Vad är antisemitism?

En del människor tycks verkligen ha svårt att hålla diskussionen kring antisemitism på en anständig nivå. Det kan man se i kommentarerna till mina tidigare inlägg om antisemitism. Intressant är att en av dessa personer, Jonathan Leman, anklagat mig för beröringsskräck, dvs att jag inte vågar diskutera antisemitismen, speciellt inte antisemitism inom vänstern. När jag sen gör just det anser Jonathan i fråga att jag inte ska tas på allvar (i själva verket tycker han att man ska skratta åt mig, det har han skrivit i en artikel avsedd att förlöjliga mig) och han samt Charlotte på Kamferdroppar acceptererar inte att jag faktiskt tycker som Andreas Malm. I själva verket tycker jag ju tvärtom mot Malm säger de. Istället för att lyssna på mig, eller läsa vad jag faktiskt skriver säger de att jag ljuger. Ett annat sätt är att hävda att eftersom jag länkar till bloggar som länkar till folk som nån gång skrivit antisemitiskt så måste jag också vara en skum figur (men hallå, är inte det väldigt mycket konspirationstänkande och ”guilt by association). Deras sätt att debattera finner jag verkligen oseriöst. En orsak till allt detta kan vara att vi har lite olika definition på vad antisemitism är. Så här anser Svenska Kommittén mot antisemitism (SKMA) att begreppet ska definieras:

Antisemitism betyder fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar dels om stereotypa föreställningar och myter, dels om en negativ inställning till judar som grupp. Antisemitism kan ta sig olika uttryck och variera i styrka. Den kan uppträda som allt ifrån ganska milda fördomar till ett ursinnigt hat. Den kan framträda som attityder och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, social och legal diskriminering och våld. Som historien visar kan antisemitism även utmynna i fördrivning och folkmord.

Den definitionen tycker jag verkar vara en vettig definition. Den ställer jag upp på. en nyckelmening är ”Det handlar dels om stereotypa föreställningar och myter, dels om en negativ inställning till judar som grupp.”. För att kunna gå vidare med defintionen behövs alltså att vi klargör vad dessa stereotypa företällningar och myter är. På SKMA:s hemsida definieras dessa som (numreringen är min):

