Som ett brev på posten tycks nyliberala ekonomiska reformer, avskydda av de flesta fattiga och vanliga arbetare, följas av moralistiska krav på diverse områden. Det är som om nyliberalism alltid bär med sig sitt syskon, nykonservatismen på axeln. När folk börjar protestera mot privatiseringar, nedskärningar och föräsmringar, ja då ska uppmärksamheten vändas åt ett annat håll. Det ena kravet på bättre moral följer efter det andra. Nu ska vi tydligen inte ha sex överhuvudtaget, det är uppenbarligen moraliskt fel, för man kan bli sjuk när man har sex. Så jävla korkat. Det är omoraliskt att vara sjuk, det är fusk har det låtit en längre tid. Att vara fattig ska återigen betraktas som en skam, för det gäller ju att kunna operera sig och köpa alla prylar man vill ha, för annars är man inte lycklig.
Nyliberalismen åtöljs av en destruktiv individualism som i sin tur leder till en backlash för friheten. Kraven på frihet som nyliberalerna hela tiden ropar ut, resulterar alltså via nyliberalismens syster och bror, nykonservatismen i raka motsatsen. Individualismen leder sålunda i slutändan till ofrihet. Det är som om nylieberalerna fulländat George Orwellskt ”nyspråk” där frihet betyder tvång och moralism, individualism betyder osäkerhet, olycklighet och konsumism.
Så det är inta bara på det större planet, med FRA-lagar etc, det postmoderna, individualisiska samhället leder till större ofrihet utan också på det personliga. Kraven på att uppträda moraliskt är typiska tecken på det. Nyliberalismen och nykonservatismen leder till krav på att individuell moralism ska lösa alla problem. Familjen ska återupprättas , man ska hitta den rätte, det ska vara kyrkbröllop osv. Ett sånt samhälle vill jag inte ha för ett sånt samhälle leder till ökad ofrihet. Det är konservativt och ofritt. Konsekvensen på det privata planet av en nyliberal privatiseringspolitik och individualism.
Intressant?
Bloggat: Hanna Löfqvist, LOKE, Johanna Sjödin, Carina Brandow, Björnbrum,
Borgarmedia: SVD1, AB1, AB2, AB3, AB4,
Läs även andra bloggares åsikter om Nykonservatism, Individualism, Privatsiering, Konsumism, Moralism, Sex, Sjukskrivning, Nyliberlaism, Postmodernism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Observationen att nyliberalism lätt kan förenas med andra och mörkare politiska strömningar är intressant. Det är ju det som hänt i USA under Bushregimen (men där kallar de sig ju inte ens liberaler). Då har vi frågan om nyliberalism ens är liberalism. Jag gjorde ett försök att spekulera om liberalismen i sina hyggligare former och kom ungefär fram till att de liberala värderingarna måste befrias från dagens liberaler för att överleva. Se http://bjornbrum.blogspot.com/2008/06/spekulationer-om-liberalism.html
Jag undrar om det inte finns en del vilsna liberaler idag som känner samma sak. Men vart skall de ta vägen?
Björn: Greider är inne på samma spår som du i en krönika i dagens Metro.
Jepp nyliberalismen är ju så mycket för moraliserande lagstiftning:
http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175665733
och George W Bush:
http://www.smedjan.com/display.asp?nr=1165
Det är annat än feminist- och Bejerotsvänstern som håller rågången klar mot moralismen och inte alls vill förbjuda narkotiska seriemagasin, dataspel eller reklam, nejdå inte alls.
Men varför kolla elementära fakta innan man fantiserar.
Mattias : hur vore det om du läste innan du kommenterade. Jag påstår nu inte att nyliberlaismen är för moraliserand lagstiftning som teori. Jag påstår att nyliberlaiamen i verkligheten oftast för med sig nykonservatismen återkomst med dess krav på moralism.
Sen förstår jag inte riktigt vad maoisten Bejerot och hans moralism har med mig att göra. Visserligen för socialismen ibland med sig att avarter som maoism och stalinism upstår. men jag är ju anhänagre av en annan socialistiska rikting som alltid varit motståndare till moralism samt maosim och stalinism. Du kanske skulle läsa på lite, Mattias, förutom då att du borde läsa vad du kommenterar.
När det gäller isntällningen tilld roger har jag en pragmatisk inställning. Majoriteten av min organisation internationellt, Fjärde Internationalen, är för legalisering av cannabis. Det bygger grunden på uppfattningen att canabis är mindre skadligt än alkohol och på att vi har en stark frihetlig ådra i organisationen. Vad det gälelr den vsnak delen av organisationen, Scialistiska Partiet, är vi mot legalisering av cannabis. Jag personligen är en minoritet i Socialistiska Partiet. Jag anse att cannabis borde kunna legaliseras, men föreslår av pragmatsika skäl inegt sådant idag, då jag inte kan se visten med att introducera en ny drog i det vsnak smahället. En pragmatisk inställning alltså, som liknar min inställning i prostitutionsfrågan.
