Petré – Hofors, Hammarby och konkurs

År 1680 tog affärsmannen Robert Petré (1614-1690) från Montrose i Skottland över Hofors bruk. Redan 1638 var han borgare och affärsman i Stockholm och han grundade Brattfors bruk i Ockelbo. Från Robert Petré gick Hofors bruk vidare till sonen Johan Petré (1661-1726), sen dennes son Jakob Fredrik Petré (1712-1778) far till Robert Fredrik Petré.

År 1659 fick myntmästaren Isak Kock (adlad Cronström), som då ägde större delen av anläggningarna, privilegier för Hammarby järnbruk. Bruket såldes tio år senare till den dåvarande bergmästaren Johan Funck, men köptes bara något är därefter av brukspatron Isac Mackey d.ä. i vars familjs ägo det kom att vara i ca 20 år. Hyttan, som byggts under 1690-talet, lades ned någon gång mellan 1702 och 1729. Därefter kom bruket att tillhöra släkten Uhr (adlad af Uhr) och senare släkten Petré. Från 1760-talet till 1810-talet var Hammarby bruk delat i två hälfter med två herrgårdsanläggningar på var sin sida om ån. Under 1790-talet hette brukspatronerna Johan Jacob Petré (1750-?), gift med Maria Elisabeth Uhr (?-1762) och Jacob Fongberg. Vid denna tid anlades även en ny hammare intill den övre smedjan. År 1815 gavs tillstånd att uppföra två spikhamrar vid bruket i Hammarby.

Den mest kände i släkten Petre var Thore Petré (1793-1853), son till Robert Fredrik Petré (1760-1838) och Kristina Elisabet Nordenadler (1768-?). Robert Fredrik Petré var bror till Johan Jacob Petré. Thore Petré och fadern var också ägare av Hammarby med tillhörande egendomar i Ovansjö socken. Thore Petré gifte sig 1823 med Gustafva Elisabet Ulrika Munktell. Thore Petré kom dock att bli mer känd som politker än som företagsägare. Han var en känd oppositionell politiker i borgarståndet.

Kungsgården i Ovansjö köptes av bergsrådet Robert Fredrik Petré vid mitten av 1800-talet från familjen Uhr (af Uhr). Kungsgården ärvdes 1838 av Thore Petré. Vid hans död 1853 flyttade hans änka Gustafva Munktell in på gården som fick fungera som änkesäte inom familjen Petré. Andra bruk i familjen Petrés ägo var Kungsfors, Robertsholm, Kratten och Montrose.

Efter Thore Petrés död 1853 övergick bruken till hans arvingar, däribland sönerna Karl Kasimir Petré (1831-89), Viktor Teodor Petré (1869-90) och Hjalmar Petré (1832-98), vilka 1873 bildades Hofors och Hammarby AB. Från 1854 ledde den sistnämnde familjeföretaget. Karl Kasimir Petré var gift med Elisabeth Waern (1835-90) från den rika göteborgsfamiljen Waern. Deras dotter Gunilla Malvina Petré (1871-?) gifte sig 1893 med konsthistorikern Carl Gustaf Laurin.

Till följd av de ogynnsamma järnkonjunkturerna i slutet av 1870-talet kom bolaget på obestånd 1878 och fick 1879 lämna hela sin egendom till fordringsägarna. På konkursauktion inköptes bruksegendomarna av den störste fordringsägaren, Stockholms Enskilda Bank, och såldes därefter till bankdirektör André Oscar Wallenberg m.fl., vilka 1880 bildade Hofors AB. Hammarby bruk lades ner. Ny disponent på Hofors från 1890 blev bergsmansättlingen från Gamla Viker i Västmanland, Per Eriksson (1851-1928).

1888, bara tre år efter att järnbruket i Hammarby lagts ned, uppfördes en sulfitfabrik i anslutning till platsen för den nedre smedjan (kronohammaren). Initiativtagare var det nybildade Storviks Sulfit AB med Wallenbergarna som huvudintressenter. Ingenjör Victor Folin ledde uppbyggnaden och driften av sulfitfabriken, som snart blev Skandinaviens största. 1982 lades sulfitfabriken ned, vilken som mest hade omkring 400 personer anställda. Den dåvarande ägaren Kopparfors AB investerade dock och uppförde en ny fabrik för plastbeläggning av kartong. I slutet av oktober 2005 meddelade den dåvarande ägaren Stora Enso att fabriken, som hade 90 anställda, skulle läggas ned i maj 2006.

År 1914 började Hofors AB leverera stål till SKF i Göteborg, som 1916 förvärvade Hofors AB, vilket 1921 helt uppgick i detta företag. År 1986 bildades Ovako AB genom sammanslagning av SKF Steel AB och finska Ovako Oy AB. Detta uppdelades åter 1991, varvid Hofors bruk kom att tillhöra svenska Ovako Steel AB, med SKF som huvudägare, fram till 2005, då dagens Ovako bildades.

Läs mer: Torsåker1, 2, Järnriket, GD1, 2,

Andra källor:
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Artur Attman, Svenskt järn 1600- och 1700-tal, 1986
Artur Attman, Svenskt järn och stål 1800-1914, 1986
Nordström, Bergsmän & brukspatroner, 1987

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Gästrikland, Petré, Bergslagen, Bruksägare, Hofors, Hammarby, Ovako, SKF, Stora Enso, Kopparfors, Storviks Sulfit, Ovansjö, Kungsfors, Robertsholm, Kratten, Montrose, Viktor Teodor Petré, Thore Petré, Karl Kasimir Petré, Carl Gustaf Laurin, Robert Fredrik Petré, Isak Kock, Isak Cronström, Johan Petré, Jakob Fredrik Petré, Robert Petré, Historia, Ekonomi

TechnoratiGästrikland, Petré, Bergslagen, Bruksägare, Hofors, Hammarby, Ovako, SKF, Stora Enso, Kopparfors, Storviks Sulfit, Ovansjö, Kungsfors, Robertsholm, Kratten, Montrose, Viktor Teodor Petré, Thore Petré, Karl Kasimir Petré, Carl Gustaf Laurin, Robert Fredrik Petré, Isak Kock, Isak Cronström, Johan Petré, Jakob Fredrik Petré, Robert Petré, Historia, Ekonomi

Powered by ScribeFire.