Marknadshyror i Stockholm eller Göteborg skulle gör det ännu svårare att få lägenhet för den människa som inte har resurser. Det skulle innebära ökade klyftor, ökad segregation och höjda hyror över hela linjen. det skulle innebära en bostadsmarknad som ensidigt gynnar de som har mer pengar. Eventuellt skulle det också leda till en större bostadsmarknad för undermåliga, misskötta bostäder i slumfastigheter. Något som redan finns men som skulle kunna förvärras genom fri hyressättning och helt oreglerad bostadsmarknad.
Grundanledningen till att någon väntar 28 år på att få tag på den bostad de vill ha är inte att hyran är för låg, utan att bostäderna är för få. Det byggs för lite. Det kommer inte att byggas mer om marknadshyror infördes. Det som skulle hända vore att fastighetsägarna skulle tjäna än mer pengar på grund av höjda hyror. Dagens ledare i DN är alltså helt ute och cyklar. Marknadshyror fungerar helt enkelt inte så som DN tänker sig. Det som istället behövs är att bostadsbristen löses. Det kan man göra genom att förändra planlagstiftningen, regleran om lägsta godtagbara standrad och lägenhetsstorlek samt genom subventionerat byggande. Sverige har ju faktiskt löst problemet en gång tidigare i sin historia. Genom miljonprogrammet.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bostadsbrist, Marknadshyror, DN, Fastighetsägare, Vinster, Segregation, Slumbostäder, Stadsplanering, Bostadspolitik, Bostadsbyggande, Hyresrätter, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Istället för marknadshyror har Sthlm och Gbg bostadsrätter som de med god ekonomi kan köpa. Marknaden har tagit vägen över bostadsrätten, vilka är dyrast i attraktiva innerstadskvater. Miljonprogrammet; uppsmällt utan känsla att boendemiljön påverkar oss är inte rekomenderbart
Hur man byggde (jag gillar verkligen inte miljonprogrammet höghusområden) har inget med att man byggde att göra. Subventionerat byggande är lösningen ändå.
Ökningen av antalet bostadsrätter är ett resultat av avregleringar och privatiseringar samt bostadsbristen. Det löses på samma sätt som bristen på hyresrätter. problemet är av politiska skäl inte lika stort i Göteborg som i Stockholm (allmännyttan har sålt ut mindre här).
Alltså, miljonprogramsområdena är väldigt… varierande. Bor i Göteborg, och vissa, som Bergsjön och Biskopsgården, är tråkiga och betongiga, medan andra som Hjällbo och delar av Angered är naturnära och rätt trevliga.
Tror absolut metoden med att smälla upp feta höghus billigt är bra, men det behövs eftertanke kring var man lägger dem och hur man lägger dem. Bodde en kortare tid i Hjällbo och det var inte särskilt dålig närmiljö där – förutom ordentligt tilltagna gröna gårdsplaner var det nära till flera naturleder. Sådant gör skillnad.
Lite off topic, men ändå: Om de är tråkiga eller inte är rätt ointressant. Det är en smaksak. Själv kan jag inte se nån direkt skillnad på Bergsjön (där min son bor), Hammarkullen (där mamma bodde länge och där en av hennes före detta bor), Backa, Lövgärdet, Biskopsgården (där olika kusiner och fastrar bott) eller nån annan av dem för den delan. Det är områden med bristande service, dåliga kommunikationer, dåligt fungerande social miljö osv.
Det byggs för lite, javisst. Men en annan anledning är att bytesmarknaden när det gäller centrala hyresrätter har stannat av helt. Det kommer nästan inte ut några lägenheter på öppna marknaden.
Men det beror ju också på att det finns för få lägenheter. På bostadsbristen.
Ibland undrