Vi lever i ett samhälle med vissa lagar och regler. Alla ska föja de lagarna och reglerna och har rätt att ta del av de förmåner som dess lagar och regler eventuellt ger. Detta gäller även om man är motståndare till lagar och regler eller till vissa lagar och regler. Jag tycker ränteavdrag är fel, att reseavdrag är fel, att Rut-avdrag är fel och att Rot-avdrag är fel. Jag vill heller ha sänkt skatt mer direkt. Men självklart använder jag mig av rot-avdraget när jag bygger ut sommarstugan och darar av för räntorna på lånet. Samtidigt som jag utrycker min åsikt attd ess avdrag inte bör finnas.
Herregud, jag lever ju i ett kapitalistiskt system och jag är emot det. Jag kan ju inte bar sluta leva därför. Det är ju bisarrt. Man kan inte ställa krav att man ska leva exakt enligt åsikterna, det fungerar inte. Jag är mot lagarna om piratkopiering? Måste jag då piratkopiera? Jag är mot FRA-lagen men blir övervakad ändå. Jag tcyker bilismen som den fungerar idag är sjuk. Får jag inte åka bil då? eller måste jag ställa mig mitt i gatan för att stoppa bilarna?
Att kräva att man inte ska leva efter de lagar och regler som finns bara för att man är av åsikten att dessa är fel är orimligt. Därför är det självklart rätt att de som utnyttjar vissa tjänster som ger rätt till avdrag också ska göra avdrag. Lika självklart som att man följer lagar och förordningar (om man inte medvetet bryter mot dem för att uttrycka sig politiskt och på det sättet protestera mot dem).
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Gudrun Schyman, RUT, Rutavdrag, Lagar, Regler, Social välfärd, Ekonomi, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag instämmer i dina åsikter nästan… Jag är emot ROT-avdraget och har valt att inte använda mig av det vid renoveringen av sommarhuset, och då handlar det om avsevärda summor mitt ställningstagande kostat mig. Jag vet att det egentligen är korkat och tjurskalligt att inte utnyttja systemet (alla andra gör ju det) men det finns flera andra aspekter också. ROT-avdraget inbjuder till fusk och hantverkarna har alla höjt sina priser så att ingen egentligen har tjänat på karusellen förutom de svindlande hantverkarna. Jag vill inte heller vara del av ett bedrägeri mot staten – thats it. Även om jag är motståndare till mycket vad staten står för och anser att staten är dynga så handlar det om vem jag är – inte vad staten står för. De kan utnyttja och behandla mig och mina medmänniskor som vi vore skräp men jag kommer aldrig att betala tillbaka med samma mynt. Jag utnyttjar inte systemet. Jag har en heder. Jag är en svensk av den gamla skolan. Vi var 5 barn i familjen och hade bostadsbidrag. Min pappa gick en dag till försäkringskassan och sa upp bidraget. Han ansåg att vi gott kunde klara oss utan detta trots att vi hade rätt till det. När vi sen fick det knapert sålde pappa vårt hus istället för att gå till staten. Min pappa låg aldrig samhället till last. Han bidrog hela sitt liv och fick inget tillbaka – han ville inte ha något tillbaka. Samhället ställde sedermera inte upp på honom när han blev gammal och skröplig. Han fick aldrig något erkännande för sitt engagemang och alla miljoner han levererade in i skatt som staten satte sprätt på. Varför skulle han få det? Så fungerar det inte. Vi är slavar som alla arbetar för staten oavsett vilka som styr. Ska vi få respekt av dessa slavdrivare som per automatik stjäl minst hälften av vår arbetsdag? (vi har 55% skattetryck – högst i världen) Det faller på sin egen orimlighet. Det var länge sen Sverige styrdes av någon vettig. Vi får leta oss tillbaka till Erlander. Sen har det bara varit ren skit. Jag är personligen emot alla former av bidrag. Allmosor och bidrag är kränkande och bidragstagaren kan aldrig få respekt av den som står för gåvorna. Allmosorna tar ifrån mottagaren hans självrespekt och stolthet och driver in dem i mental fattigdom. Jag klarar mig själv – jag tar inte emot allmosor. Jag har en stolthet och en heder. Vi är några få som fortfarande står för något. Att Gudrun Schyman tar ut RUT-avdrag ser jag inte som något konstigt. Hon är en del av utnyttjarsystemet även om hon kallar sig röd. Den dagen då hon säger till mig och vi andra som arbetar att vi ska få behålla 85% av vår lön, då kanske jag börjar tro på henne – tills dess är hon bara en av dem som försatt oss i slaveri. Jag skulle gärna vilja arbeta mindre. Jag börjar bli sliten. Men så länge staten ska ha så stor del av kakan jag arbetar ihop så fungerar det inte. Man arbetar tills man dör för att ett gäng vettlösa bondfångare ska få sätta sprätt på mina pengar. Men så är det. Livet är en chimär. Om man ger slaven rösträtt, sticker till honom en tidning och säger god dag så glömmer han snabbt bort att han är slav. Vi är livegna.
