Det är uppenbart att korruptionen hos domaren Tomas Norström avslöjar djupa och allvarliga brister inom det svenska rättssystemet med främst vänskapskorruptionen. När professorn Claes Sandgren hävdar att man skulle behöva göra om hundratals rättegångar om Tomas Norström anses vara jävig så kan det säkerligen vara så, men då tycker jag också vi ska göra om alla de hundratals rättegångarna. Professorns uttalande klargör nämligen hur djup och utbredd vänskapskorruptionen faktiskt är i Sveriges rättsväsende.
Vi kan inte ha ett system där domarna hela tiden dömer i mål där de själva har åsikter i frågan som de driver via olika intresseorganisationer eller liknande och deras privata kompisar är tongivande intressenter på den ena sidan i ett rättsfall.. Med nämndemän är det ju annorlunda. De är politiskt tillsatta så där måste politiska aktiviteter accepteras. Dett motverkas av att olika politisk inriktningar återfinns bland nämndemännen. För domare blir det ju dock annorlunda som jag ser det.
För mig är det ointressant att regeringsrätten i ett liknande fall som detta med The Pirate Bay och Tomas Norström dömt att det inte handlat om jäv. Regeringsrätten är ju en del av samma korrumperade rättsapparat, så det är faktiskt totalt betydlselöst vad de säger i fall som dessa (naturligtvis inte i alla fall om allting).
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om TPB, The Pirate Bay, Lagstiftning, Rättsväsende, Korruption, Tomas Norström, Claes Sandgren, Domstolar, Domare, Jäv, Brott, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Två personer skrev kommentarer. Den ene ville jag skulle kontakt honom, då han minsann var jurist och visste vad det handlade om. Den andre menade att jag inte skule diskutera jurudik för att jag var en okunnig person (och så var det lite peronliga föolämpningar som det hela kryddades med) och inte borde ge mig in på att diskutera med jurister.
Ingen av dessa kommentarer togs med då de bryter mot mina kommentarsregler. Men bara ett klargörande, jag diskuterar inte juridik i mitt inlägg, Mitt inlägg är politik, jag menar att juridiken hamnat helt fel och politiken därför måste gripa in för att rätta till det hela. De juridiska finesserna är för mig ointressanta. Det handlar om att det hela är politiskt och mänskligt vansinne, odemokratiskt och korrupt helt enkelt.
Och läs kommentarsreglerna:
http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/
Ytterligare en detalj i sammanhanget är att Claes Sandgren själv bör ses som jävig i rollen som kommentator av jävsanklagelserna mot Tomas Norström, då han tidigare själv offentligt uttalat starkt stöd för exakt samma slags åsikter i en gemensam debattartikel tillsammans med bl.a. Jan Rosén, ordförande för Svenska Föreningen för Upphovsrätt. Kan det bli mer parodi på ett rättssamhälle än så här?
http://damon.se/samhalle/claes-sandgren-ar-sjalv-javig
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=459657
Jag kan väl tycka att du tar i olovligt mycket när du betecknar det svenska rättssystemet som ”genomkorrumperad” – det har du enligt min mening knappast stöd för. Om du tycker att andra blir förolämpande i sina kommentarer, tycker jag att du bör hålla tillbaka med förolämpningarna själv: det är väl ett rimligt krav?
Däremot är det en legitim politisk åsikt att hundratals rättegångar skulle behöva tas om: problemet med den åsikten är framför allt ett praktiskt sådant. Skall det finnas någon bakre gräns, eller skall mål från 1950-talet i förekommande fall kunna rivas upp, trots att parterna anpassat sig till utslaget i domen och gått vidare? Inbjuder inte detta till en ganska osmaklig opportunism?
Vidare är frågan vem som skall betala för kalaset. Det är inte gratis för skattebetalaren att låta domstolarna ta om rättegångar. Är vi beredda att betala för vad det skulle kosta?
Slutligen har vi ett praktiskt problem i att Sverige är ett befolkningsmässigt litet land, där det praktiskt taget är omöjligt att hålla täta skott mellan domarna och resten av världen, förutsatt att vi inte låser in domarna i isoleringsceller, vilket nog skulle innebära vissa rekryteringsproblem till yrket. Om man som domare försöker att hålla sig ?† jour med rättsutvecklingen och med hur debatten går, kommer man att träffa folk som företräder branscher – det är oundvikligt. Eftersom man dessutom som jurist tenderar till att ha juristkompisar (det gäller nog för alla andra yrken också, skulle jag tro), och eftersom Juristsverige som sagt är mycket litet, är det närmast omöjligt att garantera att man inte har någon bekant eller kanske till och med nära bekant som företräder något intresse som någon gång kan blir relevant i ett mål.
