Vid omhäktningsförhandlingen kring fallet med den eventuellt misshandlade kvinna som dog efter ett gräl (eventuellt inklusive ett slag) och ett fall på en parkeringsplats i Landskrona uppstod lite irritation. En anhörig till den misstänkte blev förbannad på åklagaren och slängde en penna mot honom. Man kan faktiskt misstänka att den anhörige inte riktigt förstått hur en svensk domstol och rättsprocess fungerar. En åklagare ska faktiskt säga saker som gör att den misstänkte framstår som skyldig. Det ingår så att säga i rollen och spelet. Och en försvarsadvokat ska förstås säga det som Leif Silbersky sa:
Den 23-årige mannen har erkänt att han befann sig på platsen, men har hävdat att hans avsikt aldrig var att skada eller döda. Hans försvarsadvokat Leif Silbersky har talat om händelsen som ”en ren olycka”.
[…]
Försvarsadvokat Leif Silbersky hävdade under förhandlingen att bevisningen inte är tillräcklig för att uppnå den starkare graden av misstanke, det som kallas sannolika skäl. Med hänvisning till detta och till utredningsläget argumenterade han för att 23-åringen skulle släppas fri. Trots detta ser han det inte som meningsfullt att överklaga dagens häktningsbeslut.
Men det lilla störningsmomentet (”tumultet”) var nog inget att ta riktigt på allvar då det uppenbarligen byggde på nån form av missförstånd. Men nån kanske ska ta och ägna en liten stund till att förklara hur det svenska rättsväsendet fungerar för den irriterade anhörige i fråga. Leif Silbersky kanske?
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Misshandel, Omhäktning, Leif Silbersky, Mord, Brott, Landskrona, Rättsväsen, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det är ju misförnimelse av tjänsteman .eller vad heter det.
det borde han som skrek idiot och slängde saker på rätten. Det borde ju bli böter direkt utdömt i rättsalen.
Blev det det eller höll domaren med om att åklagaren var idiot?
INGEN tjänar på att man försöker förminska verkliga händelser och lägga ett rosa töcken över världen. Vad vill du åstadkomma med det? Få folk att tro att allt är rätt med världen?
Utöver pennkastningen så har någon/några också spottat på poliserna, man har skrikigt och gormat. Polisen fick kontrollera insläppet till salen då anhöriga vägrade inse att det inte fanns tillräckligt med plats och för att stävja den ilska de anhöriga kände mot media som var där för att ta bilder. Är det fel att kalla det tumult? Knappast. Tumult betyder allt från kaos till villervalla så ordet går utmärkt att använda i sammanhanget.
I det svenska rättssystemet så är det åklagarens uppgift att framföra FAKTA och vara objektiv. Både sådana som talar för och emot målsägande. Alltså inte som du skriver att åklagaren ska göra allt för att få den åtalade att framstå som skyldig. Jag har svårt att tro att de anhöriga blev upprörda för att de inte förstått hur en svensk häktningsförhandling går till. De blev upprörda för att rätten bestämde sig för att hålla den åtalade inom lås och bom ett tag till. Inget konstigt med det, det är nog så de flesta anhöriga skulle reagera. Frågan är bara vad man gör med sin upprördhet. Har man som upprörd rätt att sätta igång att skrika, gorma, spotta och kasta saker på andra eller om bör man som vuxen bete sig lite mer sansat? Det första beteende använder sig min 2-åring av eftersom ett barn i den åldern ännu inte har utvecklat impulskontroll. Förväntar vi oss verkligen samma beteende av vuxna i vårt samhälle?
Jag begriper faktiskt inte hur människor som dessa anhöriga kan fungera i vårt samhälle alls, om de har så uppenbara mentala tillkortakommanden att de inte kan behärska sig och respektera exempelvis en domstols arbete.