Tillägg: Jag kan hata arbetsgivarna hur mycket som helst, men jag kan byta jobb. Något jag aldrig blir av med är de äkta utsugarna – staten. De sitter som en igel och suger ut mitt blod och de är så skickliga på det att vi inte reagerar längre. De kallar det solidaritet. De har lyckats övertyga oss om att det är rätt. Stöld är rätt! Oavsett vilken arbetsplats jag arbetar på så är jag tvungen att leverera in min lön till bedrägeriet. Sen kan vi påstå att -”allt du jobbat för får du tillbaka när du blir gammal, för de är de gamla och sjuka som fått dina pengar och nu ska de unga ta hand om dig.” BULLSHIT! Om vi hade lagt korten på bordet och talat om för arbetar rörelsen att allt vi slogs för i slutändan skulle vara det här – tror jag ingen hade kämpat och offrat sina liv. Så sent som på 60-talet hade vi 20% skatt. Från 70 och framåt ökade skatten snabbt för att plana ut runt 50% på 80-talet. Redan 1976 hade vi 45%. Det gick snabbt utför med Sverige. Från att ha varit världens mest framgångsrika land 1870-1970 gick det åt h-e med buller och bång. Och det gick fort. Vi tappade vår filosofi och allt har sen dess gått ut på att få ut så mycket som möjligt i BIDRAG! Det är vidrigt. Arbetarrörelsens och folkhemmets alla ideal är bortglömda och är numera bara floskler som rapas ut mekaniskt utan ens någon uns av nostalgi. Yeuch.
Jag tycker nog att det är dubbelmoral att använda sig av RUT när man i offentligheten strider för dess avskaffande. Det föreligger ju en skillnad i argumentation när det gäller avskaffande av ROT respektive RUT. Argumenten mot RUT är till största delen moraliska; pigavdrag, alla ska ta reda på sin egen skit, kvinnofälla, hinder mot jämställdhet då män kan köpa sig fria från hemarbete osv.
En liten tant: Då är det också dubbelmoral när moderata, folkpartistiska (om man inte heter Königsson) och centerpartistisk pensionärer tar emot ATP. Dessa partier var emot ATP. Sån fruktansvärd dubbelmoral. ;-).
Skärpning! Nån logik måste det finnas i argumentationen.
Argumentation mot pigavdraget har inget med moral att göra. Det har med klass- och könsförtryck att göra. Egentligen ovidkommande, men ändå.
Jag tycker som flera har sagt att det är OK att använda sig att de avdragsmöjligheter som man har rätt till.
