Efter årtionden av nedskärningar och försämringar i sjukvården, där privatiseringsiver är en del, så slår nu detta direkt mot patienterna, exempelvis på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Sjukhuset får allt fler anmälningar på sig om misstänkta fel och barn kan ha dött på grund av misstag och fel, eller varit nära att få allvarliga felmedicineringar som skulle ha kunnat orsaka dödsfall. Astrid Lindgrens barnsjukhus är dock inte unikt, det är samma problem även på andra ställen.
Grundorsaken till problemen är underbemanning och låga löner. Lösningen heter fler anställda och höjda löner för sjukvårdspersonalen. De nedskärningar som ägt rum under de senaste årtiondena måste göras ogjorda och personaltätheten måste höjas till tidigare nivåer. Kvaliteten i offentlig sektor måste återställas genom att människor återanställs på sjukhus och andra vårdinrättningar.
Privatiseringar, som innebär en splittring av resurser, måste stoppas och dessutom så bör ett återtagande av alla vård till drift i offentlig regi genomföras. Det är en politik som står i direkt motsättning till dagens nedskärnings- och skattesänkarpolitik.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Sjukvård, Privatisering, Nedskärningar, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Lex Maria, Felaktig vård, Låga löner, Arbetsmiljö, Stockholm, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Du namner att det har varit ”årtionden av nedskärningar och försämringar i sjukvården”. Nar menar du att den svenska sjukvarden var som bast?
Lars: I internationell jämförelse är den svenska sjukvården fortfarande mycket bra. Jämförelser över tid är svåra. Vad betyder bäst? Idag kan sjukvården göra saker den inte kunde för 30 år sen, men det är onekligen färre människor som arbetar inom den och man har problem med ekonomiska resurser. (resultat av nedskärningar osv)
Jag har inte heller skrivit att den är som sämst nu eller nån annan gång och finner därför ingen anledning att svara på en retorisk fråga om när den var bäst. När tycker du själv den var bäst?
Jag får hålla med Lars om att påstå att sjukvården blir ”sämre” är ett tämligen billigt retoriskt grepp som inte säger något egentligen. ”Sämre” säger du. I jämförelse med vem? Med vad? Var? När?
Ett mer informativt upplägg, men som kräver mer energi och genomtänkande, är att fundera i banor som: var är vi nu? Var skulle vi vilja vara? Är det möjligt – och i så fall: hur är det möjligt – att gå dit vi vill vara?
Men att bara säga ”vi har det sämre nu”… näe, det är fluff och tom argumentation.
Jag håller med om att udnerbemanningen är fruktansvärd. Min fru arbetar som sjuksköterska och hennes arbetstakt gör att hon nätt och jämnt hinner äta en lunch på avdelningen… och minst lika ofta hinner hon inte alls. Mer personal behövs inom service-yrkena.
/Micke
Michael: Då håller du med om något som Lars inte skrivit och polemiserar mot nåt jag inte skrivit. Det blir obegripligt.
Ok, lat mig nyansera min fraga. Nar jobbade det som flest manniskor inom skjukvarden (totalt, och per captita)?
Anders, du skriver ju att det har varit artionden av forsamringar, och jag antar med forsamringar att du menar att nagonting blir samre. Du ar det ju en giltig fraga att undra nar det var som bast, dvs, nar borjade forsamringarna.