Gjörud, Norberg och Hedberg – Forss och Björkå

Del 6 av 14 i serien Träbaroner

Fram till 1895 ägdes sågverket i Köpmanholmen, anlagt 1864, (från 1877 ägt av Forss AB) av göteborgsintressen men från och med detta år tog ett lokalt konsortium över. Som disponent utsågs Gustaf Hedberg och denne var också huvudägare i bolaget. Forss elektrifierades och blev landets först elektrifierade exportsågverk, 1907 anlades en sulfitfabrik och 1909-10 världens första sulfitspritfabrik (Taffelbrännvin hette spriten när den fanns på systemet i modern tid).

Björkå bruk (sågverk anlagt 1877), köptes i slutet av 1880-talet av Lugnvik (sågverk anlagt 1874 och ägt av Lugnviks Nya AB) och det ägdes vid denna tid av norrmannen Ole Gjörud (1841-1896) tillsammans med bl.a. Constantin Falck:

Till sågverket i Lockne hade det 1865 kommit över en ung man från Ringerike i Norge. Han hette Ole Gjörud (f.1841 – d.1896), och var son till en sågverksförvaltare. Efter fem år på Lockne anställdes Gjörud som inspektor på Lo. Här började han hysa allvarsamma planer på Lugnvik. Gjörud slog sig ihop med ett par män på frammarsch: Constantin Falck och Gustaf Hamnqvist. Den gjörudska bolagsbildningen i april 1874, fick namnet Lugnviks Nya Ångsågs AB. Hur stor den första Lugnviks-sågen var, finner man inga uppgifter om. Den gick i tio år, och sedan tog elden den. När man 1884 byggde nytt, blev det på fem ramar. Brädgården stod kvar från gamla sågen.

Ole Gjörud som bodde på svärföräldrarnas Fantskog flyttade till herrgården på Björkå. Som platschef på Lugnvik placerade han Anton Christie, en norrman som stannade i 20 år. Sen kom det en till, som hette Joh. Fiulsrud. Den förste svenska platschefen på Lugnvik  hette Otto Åkerstedt, och flyttade över från Svanö.

Lugnvik, Offers AB och Björkå slogs 1897 ihop till ett bolag, efter att Gjörud köpt alla tre företagen 1895, med namnet Björkå AB. 1889 anlades en massafabrik vid Björkå. 1896 övertas Björkå AB av Per Henrik Norberg (1863-1917), gift med Olga Gjörud, dotter till Ole Gjörud. P.H. Norberg efterträddes vid sin död av brodern August Johan Norberg (1864-1922). Vid Johan Norbegs död efterträddes han av Per Hj. Hedberg (1891-1966). Per Hj. Hedberg var son till Gustaf Hedberg och gift med Per Henrik Norbergs dotter Jontha Norberg.  Lars Hedberg (1919-?) var den som tog över efter fadern Per Hj. Hedberg. Även brodern Per-Olof Hedberg (1917-) var aktiv i familjeföretaget.

Vid Gustaf Hedbergs död år 1922 övertogs Forss AB av den äldre sonen Theodor Hedberg. Åren 1913-1920 förvärvade Forss AB ett antal bruk, sågverk och massafabriker i Skellefte-trakten. Först köptes Sävenäs (25% år 1913 och resten år 1916) och Bure och 1920 Öhrvikens sulfitfabrik. Öhrviken hade byggts åren 1906-08 av göteborgsföretaget Ekman & Co ihop med bolagen Sävenäs och Bure. 1921 hade Forss AB 500, Sävenäs 350, Bure 350 och Björkå AB 300 anställda. Bure likviderades som bolag året efter. 1930 anlades en ny sulfatfabrik i Köpmanholmen. Även Theodors bror K. Oscar Hedberg (1893-?) var aktiv i familjeföretaget Forss AB.

Såväl Oscar Hedberg som hans kusiner Per Olof Hedberg och  Lars Hedberg var också aktiva i trähandelsfirman Kjellberg & Hedberg i Stockholm.

1920-1922 byggde Björkå AB ett träsliperi vid Hallstanäs där Lugnviks Nya AB sen 1893 haft ett sågverk. 1964 hade Björkå AB 600 anställda. Familjen Hedberg ägde fortfarande Björkå AB år 1972. Träsliperiet i Hallstanäs stängdes 1967 och 1977 såldes företaget inklusive Lugnviks sågverk till SCA för att läggas ner 1999. SCA har idag en modern exporthamn i Lugnvik.

Mellan 1931 och 1941 var bröderna Hedbergs två företag Forss och Björkå delägare i AB Nordsvenska Bruk, ett försök att skapa en stark motvikt till SCA. De andra delägarna var Kempeföretagen Mo & Domsjö och Robertsfors, Ekmans Dynäs-Svanö och familjen Qvists Strömnäs-Nensjö. Dynäs och Strömnäs utträdde av olika skäl år 1934. Med Hedbergföretagens utträde upplöstes i praktiken AB Nordsvenska Bruk.

Forss kvarstod i familjens ägo till 1963 och året efter såldes Forss AB till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB), men ungefär hälften av skogsinnehavet på 112 000 ha såldes till Modo. anledningen till försäljningen var bland annat att varken konstnären Hans Hedberg, son till Theodor Hedberg eller någon annan i släkten hade något intresse av att överta familjeföretaget. 1963 hade Forss AB 880 anställda.

Det gamla fabrikkomplexet som ägts av Forss AB i Köpmanholmen las successivt ner i slutet av 1900-talet. 1977 las sågverket ner, 1982 sulfatfabriken och 1994 klorfabriken.

Läs mer: Hans Hedbergs hemsida, Guardian, EX, Holms säteri,

Andra källor:
Svensk Industrikalender 1921
Veckan Affärer, Sveriges 1000 största företag 1973
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Wikström – Mon och NordmalingSahlberg och Qvist – Strömnäs och Nensjö >>
Advertisements