När det gäller Gudrun Schyman så är inte det största problemet att hon yrkar RUT-avdrag utan att hon påstår att det är mindre värt att städa i andras hem än att till exempel städa på ett kontor. Om jag har förstått det rätt så tycker hon också att det är att förnedra och utnyttja andra personer, oftast kvinnor, att låta dem städa i andras hem. Att i nästa andetag betala för att få städat i sitt eget hem luktar dubbelmoral. Varför ska Gudrun Schyman unna sig sådant som hon anser att andra inte ska ha? Samma gäller för övrigt Ylva Johansson (S) och en del andra uppsatt politiker på vänsterkanten om man ska tro skriverier om detta tidigare i år.
Det här är ju fånigt. Om moderaterna vill ha minskade skatter med 2%, betyder det att alla offentliga inrättningar ska höja priset för dem med 2%? Nej, knappast.
Lagarna i ett samhälle gäller alla. Även de som helst ville ha vänstertrafik får idag köra på höger sida. Även de som är emot kärnkraft får ta emot el som kommer från kärnkraft.
Mycket bra postning! Tyvärr är det väl så att vi inom vänstern till stor del har oss själv att skylla för denna ”borgerliga” moraluppfattning, som går ut på att man ska leva som man lär. Precis som om socialismen endast var ett utslag av individuella val. Och var går egentligen gränserna för ett moraliskt försvarbart leverne om man ska följa principprogrammens riktlinjer? Får man lägga av egna pengar till pensionsförsäkringarna, får man dricka Coca-Cola, får man äga aktier, får man titta på TV3, får man…
Däremot bör man leva inom de ramar som våra lagar utformat. Iaf i princip… 🙂
Det är i deras fulla rätt att använda det! Det är inte så att bara för Gudrun är motståndare så får hon inte använda sig av lagliga medel som ex RUTavdrag.
Själv får jag vackert städa mitt hem själv….för jag har inte råd med städhjälp!
Är som dubbelmoralen med aborter. Massor av kvinnor är emot abort men faktum är att många av dom har genomgått aborter själva.
Gudrun & Rut handlar om skillnaden mellan vad som är lagligt och vad som är moraliskt rätt.
Om de politiker som är mot Rut för att de anser att det är en kvinnofälla och förnedrande för kvinnor använder sig av detta avdrag gör de våld mot sin ideologiska princip – d v s allt vad politik går ut på.
Lika lite som man tror att djurrättsaktivister köper pälsar bara för att det är lagligt – trodde man att Gudrun som ryter om Rut skulle nyttja detta avdrag. Slutsatsen måste vara att hon egentligen tycker det är bra då ingen lag tvingar henne att nyttja avdraget.
Juridiskt är en sak, moraliskt en annan. Politiker har ett särskilt krav att leva som dom lär.
Som de som säger vi måste arbeta längre, och sedan själva går i tidig pension.
Som de som säger pigavdraget är en kvinno-klassfälla, och själva använder det.
Som de som pratar om jämlikhet i partiet och facket, och sedan själva låtsas helt hjälplösa inför de jättelöner de får.
Som de som låtsas vara arbetarledare och sedan blir kapitalistkonsulter och godsägare.
Som de som fördömer orättvisorna på bostadsmarknaden och sedan själva roffar åt sig i bostadsbusiness.
Etcetera.
Speciellt när det gäller arbetarrörelsen och den socialistiska rörelsen i brett facklig-politiskt hänseende är dessa saker viktiga.
Folk är så vana att bli lurade att de är speciellt känsliga för folklledare som inte lever som de lär.
Det finns ju även hos arbetarklassen en uppgivenhet att innerst inne är alla själviska, och socialismen är en bra tanke men den går emot människans natur, och ”hur skulle du själv göra om du fick en massa pengar, skulle du inte glömma alla ideal då?”
På nåt sätt bör därför vänstern i bred bemärkelse leva som de lär. Visa att det är möjligt att praktisera det samhälle man vill uppnå redan nu.
Det är sju självklart på jobbet att man inte trovärdigt kan predika socialism och sedan inte ställa upp när solidariteten kräver. Många människor ser mer till vad du gör, snarare än vad du säger (precis som barn).
