”Vi har ett utmärkt utgångsläge, vi skall se till att vi får ett starkt Vänsterparti när vi nu satsar på att byta både regering och politik. För första gången har vi nu möjlighet att vara med och påverka det politiska innehållet på ett helt annat sätt än tidigare. Låt oss tillsammans ta vara på den möjligheten”. Anki Ahlsten, Vänsterpartiets partisekreterare, hade som sig bör till uppgift att gjuta mod i partiets medlemsskaror vid dess valkonferens 10:e oktober i Örebro, i en tid när partiet i opinionsundersökningar rör sig ner mot fem procent.
Det är också i en annan terräng än brukligt som partiet nu orienterar. För första gången sedan man bildades 1917 är regeringstaburetter inom klart räckhåll.
25 oktober antog Vänsterpartiets styrelse ett förslag till valplattform, en plattform som i sitt slutgiltiga skick skall spikas av kongressen 7-9 maj 2010.
Men vad är det då för politik som partistyrelsen vill gå till val på? Det man slås av vid genomläsningen av dokumentet är bristen på konkretion, att det är ytterst tunnsått med radikala förslag och att ekonomiska resonemang helt lyser med sin frånvaro. Kravet om arbetstidsförkortning eller svenskt trupptillbakadragande från Afghanistan, uppfattningar som partiet fört fram under flera års tid, finns exempelvis inte med. Inte heller sägs någonting om nödvändigheten av ett samhälleligt övertagande av bank- och kreditsektorn, vilket självklart är anmärkningsvärt mitt i den globala finanskris vi befinner oss i. Partistyrelsen verkar inte vilja sträcka sig längre än att motsätta sig att privata bolag tillåts att göra vinst med skattefinansierade medel inom vård, omsorg och skola. Vad som blir kvar av det sistnämnda efter eventuella regeringsförhandlingar, nu när s-kongressen tagit förslag som ytterst bejakar vinstutdelningar i sådana verksamheter, blir intressant att se. Ett inte alltför vågat tips är väl att partiet knappast kommer att riskera regeringssamarbetet för dessa krav.
Mest får man just en känsla av att dokumentet är ett förhandlingsutspel inför kommande uppgörelser med S och Mp. De konkreta krav som lyfts fram har bäring långt in i socialdemokratin: rätten till heltidsanställning, att barn ska ha rätt till full tid på förskolan även om föräldrarna är arbetslösa, att föräldraförsäkringen ska individualiseras och, som sagt var, att privata bolag inte ska tillåtas att gröpa ur det gemensamma boet genom att göra vinst på skattemedel.
För att få lite mer grepp om Vänsterpartiets politiska intentioner kan man också syna den budgetmotion som partiet lagt i höst. I media har det här framställts som att man under de närmaste åren vill ge klart mycket mer till den offentliga sektorn än övriga riksdagspartier. Och – visst – är det ett antal fler miljarder, men även med Vänsterpartiets förslag kommer den offentliga sektorns andel av BNP att vara lägre 2012 än vad den var vid den borgerliga alliansens makttillträde 2006. Tyvärr har inte heller Vänsterpartiet ambitionen att bryta det nyliberala mönster som varit förhärskande i svensk politik i snart 30 år, med en offentlig sektor som fått ständigt reducerat svängrum. Att detta sker i en klimatkrisens tidevarv, då det behövs gigantiska investeringar för att ställa om hela det ekonomiska livet, gör det hela än mer fatalt. Det krav på 200 000 fler jobb i den offentliga sektorn, som Vänsterpartiet reste 2005, verkar idag väldigt långt borta.
Internationalens ledarredaktion
Läs mer:
Tom Gustafsson, VPK efter valet 1973 (Mullvaden nr 12/1973 och fjärde internationalen 3-4/76)
1917-1975 Vad har Vpk uppnått? (fjärde internationalen 3-4/76)
Göte Kildén, Så vaktar Vpks:s partistyrelse ”köttgrytorna” (fjärde internationalen 3-4/76)
Tom Gustafsson, Om Tjeckoslovakien (fjärde internationalen 3-4/76. Om VPK:s syn på Prag-68)
Om Tjeckoslovakien (Från mullvaden 5/71 och fjärde internationalen 3-4/76. C.H. Hermansson om Prag 1968)
Göte Kildén och Tom Gustafsson, Fågel eller fisk, VPK:s fackliga politik (fjärde internationalen 3-4/76)
Tom Gustafsson, VPK inför valet 1976 (fjärde internationalen 3-4/76)
Kenneth Sörenson, VPK:s väg under 1980-talet (fjärde internationalen 3/82)
Mats Bladh, Vänsterpartiet, kommunisterna och demokratin (fjärde internationalen 4-5/82)
Kenneth Sörenson, Din bild är skönare än min — men den är falsk (fjärde internationalen 6/82)
Kenneth Sörenson, »Se dig om – men blunda« (Granskning av VPK:s nya officiella partihistoria. Från fjärde internationalen 1/83)
Stig Eriksson, VPK — från arbetarparti till…? (fjärde internationalen 2/85)
