För mig är det obegripligt att en massa poeter blir nominerade till generella litterära priser. De enda som läser poesi är ju andra poeter och andra konstnärer. Jag har nästan aldrig träffat någon person utanför kultursvägen som överhuvudtaget läser poesi. Det finns säkerligen poesi som är njutbar, som är intressant och som kan bedåra och beröra. Men ska verkligen litteratur som i princip ingen utanför kultursvängen själv bryr sig om verkligen ha pris? Det finns ju i stort sett ingen som läser poesi.
Jag kan förstå att det kan vara viktigt att ge ut poesi, att den behövs och att det finns människor som älskar den. Men samtidigt tycker jag nog att poesi kan hålla sig till egna priser, på samma sätt som betydligt mer lästa, och i mitt tycke mer intressanta, litterära genrer får göra, sånt som SF, deckare och fantasy.
Intressant?
Media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5,
Läs även andra bloggares åsikter om Augustpriset, Poesi, Skönlitteratur, Poeter, Litteratur, Böcker, Kultur
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Är du inte lite populistsnäv i din kultursyn nu? Jag har i vanliga fall rätt svårt för poesi, men jag underskattar inte dess betydelse för den språkliga och literära utvecklingen.
Sen är det en anna femma att snobbismen hos de som delar ut priser får konskvensen att ”okänd” är en merit i sig.
Peter: Jo, du har rätt. Jag bara kände att Bruno Öijer var för mycket.
Nja, ska man välja nån nu levande svensk poet att ge ett kulturpris till så är Bruno K Öijer ett utmärkt val.
Kallar du mig för ”ingen”?
Bruno K Öijer är väl snarare är en av de mest lästa poeterna i Sverige.
Tillägg till min föregående sura fråga: det finns faktiskt väldigt livaktiga ”poesiscener” där det skrivs, läses och kommenteras för brinnande livet. Fora på nätet alltså. Kvaliteten varierar naturligtvis, men kolla in http://www.poeter.se/ där jag själv är aktiv då och då … . Ser man inte upp drunknar man i den folkliga poesin, från det högsta till det lägsta! Vad det nu än är för människor som är aktiva där tror jag nog att företrädare för bourgeoisin eller officellt avlönad kulturelit är ganska få.
Jag vet att Öijer är uppskattad i vänsterkretsar. Obegripligt för mig. Men okej.
Det är klart att de finns levande poesiscener. Jag ifrågasättrr inte det. Men det jag säger (lite provokativt) är att det berör väldigt få. Vilket inte behöver vara nåt fel i och för sig.
Själv har jag vänner, både i Göteborg och New York som sysslar med poetry-slam och som skriver poesi.
Mina bästa vänner sysslar med nåt ännu smalare, modern experimentell dans. Se mina länkar till 24 kvadrat, emc2, OLof Persson etc.
Märkligt egentligen att SF plötsligt upphör att vara SF så fort boken blir internationellt erkänd. Slakthus 5 är en av de bästa SF-böcker som gjorts, men erkäns sällan som det. Samma med 1984, Kallocain, Du Sköna Nya Värld, etc.
Poesi kan jag nog läsa ibland, men det brukar vara brittiska poeter som varit döda i minst 100 år.
Det som är obegripligt rymmer en potensial för att gripas. FÖr överigt är Öijer den mest folkliga poet vi har i dag i sverige, som läses utav fler kretsar än de du anger.
Fånigt att hävda ”mest läst” som mått för litterära priser – det finns ju försäljningslistor och utlåningsstatistik för sådant. Sen har jag svårt för Anders S snobbism – vad är egentligen denna förhatliga grupp människor han kallar ”kultursvägen”(sic!). Tja, egentligen en ganska heterogen samling som har det gemensamt att de är intresserade av och arbetar med kultur i olika former. Inte så konstigt om det är bland dem man finner det största intresset för relativt smala uttrycksformer.
Fö har jag jobbat en hel del på bibliotek i mina dar – och det har alltid funnits en handfull trogna lyrikläsare bland låntagarna. En, som jag minns särskilt väl, var en ensamstående medelålders kvinna som jobbade på hotell. Knappast ”kultursvängen”, va? Och när jag undervisat på gymnasiet har det alltid funnits minst en lyrikläsare i varje klass. Varför skulle just deras favvogenre exkluderas från de stora litterära prisnomineringarna? För att de inte är en befolkningsmajoritet? Just nu har jag en kurs på universitetet där flera studenter ropar efter mer lyrik på litteraturlistan. Det är dessa människor Ander_S kallar ”ingen”- i sann odemokratisk anda.
Ivar Armini, http://kulturvast.wordpress.com