Det är socialistisk moral att leva som man lär. Båda grenarna av arbetarrörelsen, socialdemokratin och kommunismen, misslyckades med att bygga socialismen. Bland annat för att de inte levde som de lärde utan omskapade sig själva till delar av nya medel- och överklasser.
Vi har en biologiskt drift till såväl jämlikhet som hierarki, till rättvisa som till rofferi.
Hur ska man trovärdigt kunna predika om jämlikhet och rättvisa i ett framtida samhälle, om man inte i någon mån lever som man lär i nuet, i praktiken, i verkligheten?
Bör det inte vara så att vi börjar bygga socialismen redan här och nu i våra vardagliga handlingar?
I vår moral.
Å ena sidan gör Schyman RUT-avdrag, å andra sidan talar hon på sitt partis hemsida om vikten av att ”… folk städar sin egen skit”. Logiken är glasklar och hyckleriet står ingenstans att finna… eller?
Håller helt med Tant och Pust. Att det här överhuvudtaget blev en nyhet beror självfallet på den moraliska diskrepansen mellan ord och handling.
Det avgörande för ens trovärdighet är med vilka argument man bekämpat en företelse som man ändå själv väljer att dra nytta av.
GZ, dn moraliska diskrepansen mellan ord och handling ska då innebära att inga moderater ska få sjukersättning?
Hampus, menar du att man aldrig skall göra principiella ställningstaganden utan alltid gå efter egenintresset? Det måste ju finnas situationer då ens principer är viktigare än att spara ett par kronor eller lite möda. De egna handlingarna spelar ju faktiskt roll och något slags månande om det egna samvetet är för vissa människor viktigt.
Folk är ju t ex ofta vegetarianer av princip och inte för några slags hälsovinster, liksom det fanns de som vägrade värnplikt av pacifistiska skäl snarare än för att de inte ville bli kommenderade runt mot sin vilja eller hade andra planer för den tiden av livet.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt när en person som redan är rätt förmögen, men samtidigt predikar emot rikedom och vill minska antalet förmögna människor själv suktar efter de där extra kronorna.
Gustav, du menar att om borgerliga bygger ett samhälle som gynnar de med mycket pengar så ska endast de med borgerliga åsikter få ta del av dessa pengar? Folk med vänsteråsikter ska av ren princip säga att de inte vill ha några pengar utan ödmjukt be den borgerliga regeringen att sänka skatten med dem istället?
Pffft.
”Ett par kronor”. Det handlar om tusentals, för att inte säga om tiotusentalskronor man kan tjäna. Intressant att du försöker göra tydligt att borgerliga inte har något samvete och därför kan ta emot pengarna till skillnad från vänstern som har ett sådant. Visst är det anmärkningsvärt att de borgerliga som är förmögna inte på något sätt vill hjälpa de som har det sämre ställt.
Jag tror du dessutom missat skillnaden på att vilja minska antalet förmögna människor och på att vilja minska antalet fattiga.
Hans: Nu var väl korruptionen under Sovjetkommunismen knappast något som var enligt det juridiska regelverket… Nåja, bortsett från detta så tror jag att din ”filosofi” i denna fråga leder fel. Kan man verkligen begära av en aktiv socialist att de ska leva sitt privatliv på ett annat sätt än den övriga befolkningen? Jag sympatiserar med djurrättsrörelsen men nog har jag både läderskärp och äter kött. Gör det mig till hycklare? Ja, enligt ditt synsätt vore jag en olämplig företrädare för en socialistisk rörelse som tar djurens rätt på allvar. Exemplen kan mångfaldigas men jag tror att det är svårt för oss alla att leva som vi lär. Inte minst om vi ska utgå ifrån global jämlikhet och att allt jag gör ska även kunna göras av alla andra människor på vårt jordklot. Hur blir det då med matvanor, resor, etc.