Va enkelt det är att skriva orden nyliberal och nykonservativ så många gånger som möjligt i en text. Då vet ju alla med hjärtat på rätta stället att man har rätt och att man har rätt att bli arg på ”dem(?)”
Men ett rimligt mått av logik borde man väl ändå kunna kräva när någon uttrycker en ståndpunkt? Hur ser orsak-verkansambandet ut mellan nyliberalismen och nykonservatismen? -”Som ett brev på posten” som du skriver? ELler är det kanske den sluge Bergstrand på DN-debatt som är spindeln i konspirationen? För du kan väl inte mena att det är virrpannorna till barnmorksor från Jönköping som först har drivit igenom ett nyliberalt projekt och nu följer upp med nykonservativa idéer som ska skydda mot HIV?
Verklighetens empiri visar att det oftast är på det viset att nyliberalism och nykonservatism går hand i hand eller så följer det senare på det förra.
Några exempel: Dagens USA, Europa i slutet av 1800 och början av 1900-talet, Weimarrepubliken. Alla dessa exempel har dessutom lett till krig som den slutgiltiga följden.
Anders/
Jag var noga med att sätta etiketter på den sorts vänster som kramar moraliserande lagar just för att skilja den från annan vänster. Och för att visa att det kanske inte är nyliberalismen som ”leder till” nykonservatismen.
Om det nu finns något sådant samband. George W Bush är ju ekonomiskt en av de mest socialistiska presidenterna i USA, med rejäla ökningar av statsutgifterna, liksom statens befogenheter. Inte bara på militärområdet. Han har också skärpt morallagar, t ex mindre utrymme i etern för explicit språk.
Mattias: Du visar en total oförståelse för socialism. Ökade statsutgifter har inget med socialism att göra. Obegripligt hur du kan få ihop det. Du måste läsa på. Det bygger förmodligen/eventuellt på den felaktiga uppfattningen att socialdemokrater skulle vara socialister. Det är de inte. De är för kapitalism och har så varit de senaste 70-80 åren. Ökade statsutgifter har alltså möjligtvis med välfärdsstat under kapitalismen att göra.
Nej, det behöver inte var så så att nyliberalism alltid följs eller åtföljs av nykonservatism. Inte i teorin i alla fall. Men verkligheten skapar onekligen en sån bild. Det är möjligt att det går att undvika och det tror du. Men det tror inte jag. Och ja, jag tror smbanden är mer komplicerade än en direkt koppling nyliberalism ger nykonservatism.
@What’s the definition of a neo-con?” frågade Stanley Kubrick en gång – och svarade: ”A liberal who’s just been mugged.” Liberaler vill gärna tro att deras samhälle funkar utan några som helst repressiva krafter (ja, utom vänliga poliser då) och utan att någon vettig människa kan invända, men därmed ställer man sig helt enkelt försvarslös mot en moralistisk, bigott och ruffligt självgod nykonservatism. Johan Norberg t ex tycks inte alls fatta detta, eller så är han helt enkelt för smart för att kännas vid det.
Grymt bra skrivet! Heja.
Anders/
Jo, jag tror också att du är bättre orienterad än jag rörande socialismen, men att den skulle vara helt orelaterad till etatismen köper jag ändå inte. Det finns ju till och med anarkister som utan att reflektera över motsättningen ylar om högre ersättningsnivåer i den statliga a-kassan.
Det verkar också som om du glider undan den jämförelse jag ville göra. Jag skrev inte det där om vänstern för att inleda en lång kritik mot socialismen, eller skriva åsikter du inte har på din näsa, utan för att visa att det finns mer närliggande fenomen som snarare än ”nyliberalism” förklarar den nymoralism som uppenbart bekymrar oss båda.
Jag konstaterar som exempelvis Frank Furedi att den ”individualism” vi sett snarare handlar om en slags utsatthetens och sårbarhetens atomism än om en självständig och agerande entreprenör. Kittet blir risk och rädsla för det främmnande, inklusive främmande levnadsvanor och kulturer, snarare än tillit till människors förmåga och därmed tolerans för och uppskattande av olikheter. Det är inte ett nyliberalt ethos, möjligen ett socialliberalt/socialdemokratiskt. Motsättningen mellan en sådan sårbar atomism, där människor är kränkta och behöver tas om hand, och en konservativ, nymoralistisk krav och diktat-ethos ger upphov till många av dagens falska alternativ i debatten. Folkpartiet är ett närmast parodiskt exempel. Här, snarare än i nyliberalismen, tror jag att du hittar förklaringen till nymoralismen.