Ming Wang-Sonnerup
Rött land, röd jord
Bra böcker
Schizofren maoism
Mao byggde upp ett nytt klassamhälle med pigor, chaufförer, tjänstebostäder, specialaffärer, löneförmåner och maktkoncentration. Samtidigt skulle folket kontrollera eliten så de ej gick den kapitalistiska vägen. Men trots arbetar-bonderomantiken – ”folkmakten”– manipulerades dessa av partifraktioner & armé.
”Rött land, röd jord – En flickas uppväxt i Maos Kina” skildrar denna shizofrena dubbelhet i maoismen på ett lysande sätt. Överhuvudtaget är detta nog den bästa personliga skildringen av vardagslivets elände under maoismen jag någonsin läst. Dags att skicka marxismen-leninismen-maoismen till historiens skräphög!
Hans Norebrink
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Maoism, Klassamhälle, Mao, Ming Wang-Sonnerup, Rött land röd jord, Kina, Samhälle, Kultur, Böcker
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Till historiens skräphög!
Jaha – är det inte lite för tidigt?
Det är lite tidigt. Troligen var det mycket nära att vänstern fick makten här i landet. Förberedelserna att införa en regim av östtysk modell kom långt och faran är inte över.
Vi har inte fått läsa STASI listan. Någon eller några är alltså med på listan och så pass mäktiga att de fortfarande kan stoppa den. Det är oroande och den desperation som präglar vänstern just nu visar att det finns en hel del under ytan som dåligt tål dagsljus.
Nej. Däremot behöver världen tolerant, odogmatisk, mångfaldig, feministisk, ekologisk, småskalig, demokratisk socialism.
Man skall inte kasta ut barnet med badvattnet heter det ju och Marx har nog, liksom kanske Darwin fortfarande en hel del ljus kvar i sin lampa.
Lenin och Mao har väl, iallafall i praktiken, misslyckats på grövsta tänkbara sätt, men trots det kan det säkert finnas en och annan tanke att spinna vidare på.
Surgubben: din oro saknar all verklighetskontakt… Vem som har stor makt idag ville införa östtysk modell ? Och vad talar för att ”vänstern”, vet inte vilken riktning du syftar på, var nära att ta makten… ? Helknäppt !!
Till surgubben: ”östtysk modell”? Det skulle väl vara vänsterpartiet då, men de tog ju avstånd från bristen på demokrati i öst, även om de fortsatte att ha kontakter och kalla dem socialistiska.
De revolutionära partierna, trotskister och maoister, ville aldrig ha en östtysk modell, den var ju urartad socialism.
Vänstern var aldrig nära att ta makten på 70-talet. Mycket långt därifrån. Röstsiffrorna talar sitt eget språk. Vänstern hade stort inflytande på den kulturella och politiska debatten, men de fick aldrig folkets stöd. Och den facklig kampviljan på 70-talet var en egen rörelse, och enbart marginellt influerad av vänstern.
Tyvärr.
För att återknyta till temat för tråden hade Mao och det kinesiska kommunistpartiet nog mer gemensamt med kinesisk tradition än med något europeiskt. Likheten med Mingrevolutionen på 1360-talet är slående – ett bondeuppror som slutade som ett byråkratvälde. Den kinesiska traditionen är inpyrd med föreställningar om ”goda ämbetsmän” som ska ställa till rätta för folket, vilket naturligtvis aldrig håller i längden.
Det ironiska är dock att Mao tycks ha varit en smula otillfredsställd med detta. Han gillade inte byråkrater. Så han uppmuntrade om och om igen folk att göra uppror mot byråkratin – samtidigt som han verkar ha varit livrädd för att släppa på kontrollen permanent till exempelvis oberoende bondeorganisationer och fackföreningar som skulle ha kunnat institutionalisera detta uppror och göra det permanent. Därför blev det också bara kaotiska revolter där alla missnöjda samlades utan att kunna genomföra något eget program. Varpå byråkratin tog kontrollen igen.
Till Jan: Mycket bra sammanfattning som jag ser det. Den mycket ambivalente Mao faller ju också in i rollen som kejsare, och i Kina är ju revolter OK om de styrande gjort något större fel och därmed förlorat ”himmelens mandat” att styra. Som sagt, Maos bonderevolt föll in i gamla mönster.