Utifrån min marxistinspirerade människosyn så ser jag vi till största delen är produkter av det rådande samhället och att vi utifrån denna utgångspunkt måste få igång strukturella förändringar. Alltså mindre privatmoral och mer sociala reformer, juridiska begränsningar och ekonomiska förutsättningar.
Det är möjligtvis så att man kan tycka att Gudrun Schyman borde låtit bli att använda hemhjälp. Men det beor ju på hennes privata situation om hon gör det eller inte. Och om man idag anvädmner hemhjälp så har man rätt till avdrag.
Om jag varit gammal och hade problem med trädgården så skulle jag ha anlitat hjälp för det. Självklart skulle jag dragit av för det. Om jag ändå måste ha hjälp och måstebetala för den, varför ska jag inte utnyttja en rätt till avdrag för detta som idag finns? Begriper faktiskt inte det. Skulle jag inte heller dra av räntorna för lånen på husen heller då, eftersom jag är emot systemet med ränteavdrag? Det vore ju befängt.
Jag är överens med Skelleftebo helt och hållet.
Hampus, jag unnar alla som vill att göra avdrag. Inga konstigheter där. Däremot tycker jag att det innebär en viss brist på principer att göra avdrag man är emot, om man är i en sådan situation att man utan problem skulle kunna klara av att avstå. Sedan att det är orättvist är en annan sak.
Det är som en pacifist som gör en förmögenhet på aktier i Bofors Dynamics, en djurrättsaktivist som går i minkpäls eller en förespråkare för sexköpslagen som tycker att det är okej att köpa sex för egen del (kanske i utlandet då, så att man inte bryter lagar…). Skulle du respektera sådana personer och anse dem trovärdiga och konsekventa? Man blir helt enkelt mindre trovärdig om man beter sig så, även om det innebär att man missgynnas då man för trovärdighets skull kan förväntas avstå från att nyttja fördelaktiga lagar, som det (nu) borgerligt dominerade samhället erbjuder.
De borgerliga har sällan samma moraliserande ton angående utnyttjande av olika avdrag eller bidrag som vänstern har gentemot förmögenhet i allmänhet, tolka det som brist på samvete om du vill. Men det där med att borgerliga inte på något sätt skulle vilja hjälpa de som har det sämre ställt, det har du nog hittat på själv. Så skrev jag inte. Och inte hjälper man någon fattig genom att avstå från att göra avdrag, det var aldrig poängen.
Det där med minska antalet förmögna var väl i viss mån en medveten provokation, men är det inte just vad man syftar till med mycken redistributionspolitik? Många inom vänstern brukar ju faktiskt vilja minska den relativa fattigheten och inte enbart den absoluta, det har Anders skrivit om här vid många tillfällen.
Trovärdighetsargumentet är det enda relevanta här. I politik är det resultatet som räknas, och om man är principiellt mot något som man ändå utnyttjar kommer det alldeles säkert att utnyttjas mot en.
Sen får man väga för och emot, om man anser att det kostar mindre på att avstå eller om det kostar mindre att vinna den debatt som uppstår.
Juridik, moral, politik. Det viktiga är att leva som man lär. Stalin frångick jämlikhetssträvandena.
Det handlar om ledarna i första hand. Dem kan man begära mer av. Det tycker också verklighetens folk. Därav alla reportage i massmedia om hycklande politiker. Och den rättmätiga indignation detta väcker hos vanligt folk.
Vi föds med önskan om jämlikhet och rättvisa. Det har vi från jägarsamhället. Att rycka ner de som försöker klättra på våra axlar. Därför är det rent biologiska sociala instinkter som väcks när våra ledare sviker och roffar åt sig.
Varför inte bygga vidare på denna sunda genetiska instinkt?
Ja, Gustaf. Exempelvis är det ett avsteg från de borgerligas principer att vara för kriget i Afghanistan utan att själv vara där och slåss. Och ett avsteg från nyliberalers principer att åka på vägar som är statligt betalda. Som går till sjukhus för vård, även då de är statliga. Littorin som tar en timeout trots principer om arbetslinjen.