  1. Anklagelsen om Kristus- eller Gudsmord. Denna beskyllning utvecklades i den tidiga kristendomen och har varit central i kristen antisemitism fram till modern tid. Enligt en länge dominerande teologi gjordes alla judar i alla tider kollektivt skyldiga till Jesu korsfästelse. Denna tanke har spelat en viktig roll för förföljelsen och diskrimineringen av judar i Europa.
  2. Judendomen som kristendomens motsats (så kallad antitetisk teologi). I kristen teologi finns en tradition av att ställa judendomen i motsatsställning till kristendomen; kristendomen beskrivs i sådana sammanhang till exempel som andlig, kärleksfull och förlåtande medan judendomen framställs som materialistisk, lagisk och oförsonlig.
  3. Hämndlystnad. Föreställningen om judendomen eller judarna som präglade av hämndlystnad har sina rötter i den teologiska tradition som framställt judendomen som kristendomens motsats. Denna bild förekommer dock sedan länge även frikopplad från ett specifikt religiöst sammanhang. Exempel på detta är när Israels politik beskrivs som ett uttryck för ”gammaltestamentlig hämndlystnad” eller ”öga för öga, tand för tand-mentalitet”.
  4. Ritualmord. Denna legend uppstod i Europa under 1100-talet men har levt kvar in i modern tid. Myten bygger på påståendet att judar i samband med firandet av den judiska påsken skulle kidnappa och döda kristna barn och använda deras blod i bakandet av det osyrade brödet. Anklagelser om judiska ritualmord, dock med vissa andra förtecken, förekommer i dag framför allt i den arabiska och islamiska världen.
  5. Brunnsförgiftning och spridandet av pesten. Den pestepidemi som utbröt under 1300-talet dödade cirka en tredjedel av Europas befolkning. Sjukdomens orsaker var okända. Vissa anklagade judarna och påstod att dessa skulle ha förgiftat brunnarna. Anklagelserna ledde till massakrer på tusentals judar. I vår tid förekommer i vissa fall påståenden av liknande slag i antisemitisk propaganda i Mellanöstern.
  6. Penningdyrkan, girighet och utsugning. Bilden av judar som besatta av pengar, som snåla eller som utsugare kan spåras tillbaka till senmedeltiden. Som ett resultat av att judar förbjöds arbeta inom en rad vanliga yrken, men tilläts och uppmuntrades av kyrkan eller lokala makthavare att sysselsätta sig med handel, penningutlåning och skatteindrivning, så förstärktes stereotyper som sammankopplade judar med pengar, girighet och ocker. Även kristna var verksamma inom dessa områden, men drabbades inte av samma fientliga fördomar. De ekonomiska stereotyperna – föreställningar om judarna som snåla, ohederliga, rika etcetera – tillhör de mest seglivade i den antisemitiska idétraditionen.
  7. Makt. Föreställningar om en oerhörd och ofta farlig judisk makt har varit och är central i antisemitiskt tänkande. Bilden har rötter i europeisk högmedeltid. Den kom att förstärkas under 1800-talet, efter att emancipationen i vissa länder rivit ned hindren för judars deltagande i samhällslivet. Vissa judars ekonomiska och sociala avancemang uppfattades av vissa opinioner, påverkade av existerande negativa och förfrämligande stereotyper, som ett hot mot rådande maktförhållanden och privilegier. I antisemitisk propaganda förvandlades enskilda framgångsrika eller inflytelserika judar till representanter för ett hotfullt och mäktigt judiskt kollektiv – ett bild som ofta tecknades i konspirativa termer. Fantasier om judisk allmakt spelade en viktig roll i nazitysk propaganda. De tyska judarna – av nazisterna definierade som ”rasfrämmande” icke-tyskar – påstods ”behärska” politik, ekonomi, kultur och medier i Tyskland. Judar runt om i världen – av nazisterna betecknade som ”den internationella judendomen” – sades ”kontrollera” världsekonomin och ”styra” samtliga stormakter. Även i dag utgör föreställningar om judisk makt och inflytande en kärnidé i antisemitisk propaganda och tankevärld. De kan bland annat avläsas i antydningar eller påståenden om ”judarnas makt över medierna” eller i vissa tolkningar av amerikansk utrikespolitik där denna antyds eller påstås ”kontrolleras” av judar eller en föregivet allsmäktig ”judisk lobby”. Denna typ av bilder vilar även på stereotypa bilder av judar som ett homogent kollektiv vilket agerar utifrån föregivet ”judiska” intressen liksom på historiskt rotade fördomar om judar som främmande, nationellt opålitliga, förrädiska och manipulativa.
  8. Sammansvärjningar och den judiska världskonspirationen. Föreställningar om judiska sammansvärjningar hänger tätt samman med myten om den judiska makten. De uppstod först på medeltiden, framför allt som fantasier om en judisk sammansvärjning i syfte att förslava eller förinta alla kristna. Senare återkom liknande legender i vilka judar tillsammans med frimurare påstods konspirera mot kristenheten. Under andra hälften av 1800-talet utvecklades nya versioner; högerradikala, nationalistiska och rasistiska författare i Frankrike, Tyskland och andra länder publicerade en rad böcker som varnade för en judisk konspiration mot den kristna världen, mot enskilda nationer eller mot den föregivna ”ariska rasen”. Ingen skrift kom dock att bli så inflytelserik som Sions vises protokoll , en förfalskning framställd av den ryska hemliga polisen och först publicerad 1903. Boken, som utger sig för att vara ett protokoll fört vid ett hemligt möte med judiska ledare (”sions vise”), beskriver en judisk världskonspiration med syftet att underminera den kristna civilisationen och upprätta ett judiskt världsherravälde. Att Sions vises protokoll var ett falsarium avslöjades tidigt, bland annat av den brittiska tidningen The Times 1921, men skriften kom att få en enorm spridning, framför allt efter första världskriget. Texten översattes till en rad olika språk, däribland svenska, och spelade en central roll i den nazityska antisemitismen. Sions vises protokoll har efter andra världskriget fortsatt att spridas i massupplagor, i synnerhet i arabvärlden.
  9. Rasistiska stereotyper. Under inflytande av rasbiologin kom även antisemitismen att under slutet av 1800- och början av 1900-talet att biologiseras. De negativa egenskaper som påstods karaktärisera judar gavs även ett biologiskt rättfärdigande, de sades vara rotade i den föregivna judiska ”rasen”. Judar framställdes inte bara som bärare av en främmande och farlig mentalitet utan också som kroppsligt annorlunda: det yttre sades avspegla det inre. I antisemitisk propaganda avbildades judar på ett sätt som skulle framhäva deras påstådda särart, underlägsenhet och farlighet. Kroknäsa, feta läppar, kloliknande händer, plattfötter etcetera blev återkommande attribut i antijudiska karikatyrer. Rasistiska stereotyper av detta slag spelade en viktig roll för konstruktionen av nationella identiteter i Europa: genom att framställa judar (eller andra kategorier) på detta sätt drogs gränsen till det som sades utgöra ”tysk”, ”fransk” eller ”svensk” nationell identitet. Den rasistiskt präglade antisemitismen, vilken spelade en viktig roll i nazistisk ideologi, byggde på uppfattningen att judars föregivet negativa egenskaper var biologiskt förankrade, opåverkbara och eviga. Om judar tidigare
    i viss utsträckning kunnat undkomma förföljelse genom konvertering till kristendomen innebar biologiseringen av judehatet att denna flyktväg helt stängdes.