Vi ser ett liknande mönster i Nordkorea med dess feodalliknande kejsardöme i praktiken. På Kuba har vi den typiske latinamerikanske macho-caudillon i bröderna Castro. Lenin och Stalin var lillefar tsaren. De gamla kulturella mönstren lägger sig som en smet över alla revolutioner – en viktig lärdom.
Hans Norebrink.
En helt riktig slutsats tror jag, det gamla blir man inte automatiskt av med bara för man tror på något nytt.
Kanske lägger det mer tyngd åt Karl Marx gamla tanke att revolutioner bara kan ske i dom mest utvecklade länderna.
Jag tror inte det är någon överdrift att påstå att inget land som hittills försökt bygga socialismen har varit moget och utvecklat nog för att lyckas med ett så stort historiskt steg.
Teknikens utveckling har helt enkelt behövt mer tid på sig att verka och den nivå på ett land, både tekniskt och socialt/kulturellt och demokratiskt, som krävs för att lyckas verkar vara betydligt högre än vad någon trott tidigare.
Det i sin tur kräver säkert en ordentlig uppgradering av dom socialistiska teorierna.
Till Åberg: Kulturen är en viktig trög kraft vid samhällsförändring. Men det där med teknisk mogenhet för socialism tvivlar jag på.
Jag är mer inne på att vi missat en viktig orsak till klassamhället. Det handlar mindre om privat/offentligt ägande och mer om reel kontroll av makt och resurser.
Och ju storskaligare mer centraliserat samhälle ju större behov av hierarki och maktkoncentration. Vi måste bygga en småskalig decentraliserad socialism där potentiella eliter kan övervakas och kontrolleras. Precis som under jägarsamlartiden.
Och ett sådant samhälle borde nästan vara enklare att bygga i mindre ”utvecklade” samhällen. Å andra sidan har människor i ”utvecklade” samhällen mer möjlighet att se den egna kulturen utifrån, vilket gör att de har lättare att föreställa sig något annorlunda, typ att bygga ett nytt samhälle.
Hans Norebrink.
Ja, vi tänker olika om tekniken.
Jag tror inte alls på det småskaliga, iallafall inte i frågan om ren produktion.
Det måste säkert inte se ut som nu, när ett par stora anläggningar försörjer hela världsdelar, med långa transporter som följd, men stordriftens fördelar ökar med automatisering och datorisering och historiskt sett så har alltid det system som bromsat teknikens utveckling förr eller senare gått under.
Idag blir det privata ägandet och marknadsekonomin, med alla sina destruktiva kriser och penningproblem, mer och mer ett hinder för utvecklingen.
I tidigare stadier övervägde kapitalsmens fördelar, sett ur ett utvecklingsperspektiv, men nu tror jag det håller på att bytas i sin motsats och det som kommer istället lär vara en samhällsorganisering som avlägsnar flaskhalsarna och släpper iväg teknikens utveckling på ett friare sätt.
Så har det väl alltid sett ut vad jag tror.
Till Åberg: Jag tror inte på någon utvecklingsdeterminism av något slag. Som mot allt storskaligare produktion som marxismen tror i sin syn på socialismen som superkapitalism. Och det är inte mer prylar vi behöver, utan en klimatomställning. Moroten för den för vanligt folk är jämlikhet och demokrati. Båda dessa byggs bäst småskaligt.
Kapitalismen tar över hela världen död på det lokaldemokratiska och ekologiska, som småbondeproduktion. Det är ingen utveckling, det är avveckling av sunt förnuft.
Till Jan: Jag kollade upp lite på nätet om mingrevolutionen1360, som tydligen var en folklig, social, anti-korruption, nationalistisk revolution mot den mongoliska Yuan-dynastins förtryck av hankineser (senare tog manchurernas manchudynasti över). Ledaren var en bondson som kämpade för bönderna, jordreform och mot de utländska inkräktarna. Men som sedan själv blev kejsare över en byråkratklass med bönder underst.
Precis som Mao. En nationell och social befrielsekamp mot imperialismen. Sedan blir Mao ”kejsare” som inte lyckas utrota den nya byråkratklassen han halvhjärtat bekämpade.
Det var också en fundamentalistisk konfuciansk moral-politisk revolution med idealet goda ämbetsmän och i de lokala byarna beröm för de duktiga och offentlig utskällning av de själviska. Samt en armé som själva odlade mat. Och utrensning av motståndare.