Sammanfattningsvis tror jag att din mycket strikta principiella inställning (som jag på ett teoretiskt plan delar) är praktiskt ogenomförbar. Vi är få för jurister för att vi skall kunna isolera de olika grupperna från varandra. Frågan blir med detta exakt var vi skall dra gränsen för det tillåtliga.
Regeringsrättens dom såsom den presenteras av Sandgren kan jag inte hålla med om: så nära för det inte bli. Detsamma gäller Pirate Bay-domarens egenskap av styrelseledamot i SFIR. Skulle han dock varit en ordinarie medlem i SFIR, skulle jag inte kunna tycka att han skulle vara jävig. Märk väl att jag anser att SFU – till skillnad från SFIR – är en relativ harmlös diskussionsklubb, där medlemskap inte skall få en domare kunna bli jävig.
Rättelse: Du betecknar domstolsväsendet som ”korrumperat”, inte som ”genomkorrumperat” – en liten, men inte helt betydelselös skillnad. Min kommentar avseende förolämpningar står ändå kvar.
Jakob: Jag har stor erfarenhet av det svenska rättsväsendet. På den andra sidan. De som får ta mot straffen. Och som vittne. Oftast för försvaret. I samband emd Göteborgs 2001 så hade exempelvis domare och åklagare ett möte innan rättegångarna kom igång där de bestämde vad straffen skulle bli. En av de medverkande i mötet, Thomas Ahlstrand har själv skrivit detta i en debattartikel i GP. En domare som inte fick vara med på mötet, Sven Martinger, har berättat om detta på offentliga möten.
Det som jag här talar om anser jag var ännu värre än Norströms agerande. Jag menar att väsnkapskorruptionen är större än vad de flesta vill erkänna och genom min insyn i ett trettital brottmål har jag blivit rejält övertygad om att det är mycket värre än man kan tänka sig. Så jag anser mig nog ha fog för åsikten att det finns stor vänskapskorruption iom svenskt rättsväsende som främst får större konsekvenser när det finns politiska ingredienser som TPB-rättegången och Göteborg 2001.
I övrigt är jag överens med dig att om man ska om rättegångar så behövs det en bakre tidsmässig gräns samt att det är svårt att i ett land som Sverige få domare om står helt oberoende. Kanske kan man lösa det hela med flera typer av åtgärder, som jag jsut nu inte orkar rada upp. För ett problem är det onekligen.
Anders: Efter något års bloggande vill jag inte betvivla att åtminstone upplevelsen hos de som möts av rättsväsendet av hur domstolarna fungerar inte är vad den borde vara. Vari sanningen ligger, vet jag inte, eftersom jag själv inte varit mer än åhörare i domstol. Med den argumentation du för ovan tar jag också tillbaka min kritik av din formulering: du har åtminstone fog för att uppfatta situationen som korrumperad.
Mitt problem med den bakre gränsen är att den kommer att bli godtycklig. Om vi har ett jävsproblem – det återstår ju ännu att se, enligt min mening, då vi inte har mer än partsberättelser – så har ju inte det problemet uppstått igår eller vid någon annan viss tidpunkt. Då tycker jag nog att det är renare att nu ta tag i just Pirate Bay-målet och lösa det konkreta problemet, att i förekommande fall ändra lagstiftningen med syftning på framtiden och att annars låta de domar som vunnit laga kraft vara. Det tjänar inget till att riva upp det som varit.
Däremot ser jag ett äkta problem i den syn som åtminstone allmänhetens mera högljudda delar verkar ha på rättsväsendet vad gäller hur mycket kontakt som olika juristroller får ha med varandra. Jag vet att det inte ens i ett befolkningsmässigt stort land som England är möjligt att helt isolera domarna från åtminstone de mera framstående partsombuden och från de relevanta intresseföreningarna där vissa frågeställningar diskuteras. Hur i hela friden skall vi lyckas med det i Sverige?
Det skulle därför vara intressant att få höra åtminstone några av de åtgärder du föreslår.
Jakob:
Jag håller med dig om jävsproblemet, bakre gräns och The Pirate Bay. Det ser ut att vara den rimliga vägen att gå.
När det gäller de där med att isolera juristerna från varandra så är det väldigt svårt i ett land som Sverige. Då måste man istället bygga in spärrar. Kanske skulle man ha minst två jurister i mål i tingsrätten och inte bara en plus nämndemän. Högre upp finns ju fler jurister. Vi kan tvinga domare att meddela alla föreningar som de är medlemmar i. Följs inte detta blir de av med jobbet om det hela uppdagas. Då kan man vid utnämningen av domare till ett mål se till att domaren inte är medlem i för målet känsliga föreningar, sammanslutningar och/eller har alltför täta band till nån av parterna.
Dessutom bör inte domarna som grupp ha något att säga till om vid tillsättning av nya domare (man tenderar i de lägena att välja kompisar och det ser jag som en grogrund för vänskapskorruption och underdånigt beteende från andra jurister, i sig ett ”korrumperande” uppträdande). Idag har domarna det då regeringen tillfrågar nån instans (nu komemr jag inte ihåg namnet) när domare ska tillsättas.