Definitionerna verkar väl vara ganska okej som jag ser det. Låt oss se om dessa stereotyper förekommer inom den svenska vänstern. Punkt 1-5 kan uteslutas direkt. De förekommer inte, några av dem är hämtade från en annan tid och några kräver kristen tro. Punkt 13 kan vi nog också utesluta. Rasistisk stereotyper är inget som vänstern brukar ägna sig åt.

Men problemet finns när vi pratar om de punkter som har ekonomiska och/eller maktmotiv. Där kan man tänka sig att antisemitiska ståndpunkter kan dyka upp inom vänstern.

Exempelvis om mediemakten diskuteras i Sverige. Om jag säger att familjen Bonnier i princip har mediemonopol i Stockholm/Sverige är detta ett korrekt påstående som inte är antisemitiskt. Om jag säger att den judiska familjen Bonnier har… så är detta inte heller antisemitiskt. Om jag säger att Bonniers skaffat sig mediemonopol som en del i judarnas försök att skaffa sig världsherravälde så är detta defintivt antisemitiskt. Eller att de fått mediemonopol bara för att de är judar, också ett antisemitiskt uttalande.

Om jag säger att Israels förtryck av palestinierna är en del av Israels ständigt pågående kampanj för att judarna ska få världsherravälde är detta antisemitiskt. Om jag jämställer nazism med sionism är detta antisemitiskt som jag ser det, men inte enligt definitionerna ovan. Om jag skriver att Israel ägnar sig åt folkmord som liknar nazisternas folkmord på judar är detta enligt ovanstående definitioner inte antisemitism. Men enligt mig personligen är jämförelsen felaktig och grovt missvisande och jag skulle, lite beroende på sammanhang, kunna betrakta den som antisemitism. SKMA har samma uppfattning som jag i detta, vilket man kan se i det sista kapitlet på deras sida om definitionen av antisemitism:

Gränsen mellan kritik och fördomar överskrids när antijudiska motiv vävs in i en politisk debatt. Till de antisemitiska bilder som emellanåt förekommer i debatten om Israel hör bland annat anklagelsen om Kristusmord, föreställningar om judendomen eller judar som hämndlystna och blodtörstiga, mytbildningar om judisk makt och konspirationer och likställanden mellan Israel och Nazityskland och mellan Israels politik och Förintelsen. Även i politiska teckningar som kommenterar Israel och sionismen förekommer i vissa fall stereotypa och rasistiska framställningar av judar.