Precis som maoismen och kulturevolutionen med det goda partiet och offentliggörande av klassfiender och klasshjältar, en krigsmakt som deltog i produktivt arbete. Och utrensning av oppositionen.
Fascinerande. Vilken betydelse det kulturella arvet har i varje land!
Tar du upp detta i din bok? Jag gärna vill recensera.
Hans: Jans bok måste beställas på nätet. Går inte att få gratis.
http://booksondemand.e-butik.se/
Så är det, tyvärr. Print on demand, innebär att varje ex måste betalas för sig, det finns inga stordriftsfördelar och författarex.
Annars tror jag på stordriftsfördelar. Utan stordrift skulle vi alla leva lika eländigt som en indisk småbonde. Möjligen kan man tänka sig någon framtida teknologi som för oss ur detta, men ännu har den inte setts till. Mikroprocessorn har gett oss möjlighet att producera böcker i små serier, men mikroprocessorn i sig själv kräver fortfarande stordrift.
PS. Men om du är pank för tillfället, Hans, kan den läsas på http://www.folkrorelser.nu/demokratins-barare.html. Just nu ligger sidan nere men det är tillfälligt, hoppas jag.
Hans Norebrink.
Man kan nästan få för sig att du tror att utvecklingen sker helt slumpartat, antar att du inte menar så, men kanske anar jag ett visst mått av idealism i ditt resonemang.
Hittills iallafall så har väl teknikens utveckling styrt vilka ideer som varit möjliga att genomföra vid en viss tid.
Teknikens utveckling har även rest frågorna i en viss ordning och förändrat både hur vi tänker och våra relationer till varandra.
Man uppfann inte hjulet förränn det behövdes så att säga och kapitalismen krossade feodalismen för att feodalherrarnas makt bromsade utvecklingen.
Det är väl vad jag tror ungefär så Marx och Engels menar med den historiska materialismen som analysmodell av utvecklingen, att verkligheten skapar ideerna och inte tvärtom.
Den idealistiska varianten som hävdar motsatsen och oftast förs fram av religiösa krafter har jag ganska svårt att se någon verklig logik i.
Till Åberg: Ideérna skapar också verkligheten i ett växelspel. Det kallas politik och demokrati. Blandad materialism-idealism är rätt. Människan lever inte av bröd allenast, hon behöver mening och gemenskap också. En framtidsvision, en ny folkhemstanke.
Och nu behövs dessa verklighetsförändrande idéer mer än någonsin för att skapa ett ekologiskt samhälle via att också ge människor jämlikhet.
Kapitalismen tror på att bara anarkistiskt slumpmässigt låta marknaden styra. Det är dags att ta tag i verkligheten och förändra den. Samordnad styrning nerifrån.
Demokrati och socialism betyder att det är vi människor som ska bestämma, inte ett konstigt monster kallat utvecklingen eller framåtskridandet eller framsteget.
Det finns inte två riktningar, framåt eller bakåt. Vi kan från vår nupunkt gå i kompassens alla 360 grader.
Till exempel bygga ett småskaligt samhälle som lättre kan bli ekologiskt och jämlikt och demokratiskt.
Prylar har vi nog. Nu gäller det överlevnad och livskvalitet.
Hans Norebrink.
”ett konstigt monster kallat utvecklingen” hmm, detta monster är den verklighet vi har att förhålla oss till, det läge i historien där vi befinner oss nu, beroende på dom drivkrafter som finns och det vi måste analysera för att förstå vad som händer och finna vägen framåt.
En av drivkrafterna är just teknikens och kunskapens utveckling, den har en otrolig sprängkraft inbyggd i sig och jag hävdar att den är huvudorsaken till alla tidigare politiska och kulturella förändringar i världshistorien.
Om man väljer bort den och tror sig kunna kunna göra vad som helst oberoende av verkligheten så är man nog idealist, oavsett vad man väljer att kalla sig.
360 grader finns nog tyvärr bara i drömmarnas värld.
Till Åberg: ”Det går inte att stoppa utvecklingen”-mantrat alltså. Nyliberalernas älsklingsfras.
Bra, då avskaffar vi den onödiga demokratin.
Låt marknaden och tekniken styra.
Hans Norebrink
Nu sänkte du allt debattnivån rejält, det trodde jag inte om dig.
I praktiken fungerar det väl så att människor inte förändrar sin tillvaro om de inte är tvungna. Även de största och radikalaste folkrörelser är i grunden konservativa och syftar till en början bara till att fortsätta att leva som deltagarna är vana, och riktas mot försämringar.
