Fasornas Nazikorea

Boknytt
Inget att avundas
Barbara Demick
Natur och Kultur

Fasornas Nazikorea

Jag tänker på ett land:

En unik Individ är envåldshärskande Ledare som Folket hälsar och hyllar – de övriga individerna ska osjälviskt tjäna massan/kollektivet/nationen. En enpartidiktatur under ett allsmäktigt styrande nationellt socialistiskt arbetarparti. En tillåten sanning fullmatad med skrytsamma propagandalögner av den statliga mediaapparaten. En extremnationalistisk ideologi där det egna folket ses som unikt disciplinerat och biologiskt överlägset andra folk.

Ett religionsliknande idésystem influerat av kristendom, blodsmystik, folklig konservatism, traditionella könsroller, patriarkala familjesystem, feodalt kasttänkande, uråldrig vidskepelse, övernaturliga inslag, påverkan av den gamla kejsarinstitutionen, och militarism. En nationalstolthet inriktad på att ena fosterlandet och hämnas förödmjukelsen från grannländerna. En omfattande säkerhetsapparat, angiverinätverk, tortyr och stora lägersystem.

Nej, det är inte Nazityskland jag tänker på utan på Nordkorea. Som jag vill kalla Nazikorea sedan jag förfärad och fascinerad (utan att kunna lägga boken ifrån mig) läst USA-journalisten Barbara Demicks bok ”Inget att avundas – Vardagsliv i Nordkorea”. Den bygger på samtal med nordkoreanska flyktingar i Sydkorea – fasansfulla berättelser samlade under sju års tid.

Fram träder bilden av ett unikt, isolerat och skrämmande samhälle där en totalitär stalinistisk fernissa lagts över uråldriga, reaktionära, konfucianska, kejserliga, hierarkiska, statusinriktade, sexistiska, vidskepliga, och rasbiologiska tänkesätt. Ett karriär- och privilegiesamhälle kopplat till partiet-eliten. En retorisk jämlikhetsjargong över ett samhälle med tre officiella (!) klasser med ojämlik fördelning av makt/resurser. Ett rått klassamhälle alltså.

Den kommunistiska ideologin är alltså förvrängt på många sätt – inte minst i sin religionsliknande form. Bland annat är det officiella tankesystemet influerat av kristendomen (huvudstaden Pyongyang kallade förr ”Österlandets Jerusalem”, och republikgrundaren Kim Il Sungs morbror var protestantisk präst). Där finns Fadern och Sonen, och den förste Kim fortsätter efter döden att vara landets president. Den andre Kim kopplas till löjeväckande övernaturliga fenomen och underverk (typ svalor som sjunger hans lov)!

Plågsammast är skildringen av massvälten och regimens blinda ovilja att göra reformer för att lösa problemen. Å andra sidan klarade sig Nordkorea länge bra socialt och ekonomiskt i jämförelse med Sydkorea – fram till 1975. Fast när man sa att det enbart berodde på självtillitsfilosofin ”juche” var det lögn, eftersom man subventionerades av Sovjet och Kina. Och när det stödet upphörde kollapsade ekonomin i sönderrostade fabriker.

Nordkorea har haft otur med väder och naturkatastrofer, men svälten är ändå regimens ansvar – och för det ges ”socialismen” skulden i omvärlden. Men alla de tusentals barn som dör av svält dagligen i resten av världen som är kapitalistisk då? Varför ställs aldrig kapitalismen som system till ansvar för detta kända och medvetna massmord?

Hans Norebrink

Läs mer: GP, Kulturen, Knuff, Resumé, HD, SVD,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Inget att avundas, Barbara Demick, Juche, Nordkorea, Diktatur, Kim Il Jong, Kim Il Sung, Ojämlikhet, Privilegier, Svält, Kultur, Böcker, Historia, Samhälle, Politik

174 kr hos Adlibris