De här typerna av antisemitiska uppfattningar bör bekämpas var de än dyker upp, även när de dyker upp inom vänstern. På en punkt avviker dock min uppfattning och SKMA:s uppfattning om vad som ska betraktas som antisemitism. Det är när SKMA jämställer Israel med judendom och judar:

Ett sådant inflytande kan spåras i en antisionism som förvägrar judar rätten till politiskt självbestämmande men erkänner denna rätt för andra folk och som kräver staten Israels upphävande eller utplåning.

Detta skulle nämligen innebära att när vi anser att Israel som varande en religiöst grundad och styrd stat är en apartheidstat och att den bör upphöra så gör det oss automatiskt till antisemiter då det enligt detta synsätt är samma sak att kritisera Israel som att kritisera judar. En sån definition gör det omöjligt att kritisera Israel och all kritik av Israel till antisemitism. Något som också SKMA menar är fel (de talar alltså mot sig själva här):

Kritik av Israels politik är av självklara skäl inte antisemitism. Israel är en stat vars politik och agerande kan och bör granskas och kritiseras på samma sätt som andra staters politik och agerande. Detta är också något som kontinuerligt sker. Samtidigt kan konstateras att antisemitism i dag ofta kommer till uttryck i sammanhang som rör Israel och Mellanösterkonflikten. Detta förhållande, som belysts i en rad svenska och internationella studier, innebär på intet sätt att debatten om Israel på ett generellt plan skulle färgas eller motiveras av fördomar

Som jag ser det kan det aldrig vara fel att kräva att en sekulär stat upprättas på det område som idag är Israel eller på det område som idag är Israel och Palestina. En sekulär stat för såväl judar som muslimer, kristna, druser och andra religioner. En sån kritik är och kan inte vara antisemitisk. Att kräva att staten Israel ska bort innebär inte att man förnekar självbestämmande för nåt folk. För att illustrera det hela så låter jag gör om det näst sista citatet något:

Ett sådant inflytande kan spåras i en antiapartheidinställning som förvägrar boer rätten till politiskt självbestämmande men erkänner denna rätt för andra folk och som kräver staten Sydafrikas upphävande eller utplåning.

Precis lika lite som ett krav att Sydafrika skulle upplösas till flera stater skulle inneburit att man förnekade boerna rättigheter innebär ett krav på Israels upplösande att man förnekar judarna rättigheter.

Så jag tror nog att om Jonathan Leman och Charlotte lugnade ner sig lite så skulle vi kanske kunna komma fram till en gemensam definition och en betydligt fruktbarare diskussion om antisemitism, även om vi kanske inte skulle bli överens.

Läs gärna Judith Butler, Nej det är inte antisemitiskt!

Intressant?
Bloggat: Mullvaden,
Andra bloggar om: , , , , ,

Advertisements
  • ”Om Jonathan & Charlotte lugnade ner sig lite….” Nej, jag kan ju bara tala för mig själv men jag kan inte se att vi skulle föra en fruktbar diskussion efter den arrogansen.
    Jag har inte heller pysslat med nån guilt by association mot dig. Inte heller påstått att du ljuger.
    Bara påpekat att ditt resonemang är högst inkonsekvent.
    Men att din bagatellisering av antisemitism inom vänstern verkar tämligen konsekvent i praktiken, även om du inte bagatelliserar i teorin.

  • Anders_S

    Charlotte: Du påstår visst att jag ljuger. Du säger att jag publicerar Malm, meni själva verket motsätter mig allt han skriver. Detta när jag sagt att jag stöder det Malm skriver.