Sen kan de utvecklas när de blir lite varma i kläderna, dvs bli proaktiva istället för reaktiva. Men Lampedusas princip, att man ibland måste ändra allt för att inget ska förändras, gäller också för folkrörelser, inte bara för eliter.
Alltså: inget stort sker som inte pressas fram av omständigheterna. Eller ”utvecklingen” om man föredrar det ordet.
Även när en rörelse är proaktiv kommer den att resonera ekonomiskt. Går det att överleva med ett minimum av ansträngning gör man det istället för att satsa på stora men dyrbarare förändringar. Så t.ex. valde arbetarrörelsen i Sverige, och Västeuropa i allmänhet, måttliga reformer istället för revolution. Det var helt logiskt, det behövdes inte mer.
Så omständigheterna, eller ”utvecklingen”, styr ganska mycket – helt oavsett vad vi önskar.
1. Det finns i varje given stund i samhället en viss infrastruktur, en viss kunskap, en viss teknisk nivå, en viss ideologi, en viss kultur, en viss ekonomi, en viss rådande paradigm etcetera.
2. Vi har demokrati.
3. Utgående från den verklighet vi har nu (se ovan) kan vi alltså i varje given stund välja vilken riktning vi vill av 360.
4. Kan vi inte det har vi inte demokrati. Logiskt och enkelt.
5. Då borde alla skrika och protestera. Även ärliga borgare (om nu de finns, jag tvivlar sedan länge).
Det finns ingen marknad eller teknik som sitter och bestämmer, det är inga levande väsen. Inte heller någon deterministisk utveckling. Allt som sker i det mänskliga samhället (utom naturens krafter) är beslutat av människor.
Jamen människor sitter ju fast i vissa strukturer. Visst, men dessa är skapade av människor. Och de är upprätthållna av människor.
”Det går inte att stoppa utvecklingen” är bara maktblaj för att människor inte ska ifrågasätta den nuvarande samhällsförändringen som gynnar borgarklassen.
Allt som sker i samhället är beslutat av människor. Och kan förändras av människor.
Om vi har demokrati, om vi erkänner att vi har demokrati, om vi underordnar oss demokratin, vill säga.
Visst kan man lära av speciellt Marx forskning, han är en av många viktiga samhällsforskare. Lenin har väl också nåt att säga. Och Mao insåg helt riktigt att klassamhället satt i den hierarkiska byråkratin, även om hans halvhjärtade kulturrevolution inget löste. Delar av Maos tankar var ett framsteg för socialismen.
Hans: Något som Marx begrep ganska bra var att människorna inte tar itu med uppgifter de inte är mogna för. Exempelvis att de inte kommer igång förrän det osar hett.
Jan: Ett val de gör.
Hans.
Samtidigt som du skriver att vi kan lära av Marx forskning så underkänner du den helt med ditt påstående att människan med bara sina ideers hjälp kan gå åt vilket håll som helst.
Marx var materialist, han utgick från verkligheten, därför att han insåg att det var verkligheten som formade våra ideer.
Vi människor är unika i vårt förmåga att omforma verkligheten för att lösa dom problem som just verkligheten ställer oss inför.
Därför ställs vi inför nya problem och nya flaskhalsar hela tiden och tekniken är det vi använder för att lösa problemen.
Oavsett hur demokratiska dom än hade varit i det gamla Egypten så hade dom inte kunnat välja kapitalismen, för dom saknade tekniken.
Den teknik som senare kom att föra fram andra grupper till maktens korridorer.
Att socialismen misslyckades och urartade i öst beror antagligen till stor del på att dom länderna inte var mogna för den, dom var tekniskt efter redan från början och dom saknade demokratiska traditioner.
Västvärlden var helt enkelt bättre på att ta tillvara på folks initiativförmåga och släppa fram nya tankar och ideer, mer anpassad till tidens tekniska nivå helt enkelt.
Demokratin som företeelse har säkert också en koppling till teknikens utveckling.
Med ålderdomlig teknik gick det att piska fram produktionen, men med mer sofistikerade maskiner krävdes mer kunskap och ett större mått av motivation från arbetarklassen, det gick inte att få utan att dela med sig lite av inflytandet över produktionen.
Nu ställer tekniken oss inför nya utmaningar, snart kan den nödvändiga produktionen skötas nästan helt av datorstyrda maskiner.
