Polisövergreppen och hoten mot Jesper Nilsson från ett par poliser i tunnelbanan ska nu utredas. Återigen är detta faktiskt ett problem, att poliser tillhörande samma organisation som de misstänkta utreder. Utredningen leds visserligen av en åklagare, men det praktiska arbetet sköts alltså av kollegor, om än inte nära arbetskamrater till de två poliser som hotade Jesper Nilsson:
Enligt Jesper Nilsson tvingade poliserna honom att radera bilderna, men han lyckades sedan återskapa dem. Efteråt berättade han om händelsen på sin blogg och i twitterinlägg. Det har väckt starka reaktioner och poliserna har anmält Jesper Nilsson för grovt förtal och ofredande.
Men nu pågår alltså en förundersökning även mot poliserna. De är misstänkta för ofredande, egenmäktigt förfarande och olaga tvång, alternativt tjänstefel.
– Vi har inlett en förundersökning eftersom det finns uppgifter som ger anledning att anta att brott har begåtts, säger förundersökningsledare Christer Ekelund som i övrigt inte vill kommentera utredningen.
Anmälan mot poliserna har inte lämnats in av Jesper Nilsson själv.
– Jag har förstått att det är många andra som har gjort det. Jag var där på förhör i förmiddags och jag har stor respekt för utredningen. De verkar ta det här på allvar, säger han.
Men en utredning mot två poliser betyder inte så mycket. Inte ens om de två blir fällda för brott. Det handlar nämligen inte om enskilda rötägg inom polisen utan om grundläggande fel i den polisiära organisationen och inom utbildningen. Det handlar om systemfel, inte om två rötägg till poliser.
Intressant?
Bloggat: Guldfiske, Tuggarna,
Läs även andra bloggares åsikter om Jesper Nilsson, Polisövergrepp, Tunnelbanan, Hot, Förundersökning, Polisen, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Problemet handlar väl tyvärr inte bara om utredning, jag kan tänka mig att även internutredarna får möta poliser som pratat ihop sig innan och chefer som backar upp dem. Vad jag menar är att även internutredarna säkert blir förda bakom ljuset.
Problemet ligger väl högre upp, i domstolarna. Vad jag har förstått krävs det orimligt starka bevis för att rätten ska ha något intresse av att fälla en polis för vad den har gjort i tjänsten. Domstolarna litar ju t o m ofta blint på ordningsvakter trots att det även verkar strida mot den allmäna opinionen. Folk har ju överlag förtroende för polisen men betydligt färre ser ordningsvakter som något förtroendeingivande.
Nu tror jag självklart att en egen myndighet skulle vara bättre än förfarandet nu. Men att åklagarna rutinmässigt lägger ner polisärenden beror nog också på att de är säkra på att ingen domstol kommer att döma dem.
Ebert: Problemet är i först hand ett utredningsproblem och i andra hand ett domstolsproblem. De flesta utredningar mot polsier läggs ner långt innan de komemr till rätten. Det problem du tar upp är synligare och vanligare i rättegångar där människor döms utan bevis och på tveksamma vittnesmål från poliser (exempelvis ett tiotal av rättegångarna efter Göteborg 2001)
Nej visst är det ett problem att polis ska utreda polis. De borde ställas inför något liknande nämndemän som byts ut från gång till gång så att poliser som är inne för utredning inte ska kunna påverka, men dessa ”nämndemän” ska inte utses från de politiska partierna utan det ska man kallas till som medborgare.
Det borde lära dem och slutligen knäcka deras förbannade ”kåranda” (läs ”Gangstermentalitet”).