    Det kan också tilläggas att du och Jonatan har en väldigt dålig kännedom om den svenska vänstern. Ni vet inte vilka problem som egentligen finns och uppförstorar ett marginellt problem till ett stort problem. Att påstå att problem med antisemitism inom vänstern är små, är att konstatera fakta (det är ju också bevisat i en undersökning), inget annat.

    Och jag gör nog betydligt mer än vad både du och Jontahan gör när det gäller att motverka antisemitism inom vänstern. Detta för att jag i motsats till er faktiskt arbetar aktivt inom den del av vänstern som jobbar med antirasistisk verksamhet. Och har gjort i 30 år. Dessutom har jag också till och från varit aktiv i antikrigsrörelsen. Jag tror min kännedom om denna vänster vida överstiger din eller Jonathans. Se vidare mina inlägg om att motarbeta antisemitism.

    http://www.zaramis.nu/blog/2008/05/25/att-motarbeta-antisemitism-del-1/

  • Jag har själv varit aktiv inom vänstern.
    Och jag tycker inte det är en bra argumentation att lyfta fram sin egen förträfflighet istället för att hålla sig till ämnet.
    Återigen: nej, jag påstår inte att du ljuger. Förstår du inte skillnaden mellan att påstå att någon ljuger och att peka på att någon agerar & resonerar på ett inkonsekvent sätt så är det inte lönt att diskutera vidare (det har jag hursomhelst ändå fattat att det inte är).
    Vad du dessutom inte fattat är att varken jag eller Jonathan har påstått att vänstern skulle vara inherent eller starkt antisemitisk – utan (preicis som Malm säger) att man tenderar ha svårt att känna igen & hantera antisemitism när den visar sig i ett vänstersammanhang.

  • Vidugavia

    Svensson, jag menar att det visst kan vara antisemitiskt att påpeka att Bonniers är judar, det hela beror på sammanhanget. Om jag, till exempel, konsekvent anknyter mitt missnöje med Bonniermedia till familjen Bonniers judiskhet så skulle jag helt klart agera antisemitiskt. Detta då jag anknyter det dåliga till en judiskhet.

    På samma sätt skulle det vara rasistiskt att påpeka den svenske löparen Mustafa Muhamed faktiskt är född somalier, varje gång har välter ett hinder på hinderlöpningen.

    Det räcker med att, på ett eller annat sätt, säga att judarna har mediamonopol för att det ska bli antisemitisk. Så länge man ser Bonniers som aktörer för judenheten som ett kollektiv blir ens tänkande antisemitiskt.

    Det lite problematiska, med detta mitt synsätt är dock att en medlem av Bonnierfamiljen som anser sig agera för hela det judiska folket kanske då är att betrakta som en antisemit. Frågan är dock om det verkligen är rimligt att betrakta judar, som ser judenheten som en organisk enhet med vissa bestämda nationella intressen, som antisemiter?

  • Anders_S

    Vidugavia: Du har helt rätt. Sammanhanget har betydelse. Ja, det är antisemitiskt att säga att judarna har mediemonopol. Jag håller med dig.

  • Anders_S

    Charlotte:

    Först nu hävdar du att vänstern har svårt att känna igen antisemitism när det dyker upp inom den vänstern. Om det har vi olika åsikt. I dessa sammanhang har du pådyvlat mig åsikter som jag inte har (och skrivit ett par mindre lämpliga inlägg, ett som skulle kunna tolkas som antisemitism och ett som var ett obalanserat personangrepp, med en sexistisk förolämpning som krydda, som jag tog bort)

  • Pingback: Jinges web och fotoblogg - politik, mellanˆstern, sverige, mediekritik, foto, regeringen, v‰nster, tidningar, bˆcker » Anders Svensson om antisemitism()

  • skurt

    anders svensson.med stor respekt och jag delar det mesta av vad du framfört;jag får inte dessa båda ståndpunkter från dig att helt korrellera.först:

