När framtiden redan hänt: Två steg bak, ett steg fram

Boknytt
När framtiden redan hänt
Jenny Andersson
Ordfront

Två steg bak, ett steg fram

Säg att sossarna vinner nästa val. Då mildras en del av högerpolitiken enligt känt mönster sedan tre årtionden. Borgarna tar två steg bakåt för att privatisera och underminera social trygghet – och sossarna tar därefter ett steg framåt med viss återställarpolitik. I slutändan deltar alltså båda blocken i den gradvisa marschen högerut.

Socialdemokraterna har för länge sedan glömt och gömt sin historia av reformistisk kamp för socialismen – som alternativ till kommunisternas revolutionära väg till folkmakt. Ingen av dem lyckades bygga socialismen. Så sett är båda grenarna av arbetarrörelsen misslyckade 1900-talsutopier – materialistiska, elitistiska, statscentralistiska och miljöförstörande dinosaurier.

Socialdemokratin lyckades däremot mycket bra att med sitt kollektivsolidariska folkhemsbygge ge svensk kapitalism ett mänskligt ansikte. Det är dock ett nationellt välfärdsarv de nu är på reträtt ifrån till förmån för valtaktiskt storstadsmedelklassigt individsjälvförverkligande – under mantrat valfrihet. Den nya röda adeln har växt fast i marknadslogik och saknar framtidsvisioner i globalkapitalismens tidevarv.

Detta blottlägger ekonomihistorikern Jenny Andersson brutalt redan i titeln på sin debatt- och forskningsbok: ” När framtiden redan hänt – Socialdemokratin och folkhemsnostalgin”. Ändå, påpekar hon, borde ju finanskrisen och klimathotet kunna återskapa tron på demokrati, politik och gemensamma lösningar som en framgångsväg. Speciellt nu då det även från borgerligt håll riktas keynesianistisk kritik mot girigt bonusfrosseri och nyliberal anarki (mina ordval).

Den kvarlevande utbredda folkhemsnostalgin och borgaralliansens reträtt från systemskiftesretorik visar ju dessutom på vilken livskraft folkhemmets jämlikhetsideal ännu har.

”Folkhemmet är en del av vår nationella identitet”, skriver Jenny Andersson (men kritiserar samtidigt ”välfärdsnationalism” och tanken att folkhemsbygget var konfliktfritt). Varför kapitulerar då socialdemokraterna inför den krisande marknadsfundamentalismen?

”Utan en kritik av kapitalismen kan inte socialdemokratin formulera en utopi…om det goda samhället och den goda ekonomin”, skriver Jenny Andersson i sin (särskilt inför valåret) superintressanta bok. Det radikala folkhemsidealet med dess medborgarrättstanke måste återerövras som ”den svenska politikens centrala framtidsvision”, menar hon.

Intressant?
Läs mer: SVD, Fru E, Sydsvenskan, Josh Lyman, Bengtssonz, DN, MM, Fokus, David Aronsson,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • profanum_vulgus

    Ja det är intressant. Jag har en del aktiva sossar i släkten, de är alla vänstersossar, de vill allt det som sossarna ville förr. Men som sossar är de också ”realistiska”, det vill säga de tror inte att något som sossarna gjort går att göra.

    De pratar om att borgarna förstör och att det inte GÅR att återställa. De tror inte att man kan socialisera produktionsmedel som privatiserats. Jag försöker gång på gång påpeka att apotek, järnväg, telefoni osv osv alla var privata först och sedan socialiserades. Men de tror att sossarna fick makten i ett medeltidssamhälle och sedan skapade allt som finns idag och att det efter att det skilts från staten inte går att förena igen.

    Under valrörelsen 2006 pratade jag mycket med sossar eftersom en närstående till mig jobbade i valrörelsen. INGEN inte ens de äldre sossarna hade en jäkla aning om hur det varit förr. Jag pratade t.ex. om skattereformen 1991 och ingen visste vad jag pratade om.

  • Hans Norebrink

    Jaha, då var vi där igen. Nu börjar sossarna vackla i frågan om pigavdraget (som många av dem själva har utnyttjat). Två steg bakåt, ett steg framåt. Moderat-sosse-vägen högerut till ett alltmer orättvist samhälle.
    Ändå måste man ju rösta rödgrönt i valet i år. En långsammare högervridning är ju trots allt bättre än en snabb nyliberalisering. I brist på ett realistiskt allvarligt vänsteralternativ alltså.