Moderaterna borde följa sina principer och helt enkelt dö ut. Men varför gör de inte detta och ställs inte till svars för det?
Om socialdemokraterna höjer A-kassan kräver jag inte att arbetslösa borgerliga enbart ska ta ut pengar på den lägre nivå de själva förespråkat. Jag kommer inte att neka cancersjuka borgerliga från sjukersättning och kräva att de ska jobba. Jag ställer inte kravet att vänsterpartister själva skickar in pengar för den fastighetsskatt de tycker borde finnas.
Det är helt enkelt bisarra och märkliga krav. Ingen poängterar att en moderat som åker bil på en väg har ett trovärdighetsproblem. En människa har rätt till de förmåner som staten bestämt. Och samtidigt rätten att önska att dessa förändras.
”Verklighetens folk”. När ska vi slippa det korkade uttrycket? Blev alla som inte är ny-, krist- eller sverigedemokrater plötsligt overkliga nu!
Egentligen motsvaras väl verklighetens folk av det gamla uttrycket vanligt folk.
Hampus
ja, tipsa gärna AB om sjuka moderater (eller något annat av dina otaliga exempel på moraliskt förfall), de hakar säkert på och det blir en riktig folkstorm… förutsatt förstås att det ligger något i dina jämförelser? 😉
F.ö. en person som för debatten med moraliska övertoner (”pigavdrag”, ”förnedrande”, ”utnyttjande” etc) framställer ofrånkomligen sig själv som en – i detta avseende – ”bättre” människa än meningsmotståndarna. Då får man väl leva upp till det och inte låta sig ertappas med fingrarna i syltburken hur laglig den nu än är.
Detta är kanske väl mycket en intern vänsterdebatt men dock intressant. Gustav företräder en hållning att de privata valen ibland kan krocka med ideologiskt väldigt viktiga frågor, något som Anders_S och Skelleftebo inte problematiserar kring, utan som den senare konstaterar – man ska leva som folk flest (Frp-varning! =).
En stilla borgerlig fundering. Gustavs invändningar om vissa signalfrågor (djurrättsaktivist som köper päls för att det är lagligt eller feministen som köper sex utomlands är bra exempel!) är viktig att uppmärksamma. Om en normalt sett klassiskt liberal politiker till höger helt plötsligt vill ha bidrag till sin egen verksamhet så att hans eget företag klarar sig så skulle jag bli skogstokig på kuppen. Det vore inkonsekvent, och dessutom bryta mot en viktig signalfråga. När då någon till vänster hävdar att RUT (eller vårdnadsbidraget för den delen) är en kvinnofälla som till varje pris bör stoppas därför att enskildas val skapar ett orimligt system så är det en sådan signalfråga. Det förefaller mig inte vara samma sak med ränteavdrag (vilket både jag och Anders_S är motståndare till) som ju sker automatiskt (banken skickar in uppgifter till Skatteverket). Det aktiva valet saknas i stor utsträckning.
Sedan är det naturligtvis så att man kan vara för att vissa saker är tillåtna utan att någonsin tänka sig att utnyttja dem – som för mig och tobak. Men det är en parantes.
Fader Johannes: Ränteavdragen funkar så idag, men har inte alltid gjort det. Det är inte länge sen man fick fylla i det själv. Hur saker betalas/utnyttjas har som jag ser det inte med saken att göra. Det är enligt ditt resonemang fel av en människa som vill ha avgiftsbelagda vägar att åka på fria vägar, av en människa som är mot reseavdrag att dra av för resor, av en människa som är mot allmän pension att ta emot pension. Man ska heller inte ta emot barnbidrag om man är mot det lelr föröska få bostadsbridrag om man inte gillar det. Moderater säger självklart nej till socialbidrag och akassa. Folk som är motståndare till LAS borde alltid vara de första att sluta på jobbet (att bli av med) när det är nedskärningar på en arbetsplats osv.
