Boktips
Ideologier
Stig-Björn Ljunggren
Hjalmarson & Högberg
Statsfientlig ideologibok
Det galna kvartsseklet av nyliberal ”historien-är-slut-och-kapitalismen-vann-triumfalism” ebbar ut och nu är det högerns tur att hantera sin besvikelse.
Gamla begravda ideologier återuppstår och 2000-talet inleds med ett nytt intresse för nysocialism, nykonservatism, nynationalism och nynazism. Detta sedan marknadsfundamentalismen misslyckats med att ge svar på eviga mänskliga frågor om rättvisa, solidaritet, jämlikhet och moral, respektive identitet, tradition, gemenskap och tillhörighet.
Ideologierna utövar alltså fortfarande sin kraft över människorna konstaterar statsvetaren Stig-Björn Ljunggren i sin påpassliga lärobok/debattbok ”Ideologier” där en ny generation i grundläggande och lättsam form introduceras i 1800-talsideologierna liberalism, konservatism, socialism, och 1900-talsideologierna feminism, ekologism, populism, samt kortpresenteras för viktiga tänkare från Platon och Hobbes till Hitler och Mao. Ja, även Göran Persson och den hållbara utvecklingen kommer med på ett hörn. Ett bra initiativ i tidens anda således, denna lättlästa 200-sidorsbok.
Bäst är det inledande kapitlet om de klassiska ideologierna, som författaren byggt ut från sina ABF-föreläsningar. Här ställer han pedagogiskt tio frågor till de tre ideologierna. Därmed belyser han bra både likheter och skillnader mellan liberalism, konservatism och socialism. Hur de förhåller sig till varandra inte som på en höger-vänsterskala utan snarare som på en triangel. Detta eftersom konservatism och socialism möts i kollektivism och statsfokusering.
Bra också ideologibeskrivningen: En ideologi innehåller varat (verklighetsbeskrivning), börat (värderingar) och görat (handlingsprogram). Däremot en miss att inte ta med aktuella ideologier som rasism/fascism, nationalism och demokrati (vår gemensamma överideologi). Något mer om ideologiernas koppling historiskt och partimässigt (förutom kristdemokraterna som udda behandlas) hade heller inte skadat. Däremot gör det inget att författaren gör en öppet subjektiv och personlig tolkning av de olika tankesystemen – så länge han håller sig inom rimliga gränser.
Dessa gränser överskrids tyvärr grovt i kapitlet om förra seklets idéströmningar och i vissa av tänkarpresentationerna. De fungerar inte som lärotext, däremot som debattinlägg, eftersom de retade upp åtminstone mig. På plussidan där intressanta kopplingar mellan ekologism och konservatism, samt mellan folkhemsidén och nationella konservativa tankar. På minussidan ett ständigt insmygande av författarens borgerliga/högersocialdemokratiska åsikter i aktuella frågor.
Det handlar om det vanliga tjatet om den farliga staten som ska tvinga på oss kunniga medborgare sin påstridiga sociala ingenjörskonst. Varför inget om historiens mest gigantiska, dramatiska och globala samhällsexperiment någonsin – kapitalismen? Till och med en obskyr statsfientlig USA-sekt lyfts fram för att attackera altruism, kollektivism och socialism. Och menar verkligen Ljunggren att förbud mot månggifte och knark är en otillbörlig statsreglering av ”relativt privata former av livsföring?”.
Feg är Ljunggrens stämpling av vänsteråsikter som paternalism och populism. Varför inte istället ärligt bemöta argumenten och ge de egna åsikterna om varför det är rättvist och moraliskt att staten förhåller sig passiv till ökade makt- och inkomstklyftor? Än värre är författarens smygande nyliberala krypskytte mot demokratin.
Folkmakt och majoritetsstyre innebär att vi själva som folk, via staten, bestämmer hur samhället ska inordnas på skalorna privat-offentligt, individuellt-kollektivt, centralistiskt-decentralistiskt, vänster-höger. Den demokratiska staten är ingen konspiration mot den heliga individen – den är folkmaktens verktyg för att förverkliga majoritetens vilja. Ljunggrens fientlighet mot all statsmakt får honom därför att framstå som en demokratiokunnig nyliberal gnällspik.
Hans Norebrink
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ideologier, Stig-Björn Ljunggren, Ideologi, Kapitalism, Nyliberalism, Stat, Kapital, Socialism, Liberalism, Konservatism, Idéströmningar, Kultur, Böcker, Samhälle, Nationalism, Socialdemokraterna, Nyliberalism, Politik
Jag har haft det tveksamma nöjet att debattera mot Ljunggren på Aftonbladets kommentarsfält. Han har en ungefär lika dynamisk syn på vad en stat är som man kan hitta hos Milton Friedman… Jag antar att han får ses som någon slags femtio års fördröjd reaktion på den sociala ingenjörskonsten.