Det här med övervakningen – FRA, MUST, IB och Säpo

Övervakning av medborgarna i Sverige är en lång gammal tradition. Som mest fanns det, enligt Säkerhetstjänstkommissionen, 700 000 människor i de register Säpo upprättat över medborgare som skulle kunna var en samhällsfara. Det handlade i stort sett enbart om medlemmar i olika vänsterorganisationer (inklusive socialdemokrater). Bara man var medlem i ett vänsterparti som Socialistiska Partiet eller Kommunistiska Partiet blev man registrerad.

Men även socialdemokrater hamnade i registret, så socialdemokraterna kom att bli misstänksamma mot SÄpo. Istället organiserade man tillsammans med den militära underrättelseetjänsten och som en del av denna, den organisation som är känd som Informationsbyrån (IB) och som numera heter Kontoret för särskild inhämtning (KSI). IB var, precis som resten av den militära underrrättelstjänsten MUST, en mycket hemlig organisation. Existensen av den avslöjades dock av Jan Guillou och Peter Bratt på 1970-talet.

Många tror att IB försvann men så är inte fallet. Enligt Säkerhetstjänstkommissionens rapport lever organsiationen i högönsklig välmåga ännu. Men nu under namnet KSI som jag redan nämnt. KSI ägnar sig åt särskild inhämtning, vilket innebär spaning mot person med hjälp av olika medel. Avlyssning, buggning, personlig övervakning och liknande är metoder som man använder. Riktigt vilka KSI spanar på är oklart, det är meningen man enbart ska kontrollera utländska medborgare, men jag tvivlar på att det är så.

När det gäller Säpo så är deras arbete inrikat på två grupper främst, folk i vänsterorgansiationer och unga muslimer. Det vet vi genom att otaliga människor ur de grupperna fått brev från Säpo, många vet att de är övervakade och från oliak rapporter och redovisningar Säpo gjort och gör. Ett register på peroner finns fortfarande men det ska enligt uppgift inte vara sökbart med utgångspunkt från organisaton längre. Men många personer finns fortfarande i deras register som samhällsfarliga medborgare. De flesta är sådana som undertecknad som aldrig gjort och aldrig haft en tanke på att göra något som kan förknippas med terrorism eller liknande som är det som Säpo kanske ska övervaka.

Signalspaningen i luften för MUST:s och många andras räkning och som tidigare främst kanske riktat sig mot främmande länders militärer har rent tekniskt skötts av Försvarets radioanstalt (FRA). FRA har sedan ett år ungefär utökade befogenheter som möjliggör för dem att lyssna på trafik i kablar också (den s.k. FRA-lagen). Numera riktar sig även sådan här spaning i praktiken mest mot olika personer man fått för sig kan vara ”en samhällsafara”. Idag är det dock tänkt att de nya befogenheterna ska få vissa begränsningar.

Det kan tyckas att ett land måste ha den här typen av organisationer som Säpo, MUST (inklusive KSI) och FRA. Men det är ett stort demokratiskt problem med sådana organisationer. Detta gäller så länge de är hemliga. De får ofta en kultur där man ser på det emsta som misstänkt och farligt och man tednnerar att övervaka och kontrollera alltför mycket. Enda lösningen på detta är att organisationerna är öppna och demokratiskt styrda. Hemlighetsmakeriet måste bort. För att få det därhän bör Säpo, MUST och FRA upplösas, FRA–lagen bör skrotas. Inget samhälle mår bra av den ökande övervakning och kontroll som sköljer över Sverige och hela västvärlden. Speciellt inte när de problem man motiverar lagarna med inte finns och/eller inte kan lösas med repressiva metoder.

Intressant?
Bloggat: Jinge, Peter Andersson, Cornucopia, Röda Malmö, DeepEdition,
Borgarmedia: DN1, 2, 3, 4, 5, AB1, 2, 3, 4, EX1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Avlyssning, Signalspaning, Kontroll, Integritet, Övervakning, MUST, Säpo, Samhälle, Politik

Läs mer om övervakningen av vänstern:

Rikets säkerhet och den personliga integriteten
Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945.
Utöver betänkandet ovan har kommissionen lämnat åtta rapporter:
SOU 2002:88, Politisk övervakning och personalkontroll 1945-1969. Säkerhetstjänstpolisens medverkan i den politiska personalkontrollen
SOU 2002:89, Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002. Förutsättningarna för säkerhetspolisens politiska registreringar
SOU 2002:90, Den farliga fredsrörelsen. Säkerhetstjänsternas övervakning av fredsorganisationer, värnpliktsvägrare och FNL-grupper 1945-1990.
SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002.
SOU 2002:92, Det grå brödraskapet. En berättelse om IB
SOU 2002:93, Övervakningen av “SKP-komplexet”
SOU 2002:94, Övervakningen av nazister och högerextremister. Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism 1946-1980. SÄPO:s övervakning av svensk högerextremism
SOU 2002:95, Forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen