Kempe – skogsindustrifamilj som förlorade sin makt

Efter mer än 100 år som en familj i den svenska storfinansen tvingades familjen Kempe/Carlgren av ekonomiska skäl att avveckla sin kontroll i det dåvarande skogsbolaget Modo år 1988 då Modo AB fusionerades med Holmens Bruk AB och AB Iggesunds Bruk. Familjestiftelserna som ditintills kontrollerat företaget ägde därefter endast 6% av kapitalet.

Huvuddelen av verksamheten övertogs av bolaget Modo Paper AB år 1999, ett företag som också övertog SCA:s finappersrörelse. År 2000 sålde sen ModoPaper AB till det finska företag som idag heter M-Real. Därefter bytte Modo AB namn till Holmen AB. Idag som är dotterbolag till Lundbergföretagen och kontrollerat av familjen Lundberg. Kempestiftelserna behåller dock ett begränsat minoritetsintresse i företaget med 6,9% av aktiekapitalet och 16,8% av rösterna. I styrelsen för Holmen sitetr också Carl Kempe (1939- ), ordförande i Kempestiftelserna. Han sitter också styrelserna för MoRe Research AB, SweTree Technologies AB och UCFB, UPSC Centre for Forest Biotechnology. Detta är företag som Kempstiftelserna har ägarintressen i.

Fram tills familjen Kempe fick avveckla sina dominerande intressen i den svenska industrin tillhörde man de stora finansfamiljerna i varenda listning som någonsin gjorts. Historien om familjens Kempes förmögenhet och makt börjar nämligen redan tidigt på 1800-talet. På 1820-talet skaffade sig nämligen köpmannen Johan C Kempe (1779-1872), ingift i handelsfirman Wikner i Härnösand, intressen i Mo vattensåg och Domsjö lastageplats. Kempe, som föddes i dåvarande Svenska Pommern, blev från 1836 huvudägaren till handelsfirman.

JC Kempes yngre bror Wilhelm H Kempe (1807-1883) började i slutet av 1840-talet förvärva egendomar i området kring Ljusnan/Voxnan, delvis tillsammans med göteborgsfirman Wilh. Röhss &Co, ägd av familjen Röhss. Wilhelm H. Kempe byggde uppp ett stort komplex av bruk, sågverk och skogar som från 1881 blev sammanförda till Ljusne-Woxna AB. Ett företag som senare via arv, hamnade hos von Walter von Hallwyhl (1839-1921), gift med Wilhelmina Kempe (1849-1930), barnbarn till Wilhelm H. Kempe. Innan bröderna aktiverade sig i skogsindustrin hade man arbetat hos morbrodern A.B. Wallis på Tanto sockerbruk.

När JC Kempe, som byggt upp ett stort företag i Örnsköldsviksområdet, dog 1872, bildades bolaget Mo & Domsjö. Samtidigt ägde sönerna till JC Kempe ett antal andra sågverk också, som Söråker, utanför Sundsvall samt Sandö och Dal i Ådalen.

På 1880-talet tillhörde de bägge grenarna av familjen Kempe var försig de största sågverksägarna i Sverige. I slutet av 1800-talet så expanderade familjens intressen i Örnsköldsviksområdet, under ledning av bröderna Frans Kempe (1847-1924) och Seth M. Kempe (1857-1946), och företaget köpte upp en rad sågar. Man lät också anlägga tre sulfitfabriker under åren 1902-05, men först 1918 den första sulfatfabriken. 1920 var således Mo & Domsjö Sveriges nästa största skogsföretag och hade 1400 anställda. Man ägde också Robertsfors AB med 300 anställda och ett antal andra mindre företag.

Frans Kempe var gift med en dotter till den ökända landshövdingen Curry Treffenberg, Eva Charlotta Treffenberg. Treffenberg var den ansvarige för att Sveriges första egentliga strejk, Sundsvallstrejken 1879, stoppades genom militärt hot.

Den andra grenen av familjen, von Hallwyhl, avvecklade istället helt sina industriella intressen i början av 1900-talet genom att lägga ner sågen i Ljusne år 1908 och 1926 säljs resten av företaget Ljusne-Woxna till Ströms Bruk.

Familjen Kempes företag Mo & Domsjö överlevde krisen i skogsindustrin på 1920-talet som ledde till att Kreuger bildade SCA och att Wallenbergs Stora Kopparberg köpte upp andra företag. För att kunna bemöta Kreugers SCA bildade flera familjeägda företag i skogbranschen ett gemensamt försäljningsbolag år 1931, i princip på initiativ av Kempes. Men bolaget upplöstes efter Kreugerkraschen. Vid denna tidpunkt hade den tredje generationens Kempe, Carl Kempe (1884-1967), chef för Mo & Domsjö från 1917, samt hans kusiner Erik Kempe och Ragnar Kempe, chefer i Robertsfors, tagit över ledningen.

1936 tas initiativ till bildandet av familjestiftelserna från Lotty Bruzelius (1855-1941), syster till Seth M. och Frans. Dessa kommer att vara de största aktieägarna i Mo och Domsjö intill att familjen avvecklar sina dominerande intressen på 1990-talet.

År 1960 har familjens olika företag, Mo och Domsjö, Robertsfors och Vedvågs Bruk totalt 5 800 anställda, varav 5 100 i Mo % Domsjö. 17 år senare, 1977 finns det 6 800 anställda i det kvarvarande företaget Mo & Domsjö AB i vilket familjen äger 46% av rösterna. Chef för bolaget är nu Matts Carlgren (1917-1999), systerson till Frans och Seth M. Kempe. Ytterligare 11 år senare börjar familjen avvecklingen av sina dominerande intressen i svensk industri och försvinner som en svensk storfinansfamilj. Något de då varit i mer än 100 år och i fyra generationer om också Carl Kempes son Stig Kempe räknas in.

Noterbart är också att politikern och miljöministern Andreas Carlgren är brorson till Matts Carlgren och alltså kvarlever famijen Kempes inflytande och makt därigenom på annat sätt än genom ägande.

Förutom familjestiftelserna finns det andra stiftelser med anknytning till familjen, exempelvis Stiftelsen Kempe-Carlgrenska fonden.

Läs mer: Folkbladet, Wikipedia, om Norrbyskär och Hörnefors, AB1, AB2, AB3,

Intressant?
Andra bloggar om: Modo, Mo & Domsjö, Holmen, Seth M. Kempe, Frans Kempe, Wilhelm H. Kempe, Johan C. Kempe, von Hallwyhl, Matts Carlgren, Curry Treffenberg, Andreas Carlgren, Robertsfors, Lotty Bruzelius, Ekonomi, Historia, Samhälle

Källor utöver länkade:
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
CH Hermansson, Monopol och storfinans, omarbetad upplaga,1971
CH Hermansson, Kapitalister II, Storfinans, 1981
SOU 1968:7, Vem äger Sverige?
SIND 1980:5
Svensk Industrikalender 1921