Hamas representerar majoriteten av palestinierna. Detta alldeles oavsett vad vi tycker om det. Jag och många andra är inte speciallt förtjusta i de ekonomiska och social lösningar Hamas vill ha i ett samhälle. Inte heller tycker jag att deras metoder för att bekämpa ockupationsmakten Israel alltid är så smarta och vettiga. Men det hindrar inte att jag tycker det är vettigt att föra samtal med dem. Därför att utan samtal, dialog och diskussioner kan man aldrig uppnå några lösningar.
De flesta människor i världen vill nog gärna se en lösning på palestiniernas problem och om samtal med Hamas kan innebär ett steg på den vägen så ska man ha sådana samtal. Därför är det inte fel att bjuda in en Hamas-anhängare till en konferens. Nog för att han verkar ha en konstig uppfattning om självmordsattentat och indiviuell terrorism som jag inte kan ge stöd på något sätt. Men att jag är osams med någon om metoder och politisk mål måste ju inte innebär att man inte pratar med denne.
Att han anser att Israel som stat borde upphöra är däremot inget jag är upprörd över. Att hävda att det skulle vara fel innebär att man på ett antisemitiskt sätt hävdar att Israel och judendom är samma sak. Det är det naturligtvis inte. Israel är en stat baserad på religion, vilket naturligtvis är fel i fallet Israel såväl som i fallet Iran. Att kräva att den religiöst baserade staten Israel ska upphöra är därför ett korrekt krav. Inget konstigt alls och definitivt inget skäl till att inte samtala med en eventuell Hamas-anhängare.
Vidare är det så att vi visserligen kan tycka att Hamas använder dåliga metoder. Men Hamas är palestinierna rättmätiga representanter och palestiniernas valda regering (även om väst inte vill acceptera det) och har som företrädare för ett förtryckt folk på ockuperat område rätt att bestämma vilket motstånd man vill ha. Vi kan tycka illa om detta och vägra ge stöd. Men vi kan inte förneka dem den rätten. Det är också ytterst palestinierna själva som har rätten att bestämma över vad som ska hända med kolonisationsmakten Israel. Jag kan vara för en sekulär enstatslösning, men det är palestinierna som bestämmer vad det ska bli.
Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman, Rawia Morra,
Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Socialdemokraterna, Samtal, Israel, Palestina, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Var har du fått påståendet att Israel skulle vara en religiöst baserad stat ifrån? Israel är det judiska folkets stat, inte ”judendomens” stat.
Och Israel är inte på något sätt religiöst i den utsträckning som de muslimska (religionen!) staterna är, där religionen ofta desssutom ingår i grundlagen.
Att förespråka debatt till varje medel är märkligt, eftersom jag inte tror att du skulle vilja sätta dig och diskutera med nazister. Idag är det dessutom en minoritet som stödjer Hamas bland palestinierna, enligt alla opinionsundersökningar.
”Vidare är det så att vi visserligen kan tycka att Hamas använder dåliga metoder. Men Hamas är palestinierna rättmätiga represnatneter och palestiniernas valda regering (även om väst inte vill acceptera det) och har som företrädare för ett förtryckt folk på ockuperat område rätt att bestämma vilket motstånd man vill ha.”
Så är det förtås inte. Även ett påstått förtryckt folk hr att rätta sig efter humanitär lag, och det gör inte Hamas, eftersom de avsiktligt mördar oskyldiga civila. Du anser att målet helgar medlen. Det är en genuint anti-demokratisk hållning. Eftersom extremvänstern inte har någon moralisk kompass i frågan om det är rätt att frottera sig med männsikor som förespåkar etnisk rensning (av judar) samt massmord på civila, så finns det ingen anledning att tro att extremvänstern skulle ha någon bättre kompass i regeringsställning.
Därför är det otänkbart att rösta in extremvänstern i regeringsställning i Sverige.
Jag har inget mot samtal med nazister. Jag har trots allt jobbat med ett antal i flera år under mitt liv.
Reinfeldt har inte stöd av majoriteten i det svenska folket enlig topinionsundersökningar. Ändå är väl han Sveriges rättmätiga representant.
Att underkänna Hamas för att de mördar civila innebär att man också underkänner Israles regering för de mördar faktiskt mångdubbelt fler civila. Det argumentet är inte hållbart om det bara används gentemot Hamas.