    ”Om jag skriver att Israel ägnar sig åt folkmord som liknar nazisternas folkmord på judar är detta enligt ovanstående definitioner inte antisemitism. Men enligt mig personligen är jämförelsen felaktig och grovt missvisande och jag skulle betrakta den som antisemitism.”

    enligt dig personligen,alltså.sedan:

    ”På en punkt avviker dock min uppfattning och SKMA:s uppfattning om vad som ska betraktas som antisemitism. Det är när SKMA jämställer Israel med judendom och judar:”

    är det inte just detta du och möjligtvis skma här gör?låt mig ta ett konkret exempel i debatten;en artikel i tidningen mana som sade att det idag pågår en palestinsk förintelse.jag hävdar att flera av manas artiklar som då diskuterades,bland annat med liknande jämförelse,inte var antisemitiska om än med olämpliga jämförelser.precis som du då gjorde.

    har jag missat något?eller vad har fått dig att ändra uppfattning?fortfarande kvarstår enligt mig problemet med att det kanske inte nödvändigtvis är judarna per se som angrips i en sådan jämförelse utan israel som stat,eller kanske enbart israels regering.bör inte fortfarande syftet med en sådan jämförelse spela in?bör inte det först fastställas?

    och hur gör man det på ett tillförlitligt sätt?eftersom påståendet om en palestinsk förintelse i sig inte är uppenbart riktat mot judarna bör man väl i så fall titta på hur det tidigare använts,helst av skribenten själv?

  • Anders_S

    Skurt: Jag ser det så här. Det är inte nödvändigtvis antisemtism när man kallar israelernas förtryck av palestinier för folkmord eller förintelse. Inte om det samtidigt framgår att man försvara judarnas rättigheter eller påvisar att nazisternas foolkmord på judar hade en annan karaktär av industreillt förintande. Problemet vi har är att Israel inet vill utplåna all palestinier, de vill bar flytta bort dem. Det hanadlar handlar altså om etnisk rensning, eventuellt folkmord, men inte om industriellt organiserad förintelse.

    Det är inte helt lätt att hamna perfekt här och en hel del blir i slutändan ändå en tolkningsfråga. Jo, det stämmer att man inte kan anse att man menar judar när man skriver Israel. Judar eller judendom och Israel är inte samma sak. Det är möjligt att det inte ska anses vara antisemitism utan bara grovt felaktigt och missvisande.

    Så jag kanske borde skrivit så här:

    ”Om jag skriver att Israel ägnar sig åt folkmord som liknar nazisternas folkmord på judar är detta enligt ovanstående definitioner inte antisemitism. Men enligt mig personligen är jämförelsen felaktig och grovt missvisande.”

  • Anders_S

    Jag arbetar mot teokratin i Iran, jag arbetar tillsammans med indiska kamrater mot religiösa inslag i Indien, jag arbetar mot kristna inslag i Sverige, jag arbetar mot muslismkt förtryck ihop med mina kamrater i Pakistan, Syrien och Egypten Och så vidare.

    I praktiskt arbete arbetar jag aldrig med Palestina-frågan. Jag ägnar mycket mer tid åt att hjälpa kamrater i andra länder att bekämpa muslimska regimer.

    Kan du säga att du gör det, aron (albert)?

    Du har alltså grundläggande fel i dina antaganden.

    Jag kräver alltså att teokratin i Iran ska upplösas och att vi ska få ett sekulärt Iran. Jag kräver att Israle som religiöst grundad stat ska upphöra och ersättas med en sekulär stat. Ingen skillnad vad jag kan se?

    Alltså finns det inget snedvridet i mitt skrivande eller engagemang. Och defintivt inget antisemitiskt. Det är du som inte förstår, aron.

    Sen är det ju lite ironiskat, att man först blir anklagad för att inte diskutera antisemitism tillräckligt, sen kriver en artikelserie om detta och då insinuerar en ”förståsigpåare” att man är antisemit för att man ägnar för mycket tid åt antisemitism och Israel. Men hallå, hur ska ni ha det?

