Föräldraansvar bättre än tvångsarbete

Ska 15-åringar tvingas arbeta som slavar, tvångsarbetare åt ideella organisationer eller andra instanser. Jag menar att det är en meningslös åtgärd. Vad som kommer att hända är att en del av dess ungdomar/barn kommer att gå dit och inte göra ett skit. Åter andra kommer att stjäla från den arbetsplats de hamnar på. Naturligtvis finns det andra som kommer att sköta sig bra.

Samtidigt är jag också tveksam till det nuvarande systemet med bötesstraff, som gör att rika ungdomar i praktiken kommer lindrigare undan än fattiga.

Något som jag däremot är positiv till är att göra föräldrar betalningsansvariga för barnens brott så att de måste betala böterna om barnen kan. Effektivaste sättet att minska brott är genom social kontroll och föräldrar är den bäste sociala kontrollen. Om detta är jag helt överens med Jerzy Sarnecki:

Enligt Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, finns det emellertid goda skäl att ”förstärka kopplingen mellan föräldrar och barn”.

–Föräldrar är den allra viktigaste företrädaren för den informella sociala kontrollen i samhället, säger han.

Den kraftiga ökningen av ungdomsbrottsligheten i västvärlden sedan 1930-talet och fram till början av 1990-talet är ”väldigt kraftigt relaterad” till försvagade band mellan föräldrar och barn, enligt Jerzy Sarnecki.

Han skulle därför önska att mammor och pappor på något sätt blev ekonomiskt medansvariga för de böter deras barn tilldöms.

–Vi har inte så många andra instrument att hantera ungar som begår brott än att förstärka föräldrarnas ansvar. Drabbas föräldrarna på något sätt ekonomiskt av det här, då ser de till att ungarna uppför sig väl, säger Jerzy Sarnecki.

Intressant?
Borgarmedia: SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Martin

    Håller med, föräldrar måste återta sitt ansvar. När man läser media ser man ständigt hur vuxenvärlden springer till polisen för hjälp med problembarn. Känns som det är föräldrar som helt och hållet överlämnat ansvaret för barnens beteende på samhället. Det är en oroande utveckling. Dagis och skola kan informera dig om ditt barns dåliga beteende, men det ankommer på föräldern att justera barnets beteende. Det är skitjobbigt, det vet jag. Men som en bekant sa: Man har ett ansvar, det är inte bara att knulla fram dem!

    En annan bekant spekulerade också om hur folket ute i samhället blivit sämre på att justera barn och ungdommars beteende genom att de inte vågar säga till eller ringer polisen och tycker de gjort sitt. Barnen är främst föräldrarnas ansvar, men barnen är också allas vårt ansvar. Så här är en uppmaning: Nästa gång du ser en unge/ungdom göra något dumt, HÖJ RÖSTEN!

  • DEt glöms att föräldrarna inte har ”makt” över sina barn längre, inte i samma grad som förr. Om jag som föräldrar säger åt en unge att inte gå ut efter en viss tid och barnet inte lyder, vad händer då? Vad kan jag göra för att barnet ska lyda och inte umgås med fel personer? Jag tror att vi har underminerat föräldrarnas makt i dagens samhälle.

  • Anders_S

    När mina barn var tonåringar och jag sa att de inte fick gå ut. Så gick de inte ut. Men det vanliga är att vi föräldrar förhandlar med våra barn och förklarar varför vi inte vill att de ska gå ut, men att de får välja själva. Det fungerar oftast mycket bra.

    Många invandrarföräldrar behärskar inte det svenska sättet att uppfostra barnoch dett kan skapa problem. Men det moderna svenska sättet är överlägset det gamla svenska, när fysisk bestraffning (aga) var vanligt. Förhandlingsmodellen betraktar barn som egna människor, kloka människor, men vi vuxna får hjälpa dem att se alla aspekter, men i slutändan bestämmer föräldrarna. Jag har aldrig sett uppfostran av barnen som ett problem.

  • Anders jag äger en butik i en liten by och här är ett stort antal av de här barnen hos fosterföräldrar kortare och längre tid. När det verkligen funkar med den svenska modellen, så är den oslagbar, men det gör den inte alltid. Om du förhandlar med ditt barn och det inte vill stanna inne? Vad kan du göra? Ska du tvinga barnet stanna hemma och det ändå går ut, vad kan du göra då?

  • Martin

    Bahlool,
    att justera sitt barns beteende är ett maratonlopp. Ungdommar och barn följer oftast minsta motståndets lag och det gäller att göra sin vilja till den enklaste vägen att gå i alla lägen, det tar tid att bygga upp och är jobbigt och kräver en konsekvent och konstant ansträngning.

    Använder man våld så skapar man ögontjänare, man tvingas dessutom att börja använda våld mer för det blir genast en våldspiral när man sätter gränser med våld och barnet hela tiden söker efter gränsen och försöker flytta den. Det andra är att man lär barnen våld som maktmetod för att få sin vilja igenom. Men nu handlar det inte om för eller emot aga, men jag var bara tvungen att ge min syn på det.

    Som förälder har man alltid mycket stor makt över sina barn och man måste utnyttja de metoder som står till buds. Man kontrollerar och äger allt barnen har, man kontrollerar deras hemmiljö fullständigt. Om man inte kan justera beteendet hos en person som är i en total beroendeställning så vet jag inte vad det är man gör fel, men något är det.

  • Daniel

    Jag har tre invändningar/utvecklingar
    1) föräldrar har ansvar. Men föräldrar måste också få resurser att ta ansvar. Människor som inte har kontroll över sina egna liv har svårare att stödja andra.

    2) Sarnecki har inga som helst bevis för sin tes att banden mellan barn och föräldrar har försämrats, och att detta skulle vara orsaken till att ungdomsbrottsligheten ökade från 1930 till 1990. Dagens föräldrar är med största sannolikhet otroligt mycket bättre föräldrar än föräldrarna på 1910 och 1920-talet. Hur mycket tid tror ni man hade med barnen förr i tiden.

    3) Sarnecki har snöat in Hirschis gamla teori om sociala band från 1969(Causes of delinquency). Denna teori är en högerteori. Läs boken själv så får du se (den är klart läsvärd – en mycket väldesignad studie).Det är troligare att Cohen och Felson (också högertyper) hade rätt i sin artikel social change and criminal rate trends; att brottlsigheten efter andra världskriget ökade som följd av ökade tillgångar i och med den ekonomiska uppgången. Sen ska vi inte glömma att den tidens ungdomar var den första generationen som faktiskt fick vara ungdomar och som skapade sin identitet via konsumtion.

  • Pingback: Ungdomsbrottslighet och Kortedala-dådet | Svensson()