Gustaf Kierman (1702-66) var en av 1700-talets mer inflytelserika politiker och affärsmän. Han härstammade från Askersund och blev borgare i Stockholm år 1728. Han grundade en firma och blev grosshandlare och järnexportör:
Som framgångsrik storköpman anslöt han sig till kretsen kring Carl Gyllenborg och Daniel Niklas von Höpken – det blivande hattpartiet som kom till makten 1739. Med början 1738 bevistade han inte mindre än sju riksdagar, i sinom tid som borgarståndets talman.
När han valdes till riksdagen 1738-39 blev han genast invald i det sekreta utskottet, i praktiken Sveriges regering. Där blev han kompnajon med Thomas Plomgren kring ansvaret för att betala ut mutor, för att köpa röster, bland annat med hjälp av pengar från den franske ambassadören. 1757 blev han handelsborgmästare i stockholm och strax därefter också direktör i Ostindiska kompaniet. han var också en av initiativtagarna till och delägarna i Levantiska kompaniet tillsammans med bland annat Claes Grill, Johan Clason, Michel Hising, Hindrich Schröder, Samuel Worster, Anders & Thomas Plomgren och Jacob Buckau.
Gustaf Kierman köpte en del bruk och egendomar, 1752 köpte han exempelvis Åkers styckebruk. Detta övertogs av hans arvingar 1769 efter att staten beslagtagit det år 1765. 1772 såldes bruket till Joachim Daniel von Wahrendorff. Vidare så ägde han Piperska palatset i Stockholm.
Gustaf Kierman var gift första gången 1730 med Anna Katarina Gjöding och andra gången 1753 med Juliana Brandel (änka efter Ephraim Losack). Han övertog i och med sitt andra äktenskap ägandet av ett varv på Djurgården, som normalt kallas det Losack-Kiermanska varvet.
1756 köpte Gustaf Kierman Aspa bruk i närheten av födelsestaden Askersund. Efter att han dömts i en rättegång om Växelkontorens verksamhet, där han var en av de ledande männen tillsammans med bland annat Jean Henri Lefebure (1708-67) och Thomas Plomgren (1702-54), beslagtogs Aspa bruk av staten:
Men när hattarna förlorade riksdagsvalet 1764 tog det vinnande mösspartiet en gruvlig hämnd på sina motståndare för lidna oförrätter. Den som drabbades hårdast var Gustaf Kierman, som ställdes till svars för att han skulle ha skott sig på sin medverkan i de lugubra växelkontoren – inrättningar som skulle stabilisera den svenska valutan, men i stället underblåste den våldsamma in?ation som blev hattarnas fall. Förutom ett astronomiskt skadestånd dömdes Kierman till en månads fängelse vid vatten och bröd samt livstids fängelse på Marstrands fästning, där han avled redan efter åtta månader den 15 november 1766.
[…]
Vid Kiermans fall 1765 kon?skerades Aspa av kronan, men redan följande år köptes egendomen av översten Johan Diedric Duwall, som var gift med Kiermans dotter. Duwall drev tillsammans med kommerserådet Joachim Daniel Wahrendorff Gripsholms brännvinsbränneri. Wahrendorff var en av Sveriges rikaste män och ägde bland annat Åkers styckebruk, och 1778 utökade han sina domäner med Aspa bruk och Igelbäckens masugn, som han köpte av sin kompanjon Duwall. Carl Wahrendorff, Joachim Daniels andre son, ?ck 1783 ansvaret för Aspa som han ärvde vid faderns död 1803. Carl omdanade fullständigt Aspa bruk och han bör väl också ha ägnat sin hytta vid Igelbäcken någon omsorg.
När Kierman dömdes till fängelse fick han omedelbart avgå som direktör i Ostindiska kompaniet. Losack-Kiermanska varvet eller Gamla Djurgårdsvarvet övertog av ett konsortium bestående av av bland annat Claes Grill, Herman af Petersens, Fredric af Chapman och Joachim Daniel Wahrendorff och drevs vidare. På 1820-talet löste grosshandlarna John Burgman och Adolf Fredholm ut övriga aktieägare och fick därmed aktiemajoritet och ensamt ägande av varvsbolaget. När Burgman dog 1833 drev Fredholm varvet vidare men med en alltmer minskande verksamhet. När Fredholm dog 1862/63 såldes slutligen allting till Stockholms stad.
Efter att hattarna 1769 återvunnit majoriteten i riksdagen lyckades Kiermans arvingar utverka upprättelse för åtalet och fick tillbaka allt arv efter Kierman – hans barn adlades även för hans förtjänster med namnet Kiermansköld. En av Gustaf Kiermans döttrar, Ulrika Kierman, var, som nämnts i citatet ovan, gift med Johan Didrik Duwall (1723-1801). Denne var också hattpolitiker och den som altså 1766 alltså köpte Aspa bruk från staten. Duwall ägde också Taxinge-Näsbys slott sen 1760 då det genom invecklade turer och arvsgångar hamnat hos honom. 1795 sålde han Taxinge-Näsby till Joachim Daniel Wahrendorff.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Gustaf Kierman, Carl Gyllenborg, Daniel Niklas von Höpken, Anders Plomgren, Thomas Plomgren, Samuel Worster, Claes Grill, Johan Clason, Michel Hising, Hindrich Schröder, Jacob Buckau, Piperska palatset, Igelbäcken, Joachim Daniel Wahrendorff, Johan Diedric Duwall, Gamla Djurgårdsvarvet, Ostindiska kompaniet, Herman af Petersens, Fredric af Chapman, John Burgman, Adolf Fredholm, Taxinge-Näsby, Stockholm, Historia, Ekonomi
Tags: Gustaf Kierman, Carl Gyllenborg, Daniel Niklas von Höpken, Anders Plomgren, Thomas Plomgren, Samuel Worster, Claes Grill, Johan Clason, Michel Hising, Hindrich Schröder, Jacob Buckau, Piperska palatset, Ephraim Losack, Losack-Kiermanska varvet, Askersund, Växelkontor, Sapa bruk, Igelbäcken, Joachim Daniel Wahrendorff, Johan Diedric Duwall, Gamla Djurgårdsvarvet, Ostindiska kompaniet, Herman af Petersens, Fredric af Chapman, John Burgman, Adolf Fredholm, Taxinge-Näsby, Stockholm, Historia, Ekonomi
Powered by Qumana
5 svar på “Kierman och Duwall”
Kommentarer är stängda.