattiga ordentliga bostäder. Det är detta problem jag påpekat och som ingen kunnat visa ett exempel på att något land löst utan regleringar och subventioner. Marknadshyror i sig löser alltså inte problemet med fattigas bostäder. Ingen stans finns ett sånt exempel. Inte i Norge, inte i Finland, inte i Belgien, inte i Tyskland, inte i USA.
”Gertkvist: Att någon frivilligt väljer att bo i ett lopphål motbevisar inte på något sätt det jag säger. Dvs att marknadshyror inte löser fattigas bostadsproblem.”
Häftigt, Anders. Jag har sällan sett någon Internet-debattör medge att de är så okunniga och oinsatta i ett ämne som du just erkänt. Kudos! Fler bloggare borde göra samma medgivanden som du.
En av mina bekantingar som inte är höginkomsttagare har valt att bosätta sig i Bryssel, eftersom bekantingen lyckats ådra sig några betalningsanmärkningar. I Bryssel räcker det med att hosta upp en deposition på 1-3 månadshyror – i Sverige skrattade alla potentiella hyresvärdar åt min bekanting. Har du räknat med denna faktor i ekvationen ”marknadshyra eller planhyra”?
Personer vars maximala månadshyra är 1000 kr* kommer ha ohyggliga problem att hitta en hyresrätt i Bryssel. Det medger jag utan reservationer. Faktum är dock att samma person kommer ha lika stora problem i hyresreglerings-stockholm. Kan jag få samma medgivande från Anders? Eller finns det massor av hyresrätter i Stockhom för de som har en månadsinkomst före skatt på 9 000 kr? Om inte – vad diskuterar ni?
Har Anders någon koll på Bryssels hyresmarknad som jag inte har? Jamenar – politiska handläggare är ju inte de bäst avlönade i hela Bryssel. Helt bortsett från hur många ”fattiga” som fått en hyresreglerad bostad i Stockholm på sistone. Sådana privilegier tenderar ju att tillfalla den politiska adeln … ”alla djur är jämlika, men några djur är mer jämlika”.
/*off topic* borttaget*/ #AS
En bloggägare har full rätt att ta bort inlägg. Fast Anders tolkning av off-topic är långt snävare än de nazister jag kallade ”rasrena puckon”. I den debatten fick mina inlägg stå kvar i fulltext-
* Ange själv vilken som är ”det högsta jag skulle betala i månadshyra”, eller ”definitionen på fattig”, kära läsare. Så höres vi av senare i bloggen.
Ja, jag modererar hårdare än de flesta. Detta för att annars skulle min blogg ha hundtratals ovidkommande kommentarer hela tiden. För en del extremliberaler och många högerextremister tycks ha en begränsad förmåga att hålla sig till ämnet samt att hålla sig på en anständig nivå.
Jag antar att Anders snart tänker leverera ett briljant principiellt försvar för hyrereglering, eftersom något sådant hittills helt saknats.
Seså, Anders – hur kommer det ensamstående finska hemtjänstbiträdet få en hyresrätt vid Stureplan? Utan att det hindrar hyresmarknaden i övrigt? Jag och många andra väntar ivrigt på svaret.
Att diskutera hyresreglering med planhyres-anhängare är nästan lika roligt som att fråga Nordkorea-apogeter varför översvämmningar med åtföljande livsmedelsbrist bara inträffar norr om 38 breddgraden.
Vem som först tog till epitetet ”skit” kan vi nog alla läsa oss till. Och vad det säger om förmågan att hålla debatten på en anständig nivå.
Varför skulle de giriga kapitalistsvinen till fastighetsägare chockhöja hyrorna så att alla de ”fattiga” som uppenbarligen befolkar staden i nuläget måste flytta? Finns det en hord av ”rika” människor som bara drömmer om att byta förortsvillan mot en innerstads-etta till ockerpris?
Bloggförfattaren har uppenbarligen inte greppat det grundläggande funktionerna i hyresmarknaden (eller någon marknad vad det verkar). En fri hyresmarknad kommer inte att tillämpa marginalprissättning (som t ex elmarknaden gör). Det betyder att vi kommer att se en prisspridning inom staden där liknande objekt har helt olika priser beroende på vem hyresgästen är.