    Och hela diskussionen om vilka krav vi ställer på andra religiösa regimer är egentligen off-topic. Den hör inte ihop med hur man definierar antisemtism. Så fler inlägg kring detta kommer inte att tillåtas.

  • albert

    Hej Anders,

    Albert är mitt nick, Aron är mitt namn.

    Eftersom vi diskuterar antisemitism och artikeln du skrivit delvis handlar om din påstått (av Charlotte och Lehmann)egan sådana kan jag inte se att det du censurerade var off-topic. Särskilt inte som du sedan bemöter dessa censurerade delar i dit eget svar.

    Nej, jag kämpar inte mot religiöst förtryck som du gör men det har jag heller aldrig påstått mig göra.

    Diskussionen om vilka krav man ställer på andra regimer är högst relevant när man diskuterar antisemitism eftersom det när det förekommer, är en del av individers världsbild. Då blir det mycket relevant att jämföra hur personen ser på annat. Ex: ”Klart att han är bra på att dansa eftersom han är svart”, eller, ”hon är hysterisk eftersom hon är kvinna”.
    Dessa exempel visar på hur man tillskriver egenskaper kulturell eller annan (kön) tillhörighet och inte individens färdigheter. När det gäller antisemitism maskerad som Israelkritik blir det därför relevant att jämföra med hur individen ställer sig till andra staters övergrepp på sina medborgare.

    Hoppas att du förstår vad jag försöker säga och inte censurerar mig igen.

  • albert

    Hej Anders,

    Om du inte förstår så är jag gärna behjälplig i att förklara vad som är antisemitiskt i ditt resonemang – eller i alla fall snedvridet och något inkonsekvent.

    ‚ÄúSveriges regent och tronföljare får enligt grundlag inte bekänna sig till någon annan religion än ‚Äúden rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är‚Äù.

    Vilket innebär att inte heller Sverige (som är världens mest sekulariserade land) är fritt från sina egna religiösa förtecken. Du kräver inte Sveriges upplösning. Varför inte? England har kristendom som statsreligion liksom Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och så vidare – inte samma sorts kristendom, men ändå en statsreligion som befäster dem som kristna stater.

    Iran, Saudiarabien, Qatar och så vidare har Islam (inte samma sorts Islam men änså) som statsreligion, med värre religiöst förtryck än Israel, men du kräver inte deras upplösning. Varför inte?

    Jag tycker personligen att alla moderna, demokratiska stater bör vara sekulära, men så ser verkligheten inte ut på marken. Så varför anser du att judarna inte skall få ha ett judiskt land när både kristna och muslimer har flera? Det är i denna inkonsekvens som din påstådda antisemitism uppstår.

    Om du skall vara konsekvent bör du kanske överväga att kräva andra religiösa staters upplösning – kanske Iran som är en uttalad teokrati? Det finns ändå ett nästan osannolikt stort antal stater med värre förtryck av både egna majoritetsbefolkningar och minoriteter som du inte verkar bekymra dig om det allra minsta. Varför inte? Varför denna besatthet med den judiska staten? Varför inte kräva att Indien, eller Thailand, upplöses för sina förtryck av muslimska minoriteter?

    Är det för att det finns vissa fördomar i dig du ännu inte vågat konfrontera? Jag tror det. Och det framgår tydligt när man läser dina texter om antisemitism som mest är bortförklaringar. Alla har föromar Anders – inom alla religioner, kulturer och politiska ideologier, även du och även jag. Första steget mot att bli kvitt dem, om det någonsin går, är att erkänna dem.

    Jag är glad om jag kunde vara till hjälp.

    Aron

  • Fast Anders har ju inte förespråkat Israels upplösning, endast att alla där ska ha lika rättigheter, oavsett religion eller etnism bakgrund?

    Samma rätt till medborgarskap. Rätt att gifta sig med varandra mellan religioner. Bort med vägar som är reserverade för en religion. Bort med de religiösa domstolarna.