Vad händer då?
Jo, produktion utan mänsligt arbete genererar ingen vinst på en marknad och mycket få människor kommer att ha ett arbete.
Samtidigt öppnar tekniken möjligheten att tillfredställa nästan alla behov utan att vi behöver jobba för det.
Då påstår jag helt fräckt att kapitalismen inte kan administrera detta och att vi kommer att kastas in i fruktansvärda kriser och kanske krig, när vi med en annan organisering av samhället istället skulle kunna stå inför en ljusare framtid än någonsin tidigare i mänsklighetens historia.
Tekniken öpnar nu dörren för en bättre värld, men ägande och maktförhållanden står i vägen.
precis som det varit vid alla större samhällsförändringar.
Tekniken skriker efter marknadens upphörande och planekonomi.
Överlever vi maktkampen som vi står inför så kan vi ta ett nytt steg i utvecklingen mot ett ännu mer demokratiskt och prgressivt samhälle, men utgången är mer oviss än någonsin.
Tekniken är historiens röda tråd och det är på något sätt kärnan i materialismen att inse det.
Åberg: Jag förnekar inte den materiella dimensionen. Den finns där som en utgångspunkt i nuet, varje dag. Men vi kan ha 360 olika förslag på hur vi, utgående från det vi har materiellt och i annat hänseende, ska använda detta för att gå vidare. Eller kanske bara stanna kvar där vi är.
Teknik, ekonomi, det materiella är döda ting som inte kan bestämma något. Allt som sker i samhället bestäms av människor. Det är bara feg nyliberalism och oärlig debatteknik att säga att vi bara har en enda väg.
Råkar du ha jaktvapen och ser en skog i en riktning, är det rimligt att du väljer att gå dit. Men det är du som bestämmer det. Inte ditt jaktvapen.
Planekonomi innebär mer centralisering vilket undergräver demokratin. Bättre småskalig kommunmakt nerifrån som från gräsrötterna samordnas av lokalekonomiernas och företagens representanter. Både marknad och planering samtidigt.
Vi är inte bara materialistiska varelser som vill äta och ha skydd, som vilken amöba som helst. Evolutionen har gett oss ett socialt behov, ett behov av gemenskap, av kreativitet i samarbete, lust till rättvisa och jämlikhet, sökande efter mening.
Som jag ser det finns det därför ingen motsättning i den nya evolutionära materialismen mellan materialism och idealism. Vi behöver både mat/skydd/sex och har sociala och meningssökande behov, vilket innebär sociala och kulturella konstruktioner och visioner av gemenskap och mening.
Som sossarna och folkhemmet. De vann inte bara hegemoni på att lova det bättre materiellt. De hade en tilltalande vision om det goda nationella hemmet, folkhemmet som lockade långt utanför arbetarklassen.
Visionen idag är (bör vara) återvunnen trygghet utan prylraseri i ett rödgrönt nytt folkhem, samt ekologisk omställning med social jämlikhet, plus feminism och internationalism. Nåt sånt.
Som jag förstår det övervinner evolutionsvetenskapen dikotomin mellan materialism och idealism. Vi behöver båda. Vilket den tidiga arbetarrörelsen förstod:
Bröd och rosor!
Hans.
Visst vi kan ha hur många olika förslag som helst, men antagligen är bara några av dom realistiska.
Sedan skriver du ”det materiella är döda ting som inte kan bestämma något” och det är där vi skiljer oss åt, jag tror att är just det materiella som bestämmer vilka av alla 360 förslagen som är möjliga att genomföra.
Att föreslå att vi skall backa från tekniken och återgå till ett småskaligt samhälle är sannolikt orealistiskt då det alltid kommer att finnas människor som vill utnyttja dom möjligheter som tekniken ger och dom kommer att visa på dom oerhörda fördelar som detta ger och nyfikna som vi är kommer dom flesta av oss att vilja ta del av det.
Liknelsen med jaktvapnet var kanske ingen direkt höjdare Hans, om jag har ett vapen i handen vill jag ha kött, det är liksom själva utgångspunkten, om jag vill ha kött och inget vapen har finns ingen anledning att gå in i skogen överhuvudtaget, alltså är det vapnet(tekniken) som bestämmer hur jag gör.
Planekonomin innebär centralisering, helt korrekt och där har du en poäng.
Hittills har centraliseringen smakat mumma i munnen på diktatorer.