Hyresvärdarna har ingen möjlighet att kontrollera marknaden på det sättet som bloggförfattaren påstår. Majoriteten av hyresvärdarna äger endast en fastighet och kommer att prioritera att ha så stor andel av den uthyrd vid varje tidpunkt framför att driva upp hyrorna så att ingen har råd att bo där (även om det förstås helst skulle vilja det – de är ju barnaätande kapitalister).
Vad som händer om marknadshyror införs är att hyrorna stabilseras på en nivå som avspeglar folks betalningsförmåga – inte vad någon annan har hyrt en jämförbar lägenhet för. Givetvis kan man räkna ut vilken månadshyra som motsvaras av bostadsrättspriserna inne i staden och säga att det är ”marknadshyran”. Men då tar man inte hänsyn till att det givetvis är de ekonomiskt starkaste som köpt dessa lägenheter. Det finns inte tillräckligt med höginkomsttagare i Stockholm för att alla ettor ska kunna kosta 10.000 kronor i månaden. Alltså kommer den sist uthyrda ettan på en fri marknad inte kosta 10.000 kronor utan någonting annat. Liknande hur årets första färskpotatis kostar 500 kr per kg för att ett par veckor senare kosta 8 kr per kg (nu finns det ju praktiska begränsningar av Stockholms bostadsutbud som gör ett så stort prisfall orealistiskt).
I nuläget är ju situationen den att en etta kostar 3.000 kronor i månaden men den som vill ha den måste betala 150.000 kronor svart för att få den. Det är enligt mig ett helt värdelöst system. Och det gynnar knappast ”fattiga”. Personer som saknar de ekonomiska möjligheterna att betala den hyra som motsvaras av byggkostnad samt skälig avkastning för ägaren kommer alltid att ha svårt att hitta boende. Jag tror inte man löser det problemet genom subventionerade bostäder eftersom det bara gör att man bygger fel saker på fel plats. Vid fastighetskraschen i början på 90-talet hade tusentals subventionerade lägenheter byggts där ingen, fattig eller rik, ville bo och därmed blev de inte uthyrda, fastighetsägarna gick i konkurs och skattebetalarna hade slängt sina subventionspengar i sjön. Folk som inte har råd att betala hyran i innerstaden får helt enkelt bo någon annanstans. Och folk som inte har råd att betala hyran någonstans måste få direkt hjälp av samhället. De är inte hjälpta av ett system som subventionerar attraktivt boende med hyresregleringar – vilka får till följd att inga ”fattiga” kan bo där eftersom ”rika” köper lägenhetskontrakten svart.
Gertkvist: Hyresregelringen i Sverige och byggsubvntioner fick bort slummen i Sverige under 50-talet, 60-talet och 70-talet. Det bevisar att sådana åtgärder kan lösa bostadsproblemen för fattiga.
Daniel ägnar sig åt illusonsmakeri. Perfekta marknader finns inte i verkligheten. Och teorier om hur det skulle kunna vara betyder faktiskt ingenting när alla verkliga exempel visar på motsatsen.
1. Enbart marknadshyror kan inte lösa fattigas bostadsproblem. Det finns inga exempel på attt det lyckats någon stans.
2. Exemplet Norge tycks visa att det blir färre hyresrätter med marknadshyror
Därför tycker Daniel att fattiga får bo nån ”annan stans”. Kåkstäder kanske?
Jag har inte heller någon stans skrivit att dagens bostadsmarknad i Sverige fungerar som dne borde. Det gör den inte. Men orsaken är inte brist på markandshyror som jag ser det.
Orsaken till att kommunala bostadsbolag en gång kom till var att det i en storstad med stor inflyttning lönar sig bättre för fastighetsägare att höja hyrorna i befintliga hus än att bygga nytt. Detta hade man stor erfarenhet av under hela 1800-talet; principen redogörs för i Manuel Castells lysande bok The City and the Grassroots.
Kommunala bostäder löser inte alla problem, för de kan också börja tänka marknadsmässigt och hellre höja hyran i befintliga hus än att bygga nytt. Med nuvarande politiska klimat har de väl i princip order om att göra detta.
