Vad vill demonstranterna i Thailand?

Jag har tidigare skrivit att demonstranterna och det parti som organiserar protesterna i Thailand, PAD, är högerextremister. En åsikt som också delas av den thailändska vänstern. Göte Kildén på bloggen Kildén & Åsman gör idag en genomgång av vad PAD och demonstranterna egentligen vill:

-Partiet vill avskaffa den allmänna rösträtten och införa ett system där folket får tillsätta 30 procent av parlamentet och där de resterande 70 procenten utnämns. Av vem ? Det sägs inte rakt ut. Men förmodligen av Kungen och militären. Syftet är att garantera de rika och bildades kontroll av parlamentet och hindra valda politiker från att genomföra reformer som lättar lite på de fattigas lott.

-Partiet uppmanar militären att ta makten.

Det understryker verkligen partiets högerextrema karaktär och visar hur djupt odemokratisk karv som demonstranterna i Thailand kommer med. I Själv vekte är PAD de rikas och militärens förlängda arm inom politiken, eller som Göte skriver:

PAD är i själva verket ett instrument för den rika stadseliten som anser sig själv mer värdig än den stora fattiga majoriteten av befolkningen. Partiet finansieras av rika affärsmän och leds av en mediamogul som påminner om Berlusconi. Han heter Sondhi Limthongkul och äger en TV-station som öppet hånar fattiga lantbor som fyllkajor, lata, smutsiga, okunniga och allmänt dumma och därför måste hindras från att påverka sammansättningen av parlamentet.

Frågan är nu om regeringen i Thailand ska lyckas lösa krisen utan att militären gör en kupp så som demonstranterna och PAD vill.

Intressant?
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DB1, DB2, DN1, DN2, SDS, PDK1, PDK2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Advertisements
  • Jag vill inte bli alltför tjatig, men jag måste upprepa vad jag sagt på andra platser: att tala om ”vänster” och ”höger” i thailändsk politik är meningslöst!

    Själv har jag nära följt Thailands politiska utveckling under de 35 år som gått sedan jag först kom dit, men att försöka reda ut den komplicerade dagsbilden i ett blogginlägg har jag funnit vara en omöjlig uppgift.

    I princip kan sägas att dagens motsättningar är mellan stad och landsbygd, och i sig är detta ingenting nytt – dessa motsättningar har bara blivit så mycket skarpare under de senaste åren.

    PAD är en grupp som i svenska (västerländska) medier brukat kallas ”demokratirörelsemn”. När de första gången störtade en regering (1992) var deras invändning mot premiärministern (Suchinda) att han utsetts av parlamentet och inte blivit vald av folket. (I grund och botten ville man inte ha honom därför att han var en f.d. general och styrt landet efter en kupp före de val hans sympatisörer vann.)

    När Thaksin blev premiärminister var det många som ”ville ge honom en chans” och hans år vid makten har inneburit stora förändringar i det politiska landskapet. Många av de som idag demonstrerar i gula skjortor valde att stödja honom. Den förre generalen och populäre politikern Chamlong Srimuang blev – till min förvåning – en nära allierad till Thaksin under de första åren, men när han till sist bröt med honom, blev fiendskapen desto bittrare, och han återfanns återigen i ledningen bland dem som demonstrerade bort Thaksin för ett par år sedan.

    Och vad var det för fel med Thaksin då? kanske någon undrar. Folkvald var han ju – med en överväldigande majoritet. Men han använde sig av den majoriteten (och sina pengar) till att försöka skaffa sig ett fullständigt maktmonopol. En av de tidigaste varningssignalerna var att han började kartlägga alla statsanställdas politiska sympatier. Alla – ned till byskollärarnivå – måste deklarera sin politiska hemvist, vilket allmänt tolkades som en signal att ville man behålla sitt jobb eller göra karriär, så måste man bli medlem i Thaksins parti.

    Utan att säga det i klartext, så framstod det som helt klart att Thaksins mål var att skapa en enpartistat – eller kanske snarare en stat av Singapores modell, där ett parti har makten och kontrollerar media, men där det formellt finns en liten, starkt kontrollerad opposition som kan ge landet ett sken av demokrati.

  • Anders_S

    Carl: Thailändsk vänster anser att det är högst relevant med klassfrågan. Att du inte gör det beror kanske på att du är mindre insatt än vad de är. Och att du inte är marxist kanske.

  • Eller för att förenkla Carls två senare stycken: Thaksin var en Berlusconi. Thailand är inte direkt känt för att ha haft något demokratiskt parti, frågan om ”höger eller vänster” blir därför som sagt mindre relevant eftersom båda de stora parterna är höger och inget av dem är intresserat av demokrati.

    Thaksin däremot har velat omfördela en del av rikedomarna från de bortskämda i städerna till den mycket fattiga landsbyggden. Det måste i alla fall ses som något positivt och nödvändigt, även om resten av honom är otäckt, som den klassiska korruptionen som alltid funnits i de thailändska ledarskikten.

    Till syvende och sist. Om Thailand ska ha en chans måste vi respektera demokratiska val. Ännu en av dessa otaliga militärkupper (vilket detta handlar om) är inte acceptabelt och ska protesteras mot. Det kommer självklart alla svenskar strunta i eftersom de är mer intresserade av sol och bad än att protestera mot ett land som inte är ett semestermål.

  • Pingback: Kildén & Åsman » Bloggarkiv » Thailändskt scénario tar form()