Stordrift innebär också centralisering oberoende av samhällssystem.
Hur man löser problemet med stordrift och planekonomi utan att få diktaturen på köpet är som jag uppfattar det 2000 talets ödesfråga, den vi borde diskutera, eftersom någon uppenbar fungerande teori om detta inte finns.
Att förlora sig i bakåtsträvande tankar om småskalighet känns mest som verklighetsfrämmande flum, lite flower power.2 och jag är fortfarande helt övertygad om att dom som väljer att gå emot teknikens utveckling har varit och alltid kommer att vara historiens loosers.
Kan ett vapen bestämma? Självklart inte. Det är ett dött ting och en del av din miljö, det materiella, som du använder när DU fatar beslut om vad och hur du ska göra.
Småskaligt är inte 1800-tal, varför skulle det vara det? Självklart ska vi använda oss av den teknik och det kunnande vi har för att skapa ett bra småskaligt samhälle. VI bestämmer hur vi vill använda våra verktyg, tekniken och ekonomin, för att bygga de samhällen VI vill.
Tekniken kan hjälpa oss att åter leva småskaligt.
Realism? Det bestämmer DU, inte döda verktyg.
Småskaligt är INTE stillatående, det var det inte förr heller. Bara att vi använder tekniken inom ramarna för ekologin, småskaligheten och arbetsplats- och lokaldemokratin. Småskaligt innebär också förändring, men varför lämna det småskaliga om inte vi själva vill det?
Gå emot teknikens utveckling? Är det ett levande väsen? VI bestämmer teknikens utveckling och användnig.
Bakåtsträvande? Nu använder du den gamla hegemoniska västerländska framstegs, framåtskridande, utvecklings-tanken med en väg bakåt och framåt. Den tanken är ett andligt fängelse. Det finns ingen väg, blott en slätt, och vi kan gå åt vilket håll vi vill, inget är automatiskt framåt, bra eller bakåt,dåligt. Vi bestämmer själva. Det finns ingen enda väg.
Hans.
I den tänkta läget är det utan tvekan vapnet som bestämmer, har jag inget vapen får jag gå till affären istället och det beslutet fattar jag utifrån min materiella situation, ingen kanon-mamma scan, kanon-skogen.
Småskalighet i industriproduktion är väl utan tvekan bakåtsträvande idag och jag kan inte alls se att vi kan gå åt vilket håll vi vill, det har vi aldrig kunnat.
Dock finns det säkert flera vägar att gå i framtiden, det är väl bara Carl Bildt som hävdar motsatsen, men antagligen kan ingen av dom bortse ifrån den materiella verkligheten utan att misslyckas, det kommer nämligen alltid att finnas någon som är klokare och väljer en smartare väg och lyckas skapa ett bättre samhälle, ett som står för utvecklingens fortsättande mot nya höjder och då vill alla tillslut haka på.
Åberg: Kan vi enas om att den materiella verkligheten finns och att den måste finnas med i besluten (det verkar som du tror jag förnekar det?)
Men VILKET beslut vi fattar utifrån vårt ekologiska, biologiska, materiella, kunskaps- och ideologiska utgångsläge väljer vi själva. DU kanske tycker att ett val är det enda rationella och oundvikliga på grund av exempelvis den existerande materiella situationen, men andra kan tycka annorlunda.
När du återigen väljer en term som ”bakåtsträvande” är du återigen odemokratiskt i ditt tankesätt. Du utdefinerar en åsikt inte utifrån sakargument utan utifrån att du utgår från att den hegemoniska västerländska framstegstanken är något alla måste utgå från och acceptera.
Men inte ens i västerlandet har denna tanke alltid existerat. Förr tänkte människor inte i form av en väg framåt utan i form av cirklar av återupprepning som under jordbruksåret. Att allt skulle förändras ständigt fanns inte som tanke.
Ännu längre tillbaka fanns idén att framtiden var mörk och att vår guldålder fanns i det förflutna. Aymaraindianerna jag lärde känna i Bolivia menade att framtiden fanns bakom dem och smög osedd ikapp dem bakifrån. Framför dem fanns hela historien att lära av. Acceptera att den västerländska framstegstanken med en väg man kan gå framåt eller bakåt på bara är ETT sätt att tänka.
