Rothstein har några poäng

Men också många felslut. Låt oss ta ett stycke av hans text, som innehåller några korn av sanning men i sin helhet är ett felslut:

Den fråga jag ställde i min artikel var om bloggosfären kan ses som en tillgång i utvecklingen mot en sådan så kallad deliberativ demokrati. Intressant nog har min artikel blivit till en test av min hypotes att bloggosfären har en negativ inverkan på denna form av demokrati. I skrivande stund har artikeln (enligt sökmotorn ”Bloggportalen”) kommenterats av sextio bloggare. Av dessa är det mindre än 20 procent som uttrycker någon kritik mot de sexistiska och rasistiska kränkningar som jag redogjort för. Den överväldigande majoriteten, det vill säga mer än åtta av tio, anser antingen att personliga stämplingar som dessa är fullt acceptabla, eller så trivialiserar de förekomsten av rasism och sexism eller så väljer de att med sin tystnad sanktionera detta. Oftast blir man som forskare glad när ens hypoteser visar sig slå in med sådan kraft, men i detta fall är det precis tvärtom.

Om detta stycke sätts i relation till Rothsteins ursprungliga artikel om bloggosfären som delvis innehöll kritik av bloggarna utifrån kommentarerna på bloggarna och delvis var en grov generalisering utifrån väldigt få bloggar, så inser man varför de flesta bloggare liksom jag själv ifrågasätter Rothsteins beskrivning och kritik av bloggosfären.

Merparten av obehagliga uttalanden och tyckanden på bloggar finns faktiskt i kommentarerna. Man kan inte kritisera bloggarna utifrån kommentaterna för då måste också vanlig media bedömas utifrån detta. I så fall blir vanlig media också en kloak. Eftersom det är just detta liksom den svepande generaliseringen utifrån ett ytterst magert urval av exempel som många av de kommenterande bloggarna påpekar i sina kommentarer till Rothsteins första artikel i GP faller hela Rothsteins ovanstående resonemang.

Han påstår alltså i sin första artikel något som visserligen kan vara sant eller osant, men som har väldigt lite med bloggarna i sig själva att göra och väldigt lite med bloggskribenternas egen upplevelse av bloggosfären att göra. När detta påpekas för honom på nämnda bloggar tar han dessa påpekanden som utgångspunkt för att han ändå hade rätt. Det är ett mycket ihåligt resonemang om jag får säga så.

Bloggarna i sig själva bidrar så vitt jag kan se till demokratin. Det gör däremot kommentarerna endast i liten utsträckning. Det gäller kommentarer på såväl tidningar som bloggar. Han skiljer inte på olika saker och det hela blir fel.

När Rothstein inte skiljer på olika saker blir det faktiskt svårt att debattera. Oavsett om han gör det av okunskap eller på rent jävelskap.

Däremot är det ju helt riktigt som han skriver att väldigt få kommenterar de faktiska kränkningar han tar upp. Men detta innebär ju inte att de som låter bli att kommentera dessa tycker kränkningarna är okej. Utan snarare tyder det på att bloggandet, med sina korta inlägg/artiklar fokuserar på en aspekt i taget. Så gör jag, och därför skriver jag ofta en hel rad inlägg om samma fråga efter varandra. För att belysa olika aspekter av en fråga. Detta sätt att skriva och debattera har uppenbarligen inte Rothstein greppat. Därför kommer han också till ett felslut när det gäller hur man skriver och debatterar i bloggvärlden.

Sen har han naturligtvis rätt i att förolämpningar kan hindra samtal. Men då måste man fråga sig vad som är förolämpningar och vad som inte är det. I olika samhällsklasser finns olika normer för detta och enligt min erfarenhet upplevs ofta sådana saker som är helt okej i ett fikarum på en fabrik som en förolämpning om samma sak upprepas i ett medelklassammanhang.

Kanske är det så att det som Bo Rothstein från sin priviligierade sits upplever som förolämpningar inte alltid är det. Därför att de skrivits av en person från en annan klass eller ett annat samhälleligt sammanhang. Återigen kan det alltså vara så att Rothstein faktiskt missuppfattar genom att han har för dålig kännedom om de som skriver på bloggar och för dålig kontakt med andra verkligheter än sin egen som varande medelålders man, medelklass och universitetsanställd.

Och om det är så att språkbruket bland bloggare är lite mer rakt på och upplevs lite mer vulgärt utifrån ett medelklassperspektiv än vad språkbruket i elitens och medelklassens gammelmedia är, kanske det beror på just den demokratiserande effekt bloggandet har genom att även människor med annan bakgrund än medelklassens och elitens får möjlighet att komma fram med sina åsikter. Något som ju är bra snarare än dåligt.

Sen tycker jag, i likhet med Bo Rothstein, att Mattias Svenssons ”sexistiska” utrop var att gå över gränsen och att den antisemitiska kommentaren på Veronica Svärds blogg inte borde ha publicerats. Men jag är samtidigt inte alltför imponerad av den käre statsvetarens resonemang som vid ett närgånget synande visar sig vara ganska ihåligt och medelklasscentrerat. Eller rentav ovetenskapligt.

Intressant?
Bloggat: Ulf Bjereld, Motvallsbloggen, Veronica Svärd, Real Mymlan,
Borgarmedia: SVD1, SVD2,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Jag tycker Rothsteins poäng ligger i att diskutera bloggens funktion. Annars tycker jag inte att han har någon poäng alls. Men jag uppskattar att diskussionen finns.

  • Bo Rothstein ryckte citatet Sug min kuk ur sitt sammanhang, vilket klart visade att det var illustrativt och inte direkt menad, ett stilmedel med andra ord. Bo Rothstein citerade med andra ord falskt och det gjorde han fullständigt medvetet. Denne man skall man inte lyssna till, för han är oseriös och hysterisk, nog sagt.

  • Är det inte lite märkligt hur den mediala överklass som hade tillgång till debattsidorna och lätt fick artiklar placerade i tryckt media så lätt hittar fel på det nya media där vem som helst har access på egna meriter?

  • Asch, Rothstein (eller ”Rötslam” som Blogge kallar honom) är ett bra exempel på en förläst akademiker som missat bussen som gick för tio-femton år sedan och desperat står kvar på hållplatsen och slår i den gamla tidtabellen.

    Han har helt enkelt inte begripit så mycket av nymedia, och antagligen känner han sin position som opinionsbildare, tyckare och vetare hotad också.

  • Pingback: En av de mest inflytelserika politiska bloggarna? | Svensson()

  • Jo det är ju klassiskt. Allt nytt är farligt, särskilt om det inte gynnar mig 😉

  • Pingback: En eftermiddag och kväll i historiens tecken | Svensson()