Sen förespråkar Hamas att staten Israel ska upphöra. Vilket inte är detsamma som att förespråka att alla judar ska utrotas. Att jämställa Israel med judendom eller med judar är enligt mig en sorts antisemitism eller uppmaning till antisemitism. Inte ens att hävda att de israeliska kolonisatörerna ska lämna Palestina är att anse att ett folkmord ska begås mot judar. Det är dumheter att påstå nåt sånt. När det vita tvingades lämna farmer i Kenya och Uganda eller för den delen Zimbabwe så var det knappast folkmord mot vita. Jag tycker det var korkat och tycker att ett krav på att alla kolonisatörer ska bort från Israel också vore ett dumt alternativ (i begreppet kolonisatörer inbegrips inte de som bodde i Palestina innan 1948, oavsett religion.)
Lagstiftning i Israel är beornde på religion. Det görs skillnad på judar (folk med judisk religion), muslimer, kristna, druser osv. Därför är det en religiöst baserad stat.
”Att underkänna Hamas för att de mördar civila innebär att man också underkänner Israles regering för de mördar faktiskt mångdubbelt fler civila. Det argumentet är inte hållbart om det bara används gentemot Hamas.”
Jo, det är tillämpbart endast på Hamas, eftersom Israel inte avsiktligt dödar civila. Hamas-terrorister har som taktik att maximera antalet civila israeliska (judiska) dödsoffer, medan Israel, i sin bekämpning av terrorister, har som mål att minimera oskyldiga dödsoffer. Det finns inget som helst intresse för Israel att skada oskyldiga. Varken militärt eller PR-mässigt. Hamas däremot vinner på att BÅDE maximera antalet israeliska civila offer (ökad känsla av terror, och därmed ökad politisk genomslagkraft) OCH antalet EGNA civila dödsoffer (PR, sympati) genom att agera från egna civila områden.
Som andel av antalet dödade är andelen civila israeliska dödsoffer, samt kvinnor, långt högre än samma andel bland palestinierna. Det beror på att terroristernas måltavlor är civila, medan Israels måltavlor är terroristerna.
Rikard: Skärp dig. Det finns bilder på när Israel avsiktligt dödar civila. Och vad det gäller statistiken har du fel.
Min åsikt är att man alltid förlorar på att döda civila. Dvs bdåe Hamas och Israel är förlorare när man gör det. Det verkar på dig som om d uaner det vara vettigt av Hamas att döda civila. sett ur dera synpunkt. Så ser inte jag det. Dessutom kan allt du säger om Hamas användas om Israel också:
”ISRAEL däremot vinner på att BÅDE maximera antalet palestinska civila offer (ökad känsla av terror, och därmed ökad politisk genomslagkraft) OCH antalet EGNA civila dödsoffer (PR, sympati) genom att agera från egna civila områden.”
Den typen av tyckanden har faktiskt ingen som helst relevans och bevisvärde. Det är dina åsikter, inte några fakta.
Israel (men inte alla israeler) har som målsättning (uttalad av många, många gånger) att få bort palestinier. De fördrev palestinier 1948. De fördrev palestinier 1967 och de fördriver palestinier nu. Det är fakta. Det händer. Israel är en förtryckarmakt, en apartheidstat och en folkfördrivningsstat.
Nej, Anders. Det finns inga bilder på att Israel dödar civila avsiktligen. Kanske tänker du på någon individuell soldat, som därefter ställts inför rätta? Att argumentera som du gör är barnsligt. Ingen seriös debattör kan hålla med dig om ett sådant påstående. Och gällande statistiken har jag rätt. Andelen civila israeler, samt andelen civila kvinnor/flickor, av totalt antal dödade israeler är vida överlägsen andelen civila palestinier.
När du sedan påstår att det är ”tyckande” att Hamas har som strategi att attackera civila, och att de vinner på det, så får man intrycket att du inte kan så mycket om konflikten.