Det är orimligt att kräva att folk måste leva som de lär i alla lägen. De flesta människor försöker leva så bra om möjligt enligt de regler som finns. Den moralen räcker för mig.
Vad som är ”signalfrågor” är ju helt olika hos olika människor och vid oliak tidpunkter. Och mediai kan ju bestämma att en persons utnyttjande av något är värre än en annan person utnyttjande av nåt annat. Det resonemanget blir därför irrelevant.
Hampus, vissa av dina jämförelser ovan är rimliga, andra är det inte. Som borgerlig så tycker jag ju såklart att jag har rätt att utnyttja bidrag och avdrag och allt vad det är; Jag har ju betalat skatt för dem, skatt som inte är frivillig utan påtvingad. Då är det inte så svårt att motivera för sig själv och andra att man ska ha något igen,så länge skatten är hög. Och borgerliga människor deltar i kriget i Afghanistan. Den invändningen är faktiskt ganska konstig, med tanke på att många militärer i Sverige är borgerligt sinnade och dessutom stabil medelklass – det är ju inte som i USA där man rekryterar arbetslösa arbetargrabbar på parkeringsplatser och sänder iväg dem.
Men huvudpoängen jag har är att man om man gör val på tvärs mot sin ideologiska övertygelse – särskilt val som man har både råd och möjlighet att göra annorlunda och inte tvingas till på grund av olika faktorer – då naggas ens trovärdighet de facto i kanten. Det gäller för de borgerliga såväl som för vänsterblocket. Det är som Fader Johannes skriver ovan signalfrågor, oavsett om man tycker att det är rätt eller inte. Nu brukar vänsterblockets representanter faktiskt också sättas åt hårdare, kanske för att de oftare framställer sig själva som moraliskt överlägsna, vad vet jag. Men att det är lite orättvist kan jag hålla med om, så borgerlig(?) jag är själv.
Sedan har Anders rätt i att det är orimligt att kräva konsekvens i _alla lägen_. Det är när det inte är ett nödtvång utan ett val för eller ett försök till egen vinning som folk tittar extra snett på politikerna. Freivalds bostadsrättsombildning, Gudruns avdrag, nu senast kanske Littorin som kräver avgångsvederlag när han själv sagt upp sig. Och så vidare.
Hans, ”vanligt folk”? 😉
http://www.youtube.com/watch?v=EKFTtYx2OHc
Också ett idiotiskt begrepp eftersom vanligt folk har de mest olika åsikter om det mesta. Överlag spännande här att ”signalfrågorna” alltid ska gälla för vänsterfolk, men uppenbarligen aldrig för högerfolk. Exempelvis de högertidningar ovan som är emot presstödet, men ändå tar emot det.
Felet här är ju snarare att politikerlönerna skenat iväg och att politiker hamnat i den ekonomiska klass där man ser städhjälp som något naturligt. Det felet gäller dock alla politiker.
Gustav, så du ska få ta emot bidrag för att du har betalat skatt för det, men Gudrun Schyman ska inte få ta emot bidrag som hon betalat skaff för? Var är din logik där? Din trovärdighet naggades i kanten.
Har inte hört talas om någon inom vänstern som ser sig som ”moralisk överlägsen”. Det tycks mer som tal från kristdemokraterna. Däremot är självklart det samhälle vänstern vill bygga bättre på jämlikhet och att ta hand om de som har det svagast. Läs vad som står. Samhället – inte personerna.
Men Hampus, ser du inte skillnaden mellan att vara motståndare till högt och påtvingat skatteuttag och därmed använda det som ett argument för att nyttja avdragsmöjligheter och offentligt betald service… och att vara förespråkare för nämnda skatteuttag men samtidigt försöka undvika att betala skatt man utan knussel har råd med, genom ett avdrag man är motståndare till och som är frivilligt? Jag är ganska övertygad om att gemene man anser det vara brist på konsekvens när man beter sig enligt det senare. Oavsett om det är en rätt man har, eller ej.