Tom Gustafsson, 
VPK:s nya programutkast: lite mera ”rödgrönt” – men framförallt blågult! (fjärde internationalen 4/86)
Anders Hagström, Från vpk till vänsterpartiet (fjärde internationalen 3/90)
Håkan Blomqvist, Vänsterpartiet och Socialistiska Partiet – en kritisk jämförelse (Broschyr utgiven Av SP år 1991)
Kjell Pettersson och Dick Forslund, Varthän Vänsterpartiet? – intervju med Lars Ohly (fjärde internationalen 2/92)
Anders Svensson, Vänsterpartiet och dess lik i garderoben
Ulf Östman, Vänsterpartiets förflutna
Kjell Pettersson, Det håller inte längre, vänsterpartiet (Internationalen 8/04)
Kjell Pettersson, Vänsterns vägval (Internationalen 9/04)
Håkan Blomqvist, Kommer v att utesluta Lönnroth? (Internationalen 21/04)
Kjell Östberg, Demokrati, jämlikhet och diktatur? (Internationalen 42/04)
Håkan Blomqvist, Stalinismens spöke (Internationalen 42/04)
Kjell Pettersson, ”Framåt och alltid glömma” (Internationalen 42/04)
Håkan Blomqvist, Från Stalins diktat till massmedias? Vänsterpartiets självprövning stöter på hinder
Alex Fuentes, V saknar strategi (Internationalen 4 januari 2006)
Lars Henriksson, Vänsterpartiet – ett parti som alla andra (Internationalen 11 januari 2006)
Socialistiska Partiet och Vänsterpartiet – några viktiga skillnader (juli 2006)
Anders Svensson, Vänsterpartiet inte längre något alternativ
Anders Svensson, Vänsterpartiets misslyckande och arbetarrörelsens reorganisering
Röda Lidköping, Vänsterpartiets valplattform 2010 och 2006
Röda Göinge, Jämförelse mellan 2006 års valplattform och 2010 års plattform
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Röda Göinge, Röda Lund, Internationalens ledarblogg, Jinge, Kildén & Åsman,
I borgarmedia om vänsterpartiet: SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om Anki Ahlsten, Budgettak, Krisprogram, oberoende riksbank, överskottsmål, Vänsterpartiet, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det märkligaste är att dom vill sitta där över huvud taget. Trots att all erfarenhet visar att ett mindre parti i koalition förlorar till det större.
Jan. Ärligt talat förstår jag inte vänsterpartiets agerande. I slutändan kan de stå både utan makt och stöd.
Det bästa vore ett radikalt Vänsterparti som vågar driva en socialistisk och planekonomisk linje. Skit samma om de knappt skulle klara 4%-spärren, skit samma om alla först skulle hata dem, de skulle sätta agendan i än större grad än vad SD gör nu. Alla skulle bli tvungna att förhålla sig till dem, positivt eller negativt, och det skulle ge dem mer makt och inflytande än vad de någonsin kan hoppas på i dagsläget.
Dessutom tror jag att det finns en enorm potential i att faktiskt propagera för planekonomi, allt tyder ju på att en sådan skulle vara många gånger mer effektiv än någonsin marknaden.
Alex,
Det finns val redan en hel mangd sma vansterpartier som propagerar for olika former av planekonomi utan att direkt ha nagot inflytande eller makt i Sverige. Varfor skulle V bli mer framgangsrikt?
Sen undrar jag hur du kan saga att ”allt tyder ju på att en sådan skulle vara många gånger mer effektiv än någonsin marknaden.” Kan du du forklara hur du kan veta/tro att ”allt” tyder pa det?
Lars: ”Varfor skulle V bli mer framgangsrikt?”
Är inte detta poängen? Kappvänderiet? Är v socialister öht egentligen? Eller vill de bara ”blii framgåmgsrika”? Var är socialismen? Klasskampen? Den revolutionära kampen?
Som klassisk Liberal, och med stora inslag av socialliberal tycker jag det politiska livet ?¶r mer ointressant ?¶n vad jag någonsin varit med om i mitt 44 åriga liv. Minns med gl?¶dje alla de debatter man haft i skolan, gymnasiet, h??gskolan och universitet, då var det ideologier man debatterade. Nu ?¶r det mest pajkastning från både v?¶nster o h??ger. V?¶nstern tycker h??gern står f??r allt ont, och detsamma tycker de till h??ger, fast då att v?¶nstern står f??r allt ont.
Sj?¶lv kommer jag iofs aldrig mer r??sta på något av de partierna som ?¶r vid makten idag, pga FRA o Ipred.
Lutar åt Piratpartiet.
Micke
Vänsterpartiet backar för media. Skulle V förespråka en radikal politik skull detta bli en följtong i media ända fram till valet. Först och främst skulle samarbetet med S och Mp ifrågasättas. Sedan skulle de radikala sakfrågorna häcklas och smutskastas och ifrågasättas i det ena mediet efter det andra, ända tills svenska folket var helt indoktrinerade med att V var ett extremistparti.
Men vad ska vi som inte gillar nyliberalism rösta på när V anpassar sig till media och skiter i sina väljare genom att krypa upp i knät på S?