Likaså när du hävdar att Israel ”fördrev” palestinier 1948. Det är svårt att debattera med någon med ett så ensidigt förhållningssätt. Benny Morris säger att högst 10-20% av araberna 1948 tvingades evakuera (oftast någon mil bort i förberedelse inför den arabiska invasionen). Majoriteten lämnade utan att ha sett en israel, både före och under kriget (se Morris). Däremot nämner du inte med ett ord att samtliga arabländer och palestinierna hade som uttryckligt mål att fördriva alla judar från området, och utplåna Israel. Mycket riktigt fördrev de alla judar från de områden de lyckades besätta (Västbanken, Jerusalems gamla stad m.m.). Inte ett ord om detta från dig. Inte heller nämner du att palestiniernas ledare Amin al-Husseini, samt ledaren för deras milis, var nazistiska krigsförbrytare, och att de öppet deklarerat att de, tillsammans med övriga arabstater, skulle fullborda slutlösningen på judefrågan. Det är historiska fakta som du inte kan vifta bort. Lika lite som att du kan vifta bort att 1% av den judiska befolkningen dog i kriget, vilket motsvarar 90 000 svenskar eller 600 000 britter.
Ditt tal om apartheid i Israel är så löjligt att det inte behöver kommenteras, men med tanke på luckorna i din argumentation ovan så är det inte förvånande att du tvingas dra till med anklagelser som du inte har stöd för.
Rikard: Använder man Morris som källa är man farligt ute. Han menar (har menat) att det bästa vore att fördriva alla palestinier.
Det är erkänt av i stort sett alla, inklusive de som anser det var rätt att fördriva som Morris, att Israel var ansvarigt för palestiniernas flykt år 1948.
För övrigt kommer du med en mängd falska påståenden och fakta (blandat med några sanna) som jag inte kan bemöta här, men som Hampus bemött i en serie artiklar på sin blogg och som jag bemött i en mängd tidigare inlägg.
Läs Hampus artiklar:
http://motbilder.se/2008/04/25/nytt-rekord-i-osanningar-svepande-omdomen-och-markliga-vinklingar-for-en-bloggkommentar/
http://motbilder.se/2008/04/25/fler-osanna-kommentarer-om-israel/
http://motbilder.se/2008/04/26/osanna-kommentarer-om-israel-3/
http://motbilder.se/2008/04/28/osanna-kommentarer-om-israel-4/
Därmed kan vi återgå till den diskussion om Hamas karaktär och varför man bör prata även med sina motståndare.
Vi har konstaterat att Hamas i likhet med Reinfeldts regering är rättmätiga företrädare för sitt land. Förmodligen har idag ingen av stöd i den allmänna opinionen. Men de vann de senaste valen.
Vi vet att Israel dödar flera civila än vad palestinierna gör. Jag anser att Israel dödar medvetet. Rickard för fram en annan åsikt.
Jag anser att man uppnår fred och bra förhållanden bättre genom förhandlingar än genom krig, bombningar, ockupation, murar, fördrivningar, raketer, fängslanden osv. Rickard verkar ha en motsatt uppfattning.
Jag anser att Israel är en apartheidstat vilket jag bevisat genom att konstatera att de uppfyller majoriteten av den sydafrikanska apartheidlagstiftningens paragrafer. Jag anser också att Israel är ockupationsmakt (vilket ju inte bestrids av någon trovärdig bedömare vad jag kan förstå) liksom en makt som fördrivit palestinier vid upprepade tillfällen (ingen kontroversiell ståndpunkt egentligen)
Pinsamt, Svensson. Varje ord i Hampus pinsamma inlägg är enkelt att motbevisa med fakta, vilket mycket riktigt gjordes häromdagen i din egen blogg. Om du inte kan något om regionens historia på egen hand så borde du inte komma med ständiga anklagelser.
/* Borttagna påståenden utan källa och som därför är att anse som islamofobiska*/ #AS.
Så värst pinsamt är det nu inte. Hampus hade fel om FN:s resolution 242 och citerade Morris felaktigt. På två punkter av en mängd punkter had han alltså fel. I övrigt i den debatt som det hänvisas till ovan had alltså Hampus rätt. Hampus berör alltså betydligt fler saker än de två jag nämnt.
Anders, jag ser att du håller på dina principer:
”Jag anser att Israel dödar medvetet.”
