Våldet i samhället ökar inte alls. Det är en myt som frodas i media och hos högerextremister. Och media har stor betydelse för folks bild av våldet, för hur oroliga folk är och hur fixerade vid våld och våldsamheter människor är:
Kriminaljournalistiken ger dramatik och enkla historier om brott och straff, ont och gott, rätt och fel.
– Ämnen som sex och våld verkar alltid ha fascinerat människor, och i dag har en del av rapporteringen om brottsligheten kommit att likna den om dokusåporna. Jag menar att detta fick sitt genombrott i samband med Knutbyfallet år 2004. Det handlade om starka känslor och uttryck. Och samtidigt intimiserades och emotionaliserades medieutbudet under påverkan av bloggandet som växte fram vid mitten av 00-talet.
Det går också mode i brottsbevakningen. I början av 00-talet var det mycket tal om mord begångna av psykiskt sjuka individer, trots att sådana brott varken ökade eller minskade. Mordet på Anna Lindh satte fenomenet på kartan.
Och backar vi till 1900-talets första decennier hade vi en sensationslysten kriminaljournalistik som var importerad från USA, där man bland annat namngav och publicerade bilder på misstänkta brottslingar. Det var så illa i Sverige att journalistiken självsanerades, och vi fick den mer återhållsamma och lågmälda brottsjournalistik som dominerade efterkrigstiden ända fram tills 1990-talet – trots att våldet ökade under samma tid.
De senaste två decenniernas ökade fokus på våld handlar om flera saker.
– Kriminalitet är ett tacksamt område för politiker. Det är svårt att vara emot lag och ordning, och när Ny demokrati kom in i riksdagen 1991 tog även andra partier intryck av deras fokus på kriminalitet, säger Ester Pollack.
– Sedan handlar det om kriminallitteraturen, som säljer hur mycket som helst. Deckarförfattarna går hand i hand med kriminalreportrarna som uttydare av samhället.
Slutligen har även internet – förstås – öppnat många spärrar, och det har påverkat mediernas rapportering. Nu finns sajter som är specialiserade på att publicera namn och bild på misstänkta brottslingar, det skapas upprop på Facebook till förmån för brottsoffer och så vidare.
I själva verket visar i stort sett all forskning att våldet minskar och över mycket lång tid har det minskat rejält. Sen 1700-talet har våldsnivån i stort sett legat konstant still på en låg nivå i Sverige med mindre uppgångar och nedgångar. Vad som istället hänt sen ett 50-tal år tilbaka är att fler och fler saker betraktas som oacceptabelt våld. Forskarna säger att våldsbegreppet utvidgas. En del av detta har skett genom ändrad lagstiftning, exempelvis skärptes straffen för misshandelsbrott såväl 1965 som 1988. Och lagen om förbud mot barnaga som kom 1979 skapade i sig fler anmälningar liksom förändringarna i våldtäktslagstiftningen som genomförts det senaste årtiondet. Saker som tidigare inte var brott är numera brott och övergrepp som tidigare inte var våldtäkt är numera våldtäkt. Från andra världskrigets slut fram till början av 1990-talet ökade våldet i samhället för att därefter minska igen:
– Vi såg en dramatisk ökning av brottsligheten i hela västvärlden under efterkrigstiden, konstaterar Jerzy Sarnecki. Välståndet gav oss fler saker att stjäla, och den ökade alkoholkonsumtionen medförde mer våld. Men sedan vände det på 1990-talet. Bilarna har bättre lås, vi har fler larm och säkrare dörrar i våra bostäder, vilket har minskat stölderna.
– I dag finns inte så många andra hot, och därför har våldet hamnat på dagordningen. Fokuseringen på våld är en del i välfärdsprocessen, när många sjukdomar och andra faror har eliminerats.
Det finns dock motargument, som att läkarna har blivit bättre på att lappa ihop folk.
– Det skedde dock inte på 1990-talet, säger Jerzy Sarnecki. Det hände under Korea- och Vietnamkrigen, långt innan dödsstatistiken började sjunka.
Vad som dock har blivit vanligare är skjutvapen, men det har inte satt några spår i den totala våldsbrottsligheten. Det har inte heller den gängrelaterade brottsligheten gjort, trots att den blivit vanligare de senaste 10-20 åren. Gängen står helt enkelt för en mycket liten del av våldsbrotten.
Vidare så anmäls allt fler våldsbrott. Vi har alltså blivit mer intoleranta mot våld, saker som inte betraktades som något att anmäla för 40 år sen anmäls alltid idag. Men våldet som helhet minskar alltså.
Våldsbegreppet har sålunda utvidgats på en rad sätt, genom ändrad lagstiftning, genom ökad intolerans mot våld och genom att fler brott karaktäriseras som våld:
Och hur gick det med min polisanmälan om bildäcken? Förundersökning inleds inte, meddelar polisen när denna artikel börjar bli klar; spaningsuppslag saknas nämligen. Men brottet rubricerades som ”Försök till misshandel”. Alltså just det som kriminologerna talar om. Det vidgade våldsbegreppet. Precis.
Andra källor: Brå, Forskning & Framsteg (de citerade styckena kommer därifrån),
Intressant?
Bloggat: Magnihasa,
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, AB1, 2, 3, EX1, 2, 3, HD1, 2, VLT,
Läs även andra bloggares åsikter om Jerzy Sarnecki, Våldsbegrepp, Våld, Brott, Skjutvapen, Gängbrottslighet, Gangstergäng, Intolerans, Samhälle, Politik
Powered by ScribeFire.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Det finns dock motargument, som att läkarna har blivit bättre på att lappa ihop folk.
– Det skedde dock inte på 1990-talet, säger Jerzy Sarnecki. Det hände under Korea- och Vietnamkrigen, långt innan dödsstatistiken började sjunka.”
Just i den frågan känns det som om Sarnecki är ute på tunn is. Enligt min förståelse så har akutsjukvårdens förmåga ökat monumentalt sen 70-talet.
Pa z: Där känns Sarneckis argumentation lite tunn. Jag håller med. Får försöka ta reda på fakta om vården här.