Att öppna upp för blocköverskridande samarbete för att stoppa Sverigedemokraterna är precis det agerande som slutligen kan göra att Sverigedemokraterna hamnar i riksdagen. Det medför att de kan odla sitt utanförskap och sitt politikerförakt och på så sätt få stöd. Med agerandet så tar oppositionens tre partier och deras partiledare bort konsekvenserna av Jimmie Åkesson öppna rasism i form av islamofobi. Där det funnits en möjlighet att marginalisera Sverigedemokraterna så ger oppositionen dem en möjlighet att komma tillbaka.
Man ska agera tvärtom, markera stenhårt mot borgerlig politik, mot politik som missgynnar fattiga och gynnar rika. Man ska spela ut klasskortet istället för etnicitetskortet. Det är bara om vi talar om klass och använder oss av kapitalismens inbyggda ekonomiska motsättningar mellan klasser som rasismen kan bekämpas. Det behövs klasskamp, inte klassamarbete. Men oppositionen agerar tvärtom. Bedrövligt.
Intressant?
Bloggat: Tonårsmorsa, Andrea Doria, Peter Andersson, Röda Göinge, Röda Lidköping,
Borgarmedia: AB1, 2, 3, 4, BLT1, 2, Fokus, NM, EX, Sydsvenskan,
Läs även andra bloggares åsikter om Jimmie Åkesson, Rödgröna, Oppositionen, Lars Ohly, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Klasskamp, Klassamarbete, Rasism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Så sant!
Dagens politiker rider på det så kallade utanförskapet.
Det är dags att kalla saker och ting för dess rätta namn.
Hej, nej detta stämmer inte alls. Jag har just frågat Lasse vad han sagt och det är istället detta:
”Det finns ingen anledning att spekulera i det, vi ska vinna valet och bilda en rödgrön regering, våra tre partier håller ihop och avvisar varje samarbete med eller beroende av sd, jag har goda förhoppningar att sd kan hållas utanför riksdagen”
mvh, Kalle Larsson (V)
Kalle: Det var då för väl. Jag fick nästan en hjärnblödning.
Varför skulle det vara dåligt med ”blocköverskridande” samarbete? Det vore väl bara bra om vi fick ett flerpartisystem igen istället för det tvåpartisystem som vi i praktiken har haft de senaste 10-15 åren?
Helst utan SD då.
(s) kan ju dock bilda regering med (m) om de vill, då spelar ju (v):s åsikt ingen roll.
MP skulle nog också mycket väl kunna gå samman med det borgerliga blocket och bilda regering, utifall SD kommer över 4% och det blir lite oroligt. Om de borgerliga erbjuder regeringsplats och någon typ av klimatmorot eller liknande åt miljöpartisterna så skulle inte jag tro att de tackar nej.
Det är å andra sidan en typ av samarbete som inte är så hemskt främmande. Jag tror också att det skulle vara värre om de gjorde som du var rädd för Anders. Dock är ju politikerföraktet (med rätta!) ganska högt redan nu, så det kan vara SD:s käpphäst ett tag även utan konstiga tvärpolitiska arrangemang emot dem.
Jag instämmer! Dessutom tror jag att SD ännu mer gör sig själva till martyrer om man går ihop i de andra partierna. Då blir det ännu mer ”vi” och ”dom”-känsla som de kan rida på. Dessutom är de problem som finns runt invandring, en klassfråga i första hand och inget annat. Bra inlägg!
Jag håller med vår vänsterorienterade, bloggande, vän i mångt och mycket, faktiskt. Det finns en stor fara i ett överskridande av blockgränserna, dock inte rent samarbetsmässigt, utan ideologiskt. Den stora faran är att alla riksdagspartier utom MP har fjärmat sig från sina ideologier så till den milda grad att ett parti som faktiskt skiljer sig något från de andra, ideologiskt sätt, kan vinna väljare bara genom fenomenet räkmacka. I sammanhanget är det parti som skiljer sig självklart SD. Det behövs tydliga skillnader på partier, och stor mångfald till skillnad från det tvåpartisystem ?° la USA vi har nu (som ”Lars” uttryckt redan). En annan sak som jag inte tycker om är stämningen kring det sista uttalandet i själva brödtexten. ”Det behövs klasskamp, inte klassamarbete”. För mig så tyder det på klasskamp för klasskampens skull, inte klasskamp för människornas skull. Anledningen till att klasskampen existerar är för att en klass förtrycker en annan (vilket är ett tydligt symptom på brist på samarbete), inte för att arbetare ska ha en anledning att slå borgare i huvudet och vice versa.
Om Sd blir vågmästare kommer sannolikt antingen högeralliansen eller den rödgröna alliansen att spricka – men det kan lika gärna vara ett av de borgerliga partierna som går över till andra sidan. På kommunnivå samarbetar S inte sällan med C och Fp. Att Fp skulle vara en samarbetspartner förutsätter i och för sig att det finns kvar några socialliberaler som är beredda att ta tillbaka folkpartiet från Björklunds anhang.