”Jag anser att Israel är en apartheidstat”
Häromdagen skrev du:
”Jag vet inte när åsikter och synpunkter blev bevis, enligt mig är dom det aldrig”
Så är det förstås.
min egen åsikt av högst tveksam betydelse är:israel bör kunna förhandla med hamas och vice versa.även om hamas avsiktligt drabbat civila.även om israel utan diskriminering drabbat civila.i libanon 2006 uttrycktes av israeliska ledande företrädare i vissa fall en sådan tvivelsam definition av vad som utgjorde legitima mål att ordet ”avsiktlig” där borde kunna diskuteras.
förhandlade gjorde också israel och berörda arabstater 1948-1949.trots idf:s urskiljningslösa beskjutning i,och brutala fördrivning med hundratals döda ut ur,lydda juli 1948.trots idf-ledda massakrer som i al-dawayima,saliha och massakrerna i kfar etzion vilken soldater ur arabiska legionen deltog i på ett hörn.
frågan borde i stället vara huruvida samtal och förhandlingar kan leda fram till någonting mindre destruktivt än vad som idag är fallet.de kortsiktiga framförhandlade resultaten kan förr eller senare komma att undergrävas om inte tunga frågor som gränsdragningar,jerusalem,bosättningar,flyktingfrågan får en lösning.
frågan är vilka förhandlingspositioner hamas skulle kunna tänka sig diskutera fram.hamas ledning säger sig acceptera en lösning där en palestinsk stat existerar på de palestinaarabiska områdena som kontrollerades av jordanien och egypten före juni 1967-underförstått ett israel vid sidan av denna stat.man har sagt sig kunna acceptera en sådan lösning via en hudna under en tidsbegränsad period,men haniyeh och meshal har då och då i intervjuer hållt öppet för eller antytt att ett erkännande kan vara aktuellt efter att en palestinsk stat realiseras vid 1967 års stilleståndslinjer.liknande ståndpunkter har framförts av andra ledande företrädare för hamas.
sett till de långsiktiga lösningarna;en förhandlingseffekt israel borde kunna pröva hamas på är huruvida hamas tänker underställa sig det palestinska folkets vilja vilket hamas sagt sig ämna göra.gör hamas det borde det finnas en åtminstone verbal grund att bygga vidare på.hamas skulle då möjligtvis både kunna äta kakan och ha den kvar genom att hänvisa till det palestinska folkets vilja utan att ha övergett tidigare mål.
även om ett,på vissa premisser,erkännande av israel kommer att vara svårsmält för hamas;delvis på grund av synen på palestina som en waqf,borde dock andra vägar kunna gå att få framkomliga.hamas har i denna kontext föreslagit en hudna.den vanligaste återkomna föreslagna tidsperioden är 10 år.men då andra hamasföreträdare talat om 25 år,eller mekanismer för att kunna förlänga hudnan skulle israel här kunna föra fram krav som i högre grad tillfredsställer att israel med fördel fortsatt accepteras leva i fred och säkerhet.
om morris;jag anser att man mycket väl kan använda sig av benny morris forskning samtidigt som man kritiserar hans åsikter.mig veterligt har inte åsikterna väsentligt påverkat forskningens kvalitét.
richard,jag har själv läst benny morris med lupp (även om det var några år sedan).jag känner inte riktigt igen din egen beskrivning av vad benny morris påstår.benny morris missförstås allt för ofta.en del av skulden kan nog åläggas benny morris själv som inte alltid är tydlig vad exakt han avser eller drar slutsatser som exempelvis av kritiker inte alltid hävdas ha stöd i hans egna faktiska uppgifter(se exempelvis shlomo ben-ami ”scars of war,wounds of peace”).men du richard påstår exempelvis:
”Majoriteten lämnade utan att ha sett en israel, både före och under kriget (se Morris)”
var påstår benny morris något sådant?inte i ”the birth of the palestinian refugee problem revisited” så som jag har läst den i alla fall.han påstår att i de flesta byarna evakuerades eller flydde befolkningen på grund av militära anfall begångna av sionistisk milis/idf.i ca 20 procent av byarna som morris beskriver blev en ansenlig mängd dessutom utsatta för fördrivningar och ”viskninkskampanjer”.
i flera av de byar där befolkningen flydde direkt på grund av striderna fanns också en taktik där resultatet av taktiken hade blivit fördrivning om befolkningen valt att stanna kvar till striderna avklingat.flera operationella order med med fördrivning som troligt och antagligen förväntat resultat kan utläsas via citat ur flera operationella order av morris i berörda bok.exempelvis fanns order om att förstöra hela eller delar av byar och och ofta även att orsaka massiv personell förödelse i byarna.
