Volvo – länge ett direktörsstyrt företag

Del 5 av 6 i serien Försvunna finansgrupper

Nästan ända från starten tills år 2000 var AB Volvo ett direktörskontrollerat företag. Detta kanske som en följd av själva ursprunget. Bolaget är nämligen en följd av en utveckling som startade i familjerna Mark och Carlanders textilföretag Gamlestadens Fabriker där en ingenjör vid namn Sven Wingquist (1876-1953) arbetade. Denne kom på ett sätt att förbättra kullagren och med hjälp av ägarna till Gamlestadens Fabriker skapade han företaget SKF år 1907.

1924 föreslog SKF:s försäljningschef att man skulle starta en sammansättningsfabrik för bilar som SKF kunde leverera kullager och andra delar till. Även Sven Wingquist och Björn Prytz engagerades i arbetet med utvecklingen av en bil och av en bilindustri. Tillverkningen av bilar förlades från 1926 i SKF:s dotterbolag Volvo och man byggde upp en fabrik i Nordiska Kullagers (övertogs 1925 av SKF) tomma byggnader på Hisingen. Assar Gabrielsson blev chef för företaget.

Volvo var vid denna tid bara ett sammansättningsföretag till vilket andra företag leverade delar. Allteftersom kom många av dessa företag att köpas upp av Volvo. Motortillverkaren AB Pentaverken år 1930, AB Svenska Flygmotor 1941 och smma år Ulvsunda Verkstäder (som flyttades till Skövde), Köpings Mekaniska Vekstad 1942 osv. 1935 blev SKF:s aktieägare ägare till aktierna i AB Volvo istället för att bolaget var ett dotterbolag till SKF. 1950 köptes traktortillverkaren Bolinder-Munktell i Eskilstuna, 1960 Arvika-Thermaenius AB. Vi den tiden erhöll AB Custos eftersom Skandinaviska Kredit (senare Banken) rekonstruerat Arvika-bolaget, en ägarandel på 6% i Volvo, något som gjorde att bolaget i Koncentrationsutredning ansåg som ett bolag kontrollerat av Skandinaviska Banken / Custos. 1963 hade Volvo cirka 17 000 anställda.

På ett sätt hade företaget alltid varit kontrollerat av Göteborgskapitalet och haft förbindelser med Skandinaviska Banken och SKF. I styrelsen satt fram till 1935 Sven Wingquist, Björn Prytz, Uno Forsberg, Erik L. Magnus, Assar Gabrielsson och Gustaf Larson. Från 1936 gick Bror A. Hasselrot och Uno Forsberg in i styrelsen istället för Björn Prytz och Uno Forsberg. Denna styrelse bestod till 1949 då Sven Wingquist och Bror Hasselrot ersattes av Björn Prytz och Franz Hartmann. 1954 ersattes så Erik L. Magnus av Gunnar Engellau.

När Gunnar Engellau (1907-1988) sedan blev VD 1956 efter Assar Gabrielsson började Volvos moderna historia och från 1963 utvecklas bolaget till en allt viktigare maktfaktor i svenskt näringsliv. Även om företaget i Industriverkets utredning SIND 1980:5 ännu inte är upptaget som en ägargrupp. 1972 är de största ägarna i AB Volvo följande företag AB Custos, SHB:s pensionstiftelse, Broströmskoncernen (Ångfartygs AB Tirfing), Ste de Banque Suisse, Skandinaviska Bankens pensionstiftelse och Pripp-Bryggerierna AB. En förankring i göteborgskapitalet märks tydligt och Gunnar Engellaus svärson Pehr G. Gyllenhammar är sen 1971 VD i bolaget. 1976 är de största ägarna 4:e AP-fonden, SHB:s pensionstiftelse, AB Custos, Skandia och Broströms. Ingen ägare dominerar företaget.

Under Gyllenhammars ledning görs en mängd försök till omstruktureringar och företaget diversifierar till ett konglomerat med verksamhet inom en mängd olika industriområden. Bl.a. försöker Gyllenhammar slå ihop företaget med Saab-Scania år 1977, men det sistnämnda företaget backar ur. Det året har Volvo cirka 56 000 anställda.

1979 sluts dock ett samarbetsavtal med Renault och 1981 fusioneras AB Volvo med Beijerinvest och Anders Wall blir en makthavare i gruppen. Efter ett par år upplöses äktenskapet, men Volvo behåller livsmedelsrörelsen, en del av verkstadsföretagen och oljeverksamheten och ett korsägande med Custos, Cardo och AB Volvo skapas. Senare ska också en del korsägande med gruppen kring Skanska bli till. Detta görs delvis för att hindra utomstående finansgrupper (exempelvis Wallenberg) från att ta makten över AB Volvo.