Observera att jag med korrumperad inom rättsväsendet menar just vänskapskorruption och att jag inte anser att någon gör det för attvara elak elelr ås. Jag menar bara att det blir så och det är olyckligt i en hel del fall. Men folk är liksom inte vänner för att de är otrevliga människor, eller skurkar i den bemärkelsen. Problemet är ju också att det är så naturligt att de själva inte ens inser att vissa saker kan vara problem (Som Norström)
Anders: Det du säger avseende öppenheten är inte helt dumt, samtidigt som jag inte tror att det helt kommer att lösa problemet. Men låt gå, det är ett konstruktivt förslag. Det enda som jag bestämt värjer mig emot är att en domare skall kunna avsättas för att ha glömt eller förtigit någon förening. Det finns andra arbetsrättsliga sanktioner, och domare måste enligt min bestämda mening vara helt oavsättliga (men med tanke på våra olika ideologiska inställningar – jag är närmast klassisk liberal – misstänker jag att vi där har olika uppfattningar).
Ditt andra förslag är jag inte lika övertygad om. Våra politiker utmärker sig i all regel inte genom någon större kompetens på det juridiska området, och än mindre genom någon kompetens att kunna avgöra vem som är en bra domare eller inte. Att regeringen skulle tillsätta domare helt utan att rådfråga andra domare och övriga jurister är närmast en garanti för att vi istället för den juridiska vänskapskorruption som måhända finns (vilket jag faktiskt tvivlar på, men struntsamma) får politisk mygel, vilket jag faktiskt anser vara ännu värre.
Jag börjar faktiskt tycka att Pirate Bay-målet är rätt hälsosamt i så måtto att det bekräftar en trend från senare tid och som innebär att juridiken avmystifieras. Den bevakning som skett av Pirate Bay-målet både i traditionell media och i bloggosfären är långt mera effektiv än vilken juridisk regel som helst. Sedan innebär inte det nödvändigtvis att jag tycker att hovrätten måste falla till föga för det politiska trycket: vi måste också ha kraft att i slutändan acceptera att det måste finnas någon som auktoritativt fastställer huruvida jäv föreligger eller inte och i den mån respektera utfallet av målet.
Men sättet på vilket frågorna väcks tycker jag är utmärkt respektlöst. Jag tvivlar dock tyvärr på att de som anser att domaren varit jävig kommer att kunna acceptera slutet på tvisten när det finns ett lagakraftvunnet beslut i frågan. Tyvärr misstänker jag att det andra lägret – de som anser att domaren inte varit jävig – kommer att vara mycket bättre på att acceptera motgången om rättegången skulle behöva tas om.
Jakob: Jag är för direkt avsättbara politiker. Dvs mans ka kunan avsätta politiker genom missnöjesomröstningar och inte behöva vänta tills nästa val.
Med domare tycker jag inte man ska kunna göra så. Det bör var mer invecklat. men jag är för att de ska var avsättbara (här har vi ju olika ideologi som slår igenom).
Det där med politisk korruption (det är ju ett problem som jag ysslat mycket mer med, ja, den rörelse som jag tillhör skapades delvis för att man ville hitta på sätt att bekämpa tillväxten av byråkrati i socialistiska system, läs Sovjet) kan ma lösa på flera olika sätt. Desl direkt avsättbara politiker, dels en massa andra saker, som genomsnittliga löner osv.
Tillsättningen av domare kan ske i en politisk instans och förslaget komma från nån annan. Man kan ha två kamrar (där den ena är indirekt vald av exempelvis rådstrukturer i ett socialistiskt samhälle och indirekt i ett kapitalistiskt samhälle. Ja vi kan säkert fundera en hel massa kring detta.
Din två sista stycken är jag benägen att hålla med om. Anser hovrätten att det inte föreligger jäv kan man inte göra mer i detta läget. Vill man ha en ändring då är det politiken som gäller, med en ändring av lagstiftning etc. Och det är ju en lång och långsam process, vilket det också bör vara.
Anders: Då är vi överens så när som på de punkter där vi utgår från fundamentalt olika grundantaganden. Jag vill passa på att ge dig en komplimang: det är alltför sällan att man i sansad och lugn ton kan diskutera med någon som har en helt annan ideologisk utgångspunkt än man själv har. Det här var ett mycket intressant och tillfredsställande samtal för min del.
Angående diskussionen ovan, tror ni verkligen att varenda domare i landet är insyltad i antipirat-lobbyorganisationer? Det har jag svårt att tänka mig, och då borde det inte heller vara några problem att hitta en domare som inte är jävig trots sveriges ”ringa befolkningsmängd”. Men jag vet inte, har bara svårt att tro att det skulle vara så illa.