”Jaha, det blev känsligt att bemöta ditt påstående om historikern Benny Morris, och att nämna att de arabiska styrkorna som invaderade Israel 1948 fördrev – men oftast massavrättade – alla judar i områdena de besatte.”
om vi åter tittar på vad morris påstår och skriver i artiklar och böcker,så begicks flest massakrer 1947-1949 av sionistiska miliser och av idf.flera begicks dock av arabiska och palestinska irreguljära trupper,minst notoriska var i detta sammanhang trupper underställda arabstaterna.en av förklaringarna till det var naturligtvis att fler av striderna utspelade sig i områden med stor arabisk befolkning och liten judisk.morris:
“But overall, the Jewish forces—Haganah, IZL, Lehi (Lohamei Herut Yisrael, or Freedom Fighters of Israel, or “Stern Gang,” as the British authorities called them), and IDF—committed far more atrocities in 1948 than did Arab forces, if only because they were in a far better position to do so.”
http://www.crimesofwar.org/thebook/arab-israeli-war.html
lägg också märke till att morris i denna artikel beskrver tömningen av de palestinska byarna som en etnisk rensning.inte minst viktigt för denna bedömning är den politik som bedrevs efter att byarna evakuerades av den ena eller andra anledningen:
”What is certain is that almost all were barred by the Israeli government decision of June 1948 and, consequently, by IDF fire, from returning to their homes or areas. Similarly, almost all of the four hundred
or so Arab villages overrun and depopulated by Israel were in the course of 1948 or immediately thereafter razed to the ground, partly in order to prevent the refugees from returning.
Anders, alla inlägg på Motbilder som du länkar till innehåller grova fel där verkligheten vridits till sin motsats. Du erkänner bl.a. att Hampus inte visste att arabstaterna förkastade resolution 242 och därmed förlängde ockupationen. Men det är ingen liten detalj! Den som inte visste det hur arabstaterna svarade på resolution 242, som var en av de viktigaste i konflikten sedan 1967, kan inte samtidigt låtsas kunna något om Mellanösternkonflikten!
Detsamma gäller ju dina egna inlägg. Dina kunskaper i frågan, och behovet av att förlita dig på okunniga bloggares inlägg står inte i någon rimlig proportion med de grova och osakliga anklagelser du kommer med mot Israel.
Du säger dessutom att du inte tror att Hamas angriper civila avsiktligen, eller att terroristerna har något att tjäna på det. Det säger ganska mycket om din förståelse av terrorism. Istället skriver du en lång serie inlägg där du definierar vad du tycker att antisemitism är, och klargör att något sådant knappt finns inom vänstern. Ja, du säger till och med att du inte känner till ”någon” antisemit inom vänstern (däremot identifierar du islamofobi nästan överallt). Och så var din ”utredning” om antisemitism bekvämt undanstökad och färdig, samtidigt som du fortsätter att länka till vänsterantisemiter från din blogg.
Fattar du inte att du bara tydliggör att extremvänstern har ett problematiskt förhållande till antisemitismen inom de egna kretsarna?
Simon: Nu anser jag ju inte att Hamas raketbeskjutning av Israel är terrorism på något sätt. Det är legitim krigföring. Men även legitim krigföring kan drabba civila och det är olyckligt, otrevligt och i detta fall onödigt.
Självmordsbombningar behöver inte heller anses vara terrorism. Men kan vara det och är det i många fall. Men riktar de sig mot militära mål i ett krig är det knappast terrorism. Utan helt legitima sabotagehandlingar. Däremot så tycker jag att de flesta individuella stridshandlingar inklusive individuella terrosim försvagar kampen för ett bättre samhälle. På det sättet gör Hamas palestininerna en björntjänst.
Hampus är inte antisemit. Du gör det vanliga felet att förväxla Israel med judar/judendom. Det är inte per definition antisemitism att kritisera Israel.
Jag anser att ingen av oss kan bestämma, avgöra eller med bestämdhet påstå att Hamas angriper civila med avsikt. Vilket också gäller Israel. Vi kan alltså bara ha åsikter om det. Och vi har uppenbarligen olika åsikter.