1983, efter skilsmässan från Wall har Volvos finansgrupp totalt 80 000 anställda. Livsmedelsverksamheten i bolaget utökades rejält år 1990 då statliga Procordia köptes, inklusive läkemedelsföretaget Pharmacia. 1992 köptes Swedish Match, men redan 1994 såldes Pharmacia av, liksom Swedisk Match. Då hade Gyllenhammar tvingats bort från företaget, där han var styrelseordförande vid denna tid, på grund av den misslyckade fusionen med Renault år 1993.
Under VD:s Sören Gyll avvecklas nu de flesta verksamheter som inte hör till kärnverksamheten, fordonstillverkning. 1995 säljs livsmedelsföretagen till norska Orkla (familjen Hagen) och året innan har Pharmacia och Swedish Match sålts.

1999 säljs så personbilstillverkningen till US-amerikanska Ford och den tråkiga utveckling, som vi i dag ser slutresultatet av påbörjas. AB Volvo köper upp Renault Trucks och Mack Trucks och slår ihop det senare med de företag de tidigare köpt i USA, White och GMC Truck. Renault blir dominerande ägare i AB Volvo och Volvos långa tid som självständigt företag och en egen finansgrupp upphör. De senare affärerna görs under den nuvarande VD:n Leif Johansson som tillträdde år 1997. Han är son till en tidigare VD i SKF, Lennart Johansson (1921-2008), en av den gamle Marcus Wallenbergs medarbetare.

Läs mer: DN, SR, Nej till EMU, Realtid1, LO-tdiningen, DI1, AB1, Newsmill, AB2, EX, GT, AV1, LO-tidningen, DI2, SDS, GP, SVD, AB3, AB4, Chalmers,
NYT1, NyTeknik1, HD, VA1, NYT2, E24, AB5, CSABLivs, Tvärsnitt, BTH, NyTeknik2, AV2, AV3, AV4, VA2,

Andra källor:
Arthur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1963-1962, 1963
SOU 1968:7
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1986
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1987
Veckans Affärer, olika nummer 1977- 1989
Olof och Birgitta Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Olof Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,
Technorati: , , , , , , , , , , , , , ,
Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Euroc / Skånska Cementgjuteriet – korsägande par excellenceGränges – Sveriges första storföretag >>
Advertisements
  • Nils Dacke

    De senaste årens affärer har varit en katastrof för Volvo. Se istället på hur skicklig Leif Östling är hos Scania. Den sista industrialisten?

    När ska Leif Johansson komma ut ur garderoben?

  • Pingback: Gyllenhammar- havremust, Skandia och Volvo | Svensson()

  • Pingback: Gabrielsson - Volvo och Astra | Svensson()

  • Pingback: Johansson - SKF och Volvo | Svensson()

  • Isak Abrahamson

    Beklagligt att jag ännu inte ser en artikel som denna om 1900-talets riktiga svenska (liksom Göteborgska) kapitalist-doldis: Franz Hartmann.

    Född i Jönköping (?) sent 1800-tal. Skandinaviska banken, VD, central i dess fusion med Enskilda banken = SEB. Gift med en Tellander, tidigare i historien ‚ÄúMarks‚Äù, som i ‚ÄúMarks och Carlanders‚Äù – om några upphovsmännen till Volvo, och Hartmann med fru bodde (förmodligen av en slump) dessutom grannar med Carlanders i deras sommarresidens på Instön (frun dessutom uppväxt i den finaste villan bakom Götaplatsen – finbördigt skulle det alltså vara). Volvo i vilket Hartmann dessutom var styrelseordförande (beslutade om förläggandet av fabriken i Torslanda – revolutionerande förövrigt).

    Pripps styrde han också som VD, vilket gav ett enormt överflöd i plånboken då Pripps under hans tid stundom hade över 60% av de svenska marknadsandelarna inom ölbranschen och 55% av densamma inom mjukdrickeavdelningen (patent för Coca-Cola osv.) Det är verkligen inte att förglömma Pripps storhet och profit då det idag ägs av Carlsberg (efter bl.a. ägandeskap av Volvo) och bara existerar genom varumärket Pripps Blå, samtidigt som dåtidens marknadsdominans antagligen överstiger Coca-Colas i dagens Sverige.

    Vidare var han styrelsemedlem (förmodligen också styrelseordförande men har det inte helt glasklart för mig ännu) för Transatlantic, ett VÄRLDSLEDANDE REDERI då det begav sig, samt stort ägarskap+VD-position i CTC (dåtidens ‚Äúvolvobil‚Äù bland värmepannor, fanns i de flesta svenska hus, också här enorm marknad).

    Flera andra stora företag under sitt inflytande genom styrelseuppdrag och andra höga positioner. Av bryggarsläkt bl.a. (därav tyska efternamnet, Bremerska bryggerierna – hus – i Stockholm m.m. m.m. verk av hans anfäder), studerade också till bryggare i M?ºnchen, träffade Adolf Hitler som han bjöd på en öl, något som denne vid ett senare tillfälle (då Franz hade blivit inbjuden till Olympiaden i Berlin 1936 genom sin vänskap med en prominent flygare) inte ville kännas vid. På något sätt fortsatte kontakten men Franz var motvillig, måhända rädd för att bli utpekad som Hitlers högra hand i Sverige.