A och o är alltså nybyggande, och detta var också en ledstjärna för de kommunala bostadsbolag som bildades i Sverige i början av 1900-talet. Endast om utbudet håller jämna steg med efterfrågan kan priset hållas nere.
Tyvärr drabbades man av baksmälla under 60-70-talet då man byggde hellre än bra.
I exempelvis Stockholm har under många år byggts ytterst lite eftersom man inte hittar nånstans att bygga. Marken är i princip monopoliserad, och det förefaller dessutom som om kommunen inte har någon framförhållning alls.
Så för att kommunal bostadsförsörjning ska fungera måste det finnas ett helt paket av bostadspolitik som också innefattar långsiktiga byggplaner och markpolitik. Finns detta kan man driva ner hyrorna till självkostnadsnivå.
Har inte läst de sista inläggen, så jag ber om ursäkt om jag upprepar något.
Bryssel är en stad på halvdekis och har varit så rätt länge. Det finns där ett visst överskott (eller i alla fall bättre balans) på bostäder (precis som i Berlin, en annan stad på halvdekis). Således bör inte situationen i Bryssel eller Berlin jämföras med den i expansiva Stockholm. Snarare med någon stad utan stor inflyttning.
En annan skillnad är att Stockholm har sina impopulära områden utanför staden, och sina heta områden i stadskärnan. Så är det inte i t ex Bryssel. Det är därför lättare att få tag på lägenhet i Bryssels innerstad. Precis som det är lättare att få tag på en lägenhet i Stockholms miljonprogramsområden.
För övrigt har vi i stort sett marknadshyror på nybyggda lägenheter. Det har byggts lägenheter med mycket höga hyror, t ex i Hammarby sjöstad. Så höga faktiskt att det var svårt att hitta hyresgäster till dem. Således borde inte bruksvärdessystemet hindra nybyggnation.
När subventioner fanns, och när städerna arbetade hårt med att få in hyresrätter i sina detaljplaner, så byggdes det en hel del hyresrätter. Det är en myt att den bygnationen stått stilla det senaste decenniet. Däremot har det tagit tvärstopp nu. Och de som byggts görs om till bostadsrätter.
Däremot har det inte byggts så fasligt mycket nya hyresrätter i innerstaden. Inte så mycket bostadsrätter heller. Det finns helt enkelt inte så mycket plats att bygga på. Det problemet löser inte marknadshyror.
Jag hittar ingenstans statistik över hur stora bestånd privata hyresvärdar har. Daniel, var hittar jag?
Ang. fastighetskraschen: Den berodde inte på att hyresvärdar byggt där ingen ville bo (det är mest kommunala bolag som ägnat sig åt sånt (insert valfri passning om vådan av offentlig planering, vi tar den debatten någon annan gång). Däremot hade finansen köpt vad de bedömt som attraktiva fastigheter till sjuka belopp för lånade pengar. Det var det som sprack. Allramest när räntorna stack iväg.
Jag tycker att du förtjänar att bo i en kåkstad, fattig eller inte, eftersom du är så självupptagen att du startar en blogg med kommenteringsfunktion och sedan struntar i att läsa de inlägg du svarar på.
Du kanske kan berätta var de horder av ”rika” håller till som ska driva upp hyrorna med flera 100% på de hundratusentals lägenheter i Stockholmsområdet som är hyresreglerade i nuläget? Priset på mat är inte reglerat – varför har inte de ”rika” drivit upp priset så att ”fattiga” svälter ihjäl i drivor på gatorna?
Fakta, visar att fattigdom inte löses genom livslånga subventioner av en massa tjänster, som t ex boende, för folk med dålig betalningsförmåga. Det skapar bara ett permanent beroende som kan användas av populister som du för att spela ut fiktiva samhällsgrupper mot varandra och se till att ”fattiga” förblir ”fattiga” livet ut. Lösningen på sociala problem i samhället är inte bostadssubventioner – har du hört talas om miljonprogrammet? Det känner jag till från min uppväxt och det är en enastående fattigdomsfälla skapad av subventioner, bidrag och spelad välvilja från folk som kan gynna sig själva genom att förment ta svaga gruppers parti.
Varsågod och svara på någonting helt annat än det jag skrev. Lägg gärna till ”tokliberal” eller något annat underfundigt sakargument.