I det kapitalistiska samhället kan det verka som om marknaden och tekniken styr. Människor kan uppfatta det så eftersom de känner sig tvingade att ta beslut. Vi måste införa ny teknik, rationalisera, öka tempot, sänka lönerna och höja vinsten – annars går företaget omkull i konkurrensen med Kina. Kanske det, men det är ändå beslut som fattas av människor.
Och dessa människor stödjer och har byggt ett samhälle där tekniken och marknaden ställer kapitalister inför val som dessa.
Som vi sa i min maoistiska ungdom: ”Vi anklagar inte kapitalisterna för att de genomför arbetarfientliga beslut, det måste de för att överleva som kapitalister. Vi anklagar kapitalisterna för att de upprätthåller ett mot arbetarklassen fientligt system”.
Det vill säga den nyliberala marknadskapitalismen där den ekonomiska anarkin gör att människor upplever det som om tekniken och ekonomin styr dem. En situation i grunden beslutad av människor av kött och blod.
Men inte en arbetare avskedas, inte en maskin köps in, inte en fabrik flyttar, inte en ny teknik uppfinns och börjar användas utan att det är människor som BESLUTAR DET!
”Då vill alla haka på” bygger på ett fortsatt anarkistiskt marknadstänkande där saker ”bara händer”, och vi därefter tvingas ta ställning till det.
Men i ett socialistiskt demokratiskt samhälle kan vi som samhällsram besluta att vi ska verka inom ekologiska ramar, och inom ramarna för demokratiska arbetsplatser. Då får teknikens användning rätta sig för detta.
Ny teknik välkomnas inom ramarna för ekologi/miljö och demokrati/socialism. Alltså om vi vill ha den nya tekniken, det är ett val vi inte i praktiken har i den nuvarande kapitalistiska anarkin. Så måste jag snart gå över från dvd till Blue ray om jag i framtiden vill se film.
Vill vi ha en ekologisk värld utan alla transporter ät utan tvekan småskalighet och lokal produktion att föredra.
Vill vi ha en socialistisk och demokratisk värld är enligt mig en småskalig, decentraliserad, lokal ekonomi att föredra eftersom det gör att besluten kommer närmare människorna, blir lättare att förstå och få överblick över, och gör det lättre att bekämpa byråkrati och sociala hierarkier, alltså klassamhället. Gör demokratin bättre.
Om det är så att klassamhället bygger på storskalighet som gör att vanligt folk tappar kontrollen över den avlägsna eliten. Och om det är så att vi vill ha demokratisk socialism. Är det då inte självklart att välja småskalighet?
Hans.
I fråga om stordrift eller småskalighet i industriproduktionen framstår stordriften som så otroligt mycket effektivare, bättre på att utnyttja råvaror och energi och ger mycket större möjligheter att hantera och återvinna restprodukter.
I det perspektivet blir en återgång till småskalighet rent objektivt sett bakåtsträvande.
Historien har en påfallande ovana att underkänna bakåtsträvare.
Sedan är du allt lite lustig med dina exempel.
Att folk i jordbrukssamhället inte tänkte att allt var under förändring var ju på grund av den materiella verklighet dom levde under och att vi nu tänker annorlunda har samma orsak.
Med den materiella grund vi skapat idag öppnar sig nya möjligheter om vi kan undaröja hindren på vägen.
Det är utvecklingen själv som ställer socialismen på dagordningen och som ställer den gamla ordningen inför olösliga problem.
Enbart goda och välmenande ideer förändrar inte historiens gång.
Dom religiösa tror att det är så men inte jag.
Till Åberg: Du envisas med att i din argumentation tvinga på motparten ett västframstegshegemoniskt tankeparadigm. Så man först ska tvingas argumentera mot paradigmet innan man kan tala om sakfrågan.
Så kan vi skippa ”bakåsträvare”, ”utvecklingen själv”, och ”vägen”- tänket och bara rakt ut argumentera för vad du respektive jag anser vara bra för samhället. Lämna hegemonitermer för s-a-k-f-rå-g-a-n.
Sakfrågan: Småskalighet eller Storskalighet. Vad är bäst för samhället och människorna?
Det absolut mest materiella som finns är naturen-miljön-ekologin-planeten-resurserna-klimatet. Och just nu förstör vi allt detta genom att leva över våra tillgångar. Det viktigaste materialistiska tänket är då att ändra på detta för att bevara det materiella, så att vi kan ha nytta av det materiella.