    Tomten på Instön är värderad till en fantasisumma större än det som NÅGONSIN står i tidningarna. Fin natur, havstomt med klippor kilometer efter kilometer, Utsikt mot Marstrand på 2 kilometers högst behagligt avstånd liksom mot bl.a. Pater Noster. 4 ståndaktiga fastigheter interiört prydda med Anders Zorn-tavlor osv.osv. Belägenhet genom närhet till samhällstjänster i förhållande till naturens avskildhet en av de bästa möjliga. OBSKYR och infekterad familjetvist kostade ett av Hartmanns två barn arvsrätten till fastigheten.

    Bosatt i stor villa i Schweiz, smycken och möbelemang efter paret utaktionerade till fantasisummor. Instön bara som sommarvistelse. (Härvid har visst detaljer med otaliga bröder och systrar fått en central roll, ursäkta:)). Men i alla fall ett ENOOORMT inflytande och en ENORM rikedom. Avliden under sent 80-tal, verksam på NÄMNDA poster uppskattningsvis mellan 1950-1978 (detta skriver jag, bl.a. med hänsyn till vad som härefter kommer och det verkliga bristen på information på internet, inte med stor säkerhet).

    VAR INTE mån om det offentligas glans. Inga utspel eller dylikt – verkligen ALDRIG – mycket tillbakadragen. Syns dock flyktigt på en tv-sänd dokumentär om familjen Wallenberg. Avböjde bl.a. vid fler än ett tillfälle medverkan i dåtidens största svenska (nöjes-)talkshow, Hylands Hörna. ‚ÄúHan [Hyland]ansågs på sin tid som den störste inom Radio och TV‚Äù och programmet ‚ÄúHylands Hörna‚Äù bl.a. upphovsgivare till ‚Äúen av svensk tv-historias största tittarstormar‚Äù. Televisionens populäraste program i mååånga år. (Ehh, var det verkligen så viktigt?? :))

    Men i alla fall en hyper-doldis, dessutom mindre uppmärksammad och ‚Äúiakttagen‚Äù än någon med en gedigen stor och stolt släkt bakom sig! Det är ändå märkligt (om än inte otroligt osannolikt) att internet har så lite att bjuda vad denne person berör – men nu tycks det ju finnas en sida med intresse i ämnet. Franz Hartmann är VÄL VÄL VÄL värd en artikel här, mer värd än de flesta faktiskt, åtminstone för att vara en enskild person och inte en släkt! Om ni vill utreda själva finns det säkerligen en hel del vidare information i BÖCKER. Sök inom något passande ämne i böcker från 50/60/70/80-tal så lär det finnas något som tilltalar eder;).

    Min informationskälla är trots en viss avsaknad vad VIDKOMMANDE detaljrikedom beträffar och en del inte helt sammanflätade trådar mycket tillförlitlig på de plan jag uttryckt mig bestämt (det jag vet vet jag ju inte för att informationsgivaren hade för avsikt eller anledning att tro att jag skulle försöka belysa Franz Hartmanns leverne på detta vis och därför inte gav mig vissa delar av den information som vore intressant och nyttig här – detta var i sammanhanget för vår diskussion helt enkelt inte relevant). Men informationen är som sagt var korrekt och valid på de ställen då jag uttryckt mig med någorlunda bestämdhet.

    Tack för en bra hemsida!

    PS: Ni NÄMNER Franz Hartmann i er artikel ‚ÄúVolvo – Länge ett direktörstyrt företag‚Äù. Dock endast en gång.. Upptäcker dock något annat av eventuellt intresse:

    ‚Äú1972 är de största ägarna i AB Volvo följande företag AB Custos, SHB:s pensionstiftelse, Broströmskoncernen (Ångfartygs AB Tirfing), Ste de Banque Suisse, Skandinaviska Bankens pensionstiftelse och Pripp-Bryggerierna AB.‚Äù

    Alltså både Pripps och Skandinaviska Banken(-s pensionstiftelse, Skandinaviska banken gick förövrigt detta år samman med Enskilda Banken, ett mål i vilket Franz var mycket betydande som CENTRAL I FÖRETAGET) samtidigt som Franz åtminstone hade haft – kanske hade, jag är inte riktigt säker härom – en ledarroll i Volvo. HMmmmm‚Ķ:) (Dessutom hade Franz vissa kontakter med Broströms, måhända ej allt för djupgående).

    Förövrigt omtalade denne Franz Hartmann P.G. Gyllenhammer i goda ordalag som dennes överordnade innan Gyllenhammar senare övertog Volvo.

    DS.

  • Pingback: Dynastier - familjen Roos | Svensson()

  • Pingback: Kinesisk snabbtågsutbyggnad ger jobb i Sverige | Svensson()

  • Pingback: Kol & Koks - Beijerinvest - Investment AB Beijer | Svensson()

  • Pingback: Dynastier - familjen Malmros | Svensson()

  • Pingback: Politisk ovilja är det viktigaste skälet till att Göteborg inte har tunnelbana | Svensson()