    Är det så kontroversielt? Jag trodde alla humanister var för det?

  • Anders_S

    albert: Den definition jag har kan knappast vara min egen. Den är ju identisk med SKMA:s sånär som på en punkt. På den punkten är jag översn med den överväldigande delen av västvärldens intellektuella som sysslar med dessa frågro. Det är alltså Jonathan Leman och Charlotte Wiberg som har egna funderingar. Även i Sverige är jag överens med forskare i dessa frågor. Däribland Håkan Blomqvist som är Sveriges främste expert på antisemitism inom vänstern (han har trots allt doktorerat i ämnet).

    De två är hemmafilosofer utan kontakt med verkligheten som jag ser det. De är inte aktiva i några större sammanhang. Jag sitter i ledningen i en organisation som har medlemmar i mer än 50 länder. Parlamentariker på olika nivåer i ett tiotal, tidigare med i den brasilianska regeringen. Jag deltar i den internatioenlal politisk debatten i en mängd frågor. Min fars andraspråk är (var kanske man ska säga, för han kan inte prata det längre, men det kan min faster) jiddisch (det första är engelska). Jag har regelbunden kontakt med folk i judiska församlingens ledning i Göteborg osv.

    Jag har aldrig tidigare stött på någon som ifrågasatt min syn på antisemitism. Inte ens bland de judiska vänner som stöder Israel. Så jag tror nog att det är Wiberg och Leman som är ute och cyklar. Det finns andra som tycker som dem. Men de är en försvinnande liten minoritet.

    Som sagt, jag är för en enpartilösning där man gör en stat av Israel och Palestina. En stat utan någon som helst religiös grund. Jag är mot alla statsbildningar på religiös grund.

  • albert

    Hej,

    Hampus: Jo, Anders förespråkar Israels upplösning som judisk stat – det står i texten: ”Detta skulle nämligen innebära att när vi anser att Israel som varande en religiöst grundad och styrd stat är en apartheidstat och att den bör upphöra så gör det oss automatiskt till antisemiter”.

    Anders: En sekulär demokratisk stat skulle i praktiken innebära – med rätten att återvända för palestinska flyktingar – att det blev ett annat majoritetsstyre i dagens Israel. Vad vill du att staten skall heta Anders? Får den heta Israel ellerskall den heta Palestina? Du är onekligen en drömmare – med vilket jag menar att du inte tar den minsta hänsyn till realpolitiska faktorer utan navigerar efter principer. Stort, det skall erkännas, men det försvårar en praktisk lösning.

  • Men ingen vill väl att Israel ska vara en religiöst grundad apartheidstat? Det enklaste vore ju för Israel att ta bort alla religiösa särlagar och upphöra med sin apartheidpolitik? För ingen vill väl att en sådan stat ska existera?

    Sedan tycks ju enstatslösningen vara den enda fungerande lösningen och den vi bör arbeta mot som ett realistiskt förslag, men israelerna kan ju alltid shocka oss med att upphäva alla raslagar, all religiös lagstiftning och lämna tillbaks allt ockuperat område. Jag tror ingen skulle protestera mot det.

    Vad en eventuell enda stat ska hela är väl irrelevant, Isratine som Khadaffi sa. Israel är givetvis också acceptabelt. 🙂

  • Till Albert/Aron: varken jag eller Jonathan har anklagat Anders för att vara antisemit. Det är helt hopfantiserat. Vi har hela tiden diskuterat vänsterns problem med antisemitism, inte Anders Svenssons eventuella personliga antisemitism.

  • Albert

    Hej Charlotte,

    Ber om ursäkt för felet, jag skulle kollat min källa, som var hans egen text.

    Det är jag som diskuterat Anders S eventuella antisemitism/Konfirmationsbias

  • Pingback: Antisemitism = judehat = antisemitism | Svensson()

  • Pingback: Antirasism och antisemitism | Svensson()

  • Pingback: Tokiga vänsterlökar? | Svensson()