Ett problematiskt förhållande kan man bara ha om något är ett problem. Antisemitismen är inget problem inom vänstern. Det visar till och med statliga utredningar.
Vänstern har inte hller nåt problem med islamofobi. Samma statliga utredning som jag nämnt ovan visar dock att det i Sverige som helhet finns ett större problem med islamofobi än med antisemitism.
israel,arabstaterna jordanien,libanon och egypten förkastade i n t e säkerhetsrådsresolution 242.det gjorde däremot syrien.det framgår exempelvis i generalsekreterarens rapport 4 jan 1971 som avhandlar fn:s utsände emissarie gunnar jarrings medlingsarbete.det dröjde till en bit in i 1968 innan de fyra nämnda staterna svarade definitivt ja.man hade också helt olika tolkningar av vad resolutionen betydde och vilken vikt som skulle läggas på den.här kan sägas att arabstaterna jordanien och egypten ville ge den större betydelse än israel.egypten och jordanien ville dock inte inleda direkta förhandlingar till skillnad från israel utan via ombud.libanon var här perifert av betydelse och heller inte en stötesten.
egypten och jordanien hade initialt problem med att sluta fredsavtal med israel och ville i stället nöja sig med avslutat tillstånd av krig och fiendskap.egypten och jordanien modererade dock sin inställning till att 1969 acceptera alla staters rätt att leva i fred och säkerhet i området i säkra och erkända gränser.israel hade i sin tur en helt annan syn på vad för erövrat territorium från 1967 israel skulle dra sig tillbaka ifrån.man ville inte uppge någon ståndpunkt utan sade enbart att detta skulle parterna förhandla om.men det stod tidigt klart att man tänkt sig behålla delar av det och 26 februari 1971 när egypten sedan tidigare tydligt deklarerat sin vilja att teckna fred med israel lämnade israel och golda meir till slut och till abba ebans förtret,ett tydligt svar:israel ser positivt på egyptens vilja att teckna fredsavtal med israel men kommer inte att dra sig tillbaka till de stilleståndslinjerna före 5 juni 1967.så ju längre jarrings medling fortgick ju mer utkristalliserades att egypten och jordanien inte var problemet för en lösning längre-utan israels ovilja att dra sig tillbaka till sagda linjer.och det var till israel-inte egypten generalsekreterare u thant vädjade till om att bryta dödläget.
http://domino.un.org/unispal.nsf/9a798adbf322aff38525617b006d88d7/9c1564a379bc943d0525654f005d71cc!OpenDocument&Highlight=2,S%2F10070http://www.google.se/
http://domino.un.org/UNISPAL.NSF/9a798adbf322aff38525617b006d88d7/3512a8911b67b89e0525654f007635be!OpenDocument
slutligen vill jag här lämna ett svar till signaturen johan som på annan tråd poängterade arabförbundets möte i khartoum som ett bevis för att arabstaterna sade nej till resolution 242:mötet i khartoum inträffade nära tre månader före sagda resolution antogs och kan inte rimligen anföras som bevis.
anders,väldigt ofta tycks målen med kassamraketerna inte vara militära.israeliska människorättsorganisationen skriver så här:
Palestinian organizations that fire Qassam rockets openly declare that they intend to strike, among other targets, Israeli civilians. Attacks aimed at civilians are immoral and illegal, and the intentional killing of civilians is a grave breach under the Fourth Geneva Convention, a war crime, and cannot be justified, whatever the circumstances. Furthermore, Qassam rockets are themselves illegal, even when aimed at military objects, because the rockets are so imprecise and endanger civilians in the area from which the rockets are fired as well as where they land, thus violating two fundamental principles of the laws of war: distinction and proportionality.
http://www.btselem.org/english/Israeli_Civilians/Qassam_missiles.asp
skurt: Ok, det stämmer säkert att så är fallet då, det kan jag gå med på.
Dessutom har ju (vilket också citatet nämner) Qassam-rekterna en så dålig träffsäkrehet att man inte vet var de ska slå ner när man skjuter iväg dem. Det är rena lotteriet. Vilket naturligtvis innebär att de oftast träffar civila mål.
Jag anser som du vet att skjutandet av dessa raketer är negativt för den palestinska kampen. Och därför tycker jag att det borde upphöra.
Men inget av detta innebär att det skulle vara fel att diskutera och samtal med Hamas-sympatisörer.