Om det är så att det förekommer aborter på grund av kön i Sverige, vilket jag är mycket tveksam till att det gör i mer än enstaka fall, så är lösningen inte att aborträtten på något sätt ska inskränkas. Lösningen är att arbetet på att få samhället att bli jämställt måste förstärkas. I ett jämställt samhälle så kommer problemet att vara totalt försumbart och det tror jag faktiskt att det är redan idag. Det är alltså inget problem. Inte idag och genom att skapa ett mer jämställt samhälle blir problemet ännu mindre i framtiden.
Att låta en anhängare av en minoritetsreligion hantera denna fråga ser jag som mycket tveksamt. Därför borde Göran Hägglund faktiskt skiljas från posten som socialminister. Han är inte rätt person att hantera denna typ av frågor.
Intressant?
Bloggat: Trollhare, Samtidigt hos Erik,
Borgarmedia: SVD, HD, Dagen,
Läs även andra bloggares åsikter om Abort, Kön, Göran Hägglund, Socialminister, Jämställdhet, Sjukvård, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Kyrkan är skild från staten (nästan i alla fall) och att socialministerna är medlem i en förening som sysslar med trosfrågor är inget som diskvalificerar honom från att fullgöra sin uppgift.
Annars skulle man kunna hävda att anhängare av andra minoritetspartier som har inslag av trosfrågor, som t.ex. vänsterpartiet inte kan platsa i förvaltningen.
Ja vart skall man dra gränsen. Det är inte OK att göra abort ifall man vet att det skall bli en kille eller tjej men är det OK att göra abort ifall man vet att fostret är skadat ? Det är tydligen OK att göra abort bara för att man inte vill ha barnet överhuvudtaget (oavsett vad). Låter som dubbelmoral i mina öron och folk gör som de vill ändå, därför har vi fri abort i Sverige också. Jämställt samhälle har ingen eller ringa betydelse tror jag.
Har vi fri aborträtt så spelar väl anledningen inte någon roll?
Jag skulle gärna se att aborter var helt fria från samhällelig påverkan. Det betyder att man själv betalar hela kostnaden för aborten, och även att pappan har inflytande över huruvida man ska göra abort eller ej. Det brukar talas om kvinnans rätt till sin egen kropp, men det är inte bara hennes egen kropp när man har befruktat ett ägg därinne.
Man måste ju komma ihåg att ofödda barn aborteras nästan på löpande land i Sverige. Bara under 2008 dödades mer än 38.000 barn i moderlivet genom den här samhällssanktionerade avlivningsmetoden.
I den här debatten måste försvararna av livet slå fast att både den gravida kvinnan och det ofödda barnet är två skyddsvärda individer. Fostret är alltså inte bara ”en del av kvinnans kropp” eller en ”cellklump”, som abortliberalerna hävdar. Det ofödda barnet är en egen mänsklig individ som självklart borde omfattas om alla människors lika värde och likabehandling.
Sara: vilka är dessa trosfrågor då?
Det är klart att man ska få göra abort oavsett skäl därtill. Däremot kan man ju fråga sig hur de (enstaka fall) som gör abort p.g.a. kön tänker, och att det är där insatser behövs.
Daniel, så du tycker verkligen att det är rätt att döda mänskligt liv, oavsett motiv? Anser du inte alla mänskliga varelser ‚Äì födda som ofödda – har en självklar rätt att få leva? Om inte – varför vill du göra undantag för de ofödda barnen? Ser du dem bara som ”en del av kvinnans kropp”, som abortliberalerna så enögt brukar hävda?
@Bengt i huvudstaden (Anm: Är det Jerusalem som åsyftas då måhända?):
Frågan om aborten bör kunna ändas genom att hävda att det är helt upp till kvinnan enligt klassisk liberal syn. Rätten till sin egen kropp är av fundamental vikt för ett fritt samhälle.
Däremot är jag faktiskt fascinerad av denna vurm för det ofödda livet som de företrädesvis kristna fundamentalisterna hävdar. I synnerhet mot bakgrunden att för många av dessa slutar omtanken om ”människan” vid födsloögonblicket. Då talas inte så mycket längre om vad som i praktiken tarvar ett värdigt och humant liv utan det lämnas alltför ofta åt ett gudomligt godtycke som i mina ögon i sin mest positiva skepnad vittnar om djup naivitet och i sin sämsta som ockultism, vetenskapsförakt och sagoboksfilosofi.
De tekniska framstegen kommer – paradoxalt nog – att gynna fundamentalisterna och ”ja till livet”-grupperna då skiljelinjen för abort idag i mångt och mycket definieras av kopplingen till vad medicintekniken möjliggör i form av livsuppehållande och livsutvecklande åtgärder. Därför är det hög tid att se på abortperspektivet från ett bredare perspektiv men med rätten till sin kropp som huvudsaklig grund.
Det mänskliga livet kan inte reduceras ned till befruktningsögonblicket utan dess definition bör även inbegripa de essentiella behov som mänsklig utveckling och ett fullgott liv kräver. Konkretiserat är ett ”ja till livet”-vurmande som främst inriktar sig tiden fram till födsloögonblicket mest ett symptom på ett vetenskapsförakt och en djup okunskap om människan än något annat.