Det är signalvärdet som spelar roll. Nu har vi en situation där vänstern ibland granskas hårdare än högern, men det är ju bara att gilla läget om man vill slippa mediedrev och negativ publicitet.
Det är sedan säkert ingen som direkt säger sig vara moraliskt överlägsen utom kanske ett par gamla kristdemokrater, men det är väldigt vanligt att man framställer sig som rättvisans riddare på vänsterkanten. Titta igenom sossarnas och vänsterns propagandamaterial, lätt förenklat säger de inget annat än ”borgarna är illvilliga, vi är goda”.
Ah, är vi tillbaka till Ove Rainer-debatten om skatteplanering nu, Gustav? Den trodde jag vi lämnat bakom oss. Men visst är det brist på konsekvens att vara emot bidrag och själv ta emot det när man blir sjuk eller vill klippa gräset till en billigare penning.
Signalvärdet är något subjektivt och påhittat. Att en borgerlig medievärld väljer att definiera det innebär inte att vi ska bry oss om deras definition. Och sen är självklart den värld som vänstern förespråkar betydligt rättvisare och bättre för de som har det sämst. Det torde alla vara överens om. Om det gör vänstern till ”riddare” får du själv bestämma.
Jag håller absolut med Gustav här. Jag skiter personligen i moralen, men den som gör anspråk på att leda måste absolut går före, annars får han/hon trovärdighetsproblem. Det är en praktisk fråga, en fråga om vad som fungerar och inte fungerar socialpsykologiskt.
Att sen borgerliga media ständigt hänger ut vänsterföreträdare men smusslar sina egna åsiktsfränder under mattan ingår i terrängen, det man måste leva med som en konsekvens av klassamhället. Det är meningslöst att moralisera över det också, och önska att det vore annorlunda. Det enda man kan göra är att arbeta för att det ska *bli* annorlunda.
Så lite mindre moralism, och lite mer realism, tack.
GUstav, Hampus, Hans och Jan: Problemet med Schyman är inte att hon utnyttjar Rut-avdraget, utan problemet är i så fall att hon använder sig av hemhjälp. Men eftersom hon gör det har hon rätt till avdraget som alla andra. Men trovärdighetsproblemet ur min synpunkt uppstår i så fall inte i samband med att hon använder en rättighet som all har, utan att hon använder sig av hemhjälp, något som är mot det hon sagt.
Anders, medhåll. Det är det jag syftade på när jag skrev att felet var ”att politiker hamnat i den ekonomiska klass där man ser städhjälp som något naturligt”.
Anders – vad som är väsentligt är olika för olika personer. För mig så var det självklart att göra värnplikt trots att bara en tredjedel behövde det av min årsklass. Orsaken var mycket en fråga om personligt ansvar kopplat till synen på behov av försvar. På samma sätt kan jag säga att frågor om skatt och vägar är för min del icke-moraliskt normerande, medan däremot en sådan sak som bostadsbidrag för studenter är (varför jag aldrig sökte det under min studietid). Gudrun Schyman och några till har själva, utåt, gjort en stor affär av att RUT är inte bara skadligt och kontraproduktivt utan att det är ett omoraliskt bidrag. Därför gör hon orätt som utnyttjar det – i vart fall i mina öron.
Har f.ö. roat mig med att läsa en folder från Socialstiska partiet om Solidaritet och Polen – tryckår 1981. Klart anti-sovjetisk (vilket knappast förvånar dig)…
Allt gott och glad sommar
/J
Fader Johannes: Vi är överens om att vad som är väsentligt är olika från person till person. Du har en poäng om det är så att Schyman hävdat att det är omoraliskt med rutavdrag. Min kritik mot avdraget är en annan och har inget med moral att göra.
Precis – och därför skulle jag som utomstående bedömare inte hålla det för ”orätt” av dig att använda det – dvs jag upplever inte att du bryter mot dina uttalade etiska premisser om du gör det.