Storskalighet förutsätter mycket transporter. Det sliter på vår materiella bas. Småskalighet kan minska transporterna. Närodlat till exempel.
Låt oss säga du har rätt att storskalighet är effektivare. Effektivare på vad? Producera mer? Vi behöver inte producera mer, vi har allt vi behöver på denna planet för att leva väl OM vi fördelar våra tillgångar rättvist och jämlikt.
Dessutom visar forskningen sedan länge att sedan 60-talet ökad standard inte ger mer lycka. Det ger däremot jämlikhet och lokalt direkt inflytande. Som vid småskalighet. Människor som upplever att de har inflytande blir lyckligare.
Vilket samhälle vill vi ha? Effektiv och ökad produktion eller ett ekologiskt samhälle? Det senare är materiellt nödvändigt för mänsklighetens överlevnad och vägen dit är som jag ser det småskaligt.
Vi vill även ha ett demokratiskt samhälle, och upplever vi att vi har så mycket inflytande över politiken mellan valen? Eller i Bryssel? Eller i den globala stormaktspolitiken? Nej. Som jag ser det kan ett demokratiskt samhälle bäst byggas från gräsrotsmiljö.
Erfarenheterna från realsocialismen talar också för småskalighet. Statlig planering blev byråkrati, centralisering blev elitism och ett nytt klassamhälle. Hellre småskalighet och allmän folkbeväpning för att se till att folket under socialismen behåller makten.
Och socialism handlar inte som de gamla marxisterna sa i första hand om att öka produktionen genom att ta bort kapitalismens hindrande fjättrar. Socialism handlar om arbetarmakt, folkmakt, kontroll och inflytande över arbetsplatserna, ekonomisk demokrati.
Socialism är inte mer prylar utan makt över våra liv.
Jag återupprepar återigen att jag ser det materiella och det ideella som kompletterande, inte motsägande, och som båda förankrade i den mest materialistiska teori som världen skådat någonsin: Darwins evolutionsteori!
Det du kallar utveckling, andra framsteg och framåtskridande, alltså ny teknik och nytt tänkande på olika samhällsområden kommer även att finnas i det småskaliga samhälle jag förespråkar. Men inom ekolologins, demokratins, socialismens, och lokalismens ramar. VI styr teknikens riktning demokratiskt.
Och visst förekom det förändringar även förr. Se bara på inkariket som byggdes upp från ett Cuzcorike till en stor del av Sydamerika på hundra år. Där upplevde jordbruksbefolkningen inom en överblickbar tid stora förändringar.
Jag har väl också tänkt i de gamla marxisttermerna materialism och idealism (marxistleninistisk grundkurs på Hisingen 1972) och det var ett stort framsteg i en värld som trodde att enbart idéer och stora personligheter ändrade historien.
Men nu gäller evolutionär materialism som nästa steg. Nej, inte steg, förändring (även jag faller lätt in i det vägen-tänk vi så länge indoktrinerats i).
Och som jag förstår det kan vi inte längre tänka att allt utgår från att tillfredsställa våra grundmateriella behov av mat och skydd (dessutom glömmer här marxismen sexet, reproduktionen. Ja reproduktion av släktet tänker man på, men inte på den drivkraft till allt möjligt som sökandet efter sex i sig själv är).
Via evolutionen har vi också lärt oss saker som är bra för att just tillfredsställa våra grundmateriella behov av att överleva (mat-skydd) och fortleva (forplantning-sex) som art.
Då har de i sig blivit behov. Behovet av socialitet och gemenskap. Tänkandet i vi och dom. Behovet av rättvisa och jämlikhet. Behovet att klättra i den sociala hierarkin.
Dessa behov har på något sätt själva blivit en del av våra evolutionärt givna ”materiella behov”. För att uppnå våra mest basiska materiella behov (mat,skydd,reproduktion).
Även om dessa biosociala behov inte är materiella i meningen att de går att ta på. Och de tvärtom ofta uttrycks som och utformas som olika kulturella idéer.
Därför menar jag att motsättningen materialism – idealism delvis övervunnits av den evolutionära forskningen. Men detta är mina egna tankar kring detta, så ta med en nypa salt. Det finns säkert forskare som tänker annorlunda.
Anders och Hans: Diskussionen är intressant, men den är egentligen lite off-topic. Jag vill att ni avrundar den.
Till Anders: Du har rätt, den är off topic men intressant. Jag nöjer mig med det jag sagt.