Valet i USA är i mycket en cirkusföreställning, som en idrottstävling. Där verkligheten ibland inte alls finns med. Valdeltagandet är oftast mycket lågt, men förväntas bli högre denna gång. Klassfrågorna har ingen central roll och därför röstar inte heller många i arbetarklassen. Det hela blir ett val där medelklassen väljer vilken företrädare som de tror är bäst för dem, av de som överklassen valt ut som kandidater. Överklassen är som i alla såna här sammanhang för liten för att påverka i själva valet, istället är det deras pengar till kandidaterna som avgör vilka som kan ställa upp. Därför finns det bara huvudkandidater som är borgerliga, som representerar överklassen och kapitalet.
Frånvaron av klassdimensionen innebär att valet istället handlar om moral och religion. Debatten blir därefter. Det handlar mer om person än om politiska frågor. Mer om vandel, hur kandidaterna sköter sin moral än vad man kan göra för att minska klyftorna i samhället. Det är retorik och reklam istället för politik och debatt.
Det finns förstås ett annat USA också, ett USA av motstånd. Ett samhälle i upplösning, ett imperium med problem. Men det får vi sällan läsa om i de borgerliga svenska tidningarna. Inte heller får det genomslag i det amerikanska valet.
Intressant?
Bloggat: Ett hjärta rött, Kildén & Åsman,
Borgarmedia: AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, DN4, SDS1, SDS2, SDS3, Dagen,
Läs även andra bloggares åsikter om Presidentval, Moral, Barack Obama, John McCain, Sarah Palin, Religion, USA, Klass, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag ser det mer som ett ”demokratiskt styrelseskick” som bara är demokratiskt till namnet, inte i praktiken. Men om man med demokrati menar att samhällesinflytandet ska vara jämnt fördelat över dess medborgare så finns det inga demokratiska länder. Jag håller med om att USA-valet är mycket mer bisarr cirkus än demokratisk process jämfört med hur det går till i Sverige, men egentligen är det bara är en gradskillnad.
När man hör folk intervjuas på TV, så hör man ofta hur de är rädda för förändringar, speciellt äldre och företagare, därför väljer de att rösta på republikanerna. De verkar inte följa förnuftet, utan styrs av rädsla. Unga tycks däremot vara djärvare och vilja ha förändringar. Det är sorgligt att höra folk rösta McCain därför att han vill borra efter olja, tror de verkligen att det kommer att lösa deras problem?
Egentligen tror jag inte att det gör nån större skillnad vem som väljs men ändå föredrar jag Obama för han är inte lika öppet skjutglad som McCain men jag tror att han kommer att förlora pga Bradley-effekten, tyvärr. Hoppas jag har fel men trots allt vet jag inte vem som egentligen är ett bättre val. Tyvärr verkar smutskastning och direkta lögner styra och de tycks gå hem. Speciellt Schwarzeneggers uttal på ett möte tyckte jag var mycket ojust, spelar det nån roll om Obama har spinkiga ben? Han har iaf inte lika spinkit hjärna som Schwarzenegger..
Vem som än väljs till president, så kommer han att ha ett mycket otacksamt arbete att reda upp soppan som Bush ställt till med. Tyvärr kommer det att vara fel person som kommer att få ta skit för det som Bush ställt till med. Om det finns nån rättvisa i det landet, så borde Bush ställas inför rätta för de lögner och brott han begått. Tyvärr kommer det inte att ske, Nixon blev benådad och så kommer även Bush att bli, antagligen redan innan det blir nån rättegång.
Dock skall man säga att detta valet har haft väldigt annorlunda finansiering, med tanke på de enormt stora procentandelarna av Obamas pengar som enligt redovisningarna kommer i donationer mindre än 100 dollar och från väldigt utspridda sociala klasser i USA. Vilket signalerar någon sorts förändring i det mönstret.