De här personerna inblandade i tumultet verkar ju allihop fungera som små barn, precis som kommentatorn ovan skrev. Uppenbarligen räcker det inte att det finns regler och att folk säger till dem, så man får väl dra till med något slags skarpare sanktioner för att få pli på dem. Förhoppningsvis fungerar det bättre om det kostar på i form av böter och utestängning från alla kommande domstolsförhandlingar som gäller den här misstänkte anförvanten eller vännen.
Det räcker förmodligen med regler. Men man kanske då måset känna till dess regelr smat hur det vsnak rättsystemet fungerar. Vilken roll en åklagare har till exempel. Man kan inte förutsätta att flyktingar till Sverige själva kan lära sig sånt utand et koemrm naturligtvis atts ek en massa missförstånd och bli en del problem. Så är det bara. Det har inget med omogenhet eller nåt sånt att göra. Det har däremot med grundläggande förtroende för rättssystemet att göra. I hemlandet kanske inte något sådant varit möjligt och då tar det tid innan man i det nya landet kan få detta. Kanske en hel generation eller två.
Du har en poäng i att det är svårare för folk som kommer som flyktingar eller som invandrare av vilket skäl som helst, en högre tröskel att hoppa över. Men det borde ju vara en sporre för att lära sig och ta reda på mer, eller?
Jag menar, om jag ens skall åka till ett land i ett halvårs tid eller liknande, så tar jag reda på vad för regler som gäller och fortsätter under hela tiden jag är där att lära mig mer för att bättre fungera i kontakter med folk och administration. Att inte göra det, det är definitivt ett bevis på omogenhet.
Man kan och bör förutsätta att folk lär sig regler och hur system av olika slag fungerar. Informationssökning är ju såpass enkel i dagens nätålder att det snart sagt inte finns någon ursäkt för att inte ha koll. Dessutom är brist på regelkunskap som sådan ingen anledning till att leva rövare och brista i respekten för andra människor. Toleransen för sådant beteende bör faktiskt vara noll.
Gustav H: De flest evsnkar tar inte reda på vad som gäller när man lever i andra lädner. Inte driekt och ofta först efter lång tid. Jag har levt I grekland och det var så. min ena dotetr lever i USA och det har varit så. När man behöver ta reda på en sak så tar man reda på det. Människor är människor helt enkelt. Är man analfabet (vilket gälelr en del kurdiska och somaliska flyktingar) är dte i tsort sett omöjligt att lära sig svenska och ännu omöjligare att lära sig hur sker och ting fungerar. Det tar generationer som sagt. Min farmor som kom på 1930-talet som invandrare visst inte hur saker och ting fungerade i mer än väldigt få avseeenden ens när han dog. Inte heller pratade hon speciellt bra svenska.
Att spotta på en annan människa är uttryck för ringaktning över allt i världen och tolereras säkert inte i någon domstol.
Emmy: Och? Det är väl uppenbart att den som blev irriterad och förbannad på åklagaren ringaktade honom. Det förändrar liksom inget i sak och inget i mitt resonemang.
Du ringaktar dessa människor när du antar att de inte förstod bättre. Om man bor i ett nytt land så är det som du skriver omöjligt att kunna alla regler, men det ursäktar inte att man beter sig hur som helst. I min erfarenhet så är just okunskapen en orsak till att man tar det extra försiktigt i stället och frågar någon om råd när man får en chans, just för att man inte ska falla i kulturella fallgropar. Hur gjorde din farmor när det var något hon inte förstod någon svensk egenhet eller regel? Eller du när du bodde i Grekland? Satte ni också igång och skrek och gormade?
Förresten, vad var det åklagaren gjorde som skulle vara så chockartat för dem, så kulturellt olikt? Han lade fram de bevis han har i fallet och försvaret försökte skjuta hål på dem. Ledamöterna bestämde sedan att åklagaren hade tillräckligt på fötterna för att man skulle omhäkta den misstänkte. Hur tror du att det går till i andra länder egentligen? En skillnad kan vara att i Sverige så får man faktiskt vara med vid sin egen rättegång OCH anhöriga i mån av plats i rättsalen. Så är det inte överallt.
Tack för att du tog in min första kommentar förresten.