Men utbudet är ju lägre än efterfrågan redan idag! Speciellt där människor faktiskt vill bo. Men idag får inte tillgången och efetrfrågan styra priset, varför det blir lika dyrt att bo oavsett vart man väljer. Kan man tänka sig att bo någonstans där inte alla vill bo, där det kanske är längre till stan eller liknande, varför ska man då betala ett lika högt pris som de som bor där ALLA vill bo?
Em: När man slutade subventionera byggande av hyresrätter upphörde i praktiken byggandet av hyresrätter. Deta förvärarde en redan problematisk situation.
Det finns många andra problem också. Bostadsbyggande och bostadsmarknad är ett mcyekt komplext problem.
Det är i allmänhet dyrare i mer attraktiva områden redan idag. Sen är det så att nybyggt oftast är dyrare än gammalt. (en orsak till detta är minskade subventioner)
Ett problem med marknadshyror är att segregationen ökar. Fattiga kan inta välja var de vill bo. Medan rika kan välja precis vad de vill. Det innebär alltså ett orättvist samhälle, med valfrihet endast för rika.
Anders_S: Samma standard kostar samma i olika områden: det är det marknadshyran gör.
Fattiga kan oftast inte välja att bo vart som helst idag heller: det är få lägenheter i innerstan som annonseras ut genom ”allmänna” kanaler. Många säljs svart och för att ha råd med det behöver du pengar. En fördel med marknadshyror är att det när det blir dyrare med hyresrätter i t.ex. Stockholms innerstad lönar sig mer att istället köpa en bostadsrätt, varför priserna kommer att stabiliseras.
Segregation är ett stort problem, och något som man garanterat inte kommer åt med den bostadspolitik som har förts hittills. Sedan är det inte heller så att det är en rättighet att kunna bo i attraktiva områden, det är snarare ett väldigt typiskt i-landsproblem. Många i världen har inte ens tak över huvudet…
Att det inte byggs hyresrätter är inte så konstigt, det går inte att tjäna så bra på det. Med ökade möjligheter till intäkter kommer självklart även byggandet av hyresrätter i attraktiva områden att öka, tillgången börjar mer matcha efterfrågan och därför kommer inte det mardrömsscenario du vill utmåla inte att bli verklighet.
Em: Du har illusioner som inte motsvaras av nåt i verkligheten. Det grå inte att lösa fattiga människors bostadsproblem med marknadshyror. Det går bara att ge de somredna har det bra ännu större valfrihet och minska densamma för de som har det sämst. Det finns inga exempel ur verkligheten på nåt annat.
Anders_S: Men hur löses de idag? Med att det är lika DYRT överallt? Hur gör det saken bättre?
Hittills har vi inte sett ett enda argument för det system vi har idag.
Idag är det de rika som kan betala med svarta pengar eller köpa en bostadsrätt som kan få en schysst lägenhet.
Vanliga människor får bo hemma eller i andra hand, medan de står i kö i minst 10 år innan de får ett eget kontrakt. Om de inte vill bo i miljonprogramsområden och känna sig otrygga i sina bostadsområden.
Det är de med kontakter som kan få lägenheter inne i stan till sjukt låga hyror. Och det är de i förorten som får betala för de låga hyrorna inne i stan.
Dagens system är ett misstag som designats av hycklare som utger sig för att hjälpa de svaga, men istället gör dom en grov björntjänst.
Dagens system gynnar de rika!
Oskar: Du tror alltså det blir mer rättvist om vi bara förvandlar svarta pengar till vita. Det tror inte jag.
Bostadsbristen beror på att det finns för mycket marknad. Marknaden tjänar på att upprätthålla en brist. Då kan man hålla priserna uppe.
Sovjet Union hade också en enorm bostadskris likt den i Stockholm, väldigt höga köer, folk som inte kunde få bostad men som verkligen behövde det lämnades ute kylan i socialismens hemland. Allt på grund av hyres tak på hyror, subventioner och statligt kontroll av hur marknaden fördelade resurser. Sverige har ett föråldrat system och om nån kommer och säger att gå tillbaks till vad Sovjet hade kommer att lösa vår kris, tycker jag att historia lektionerna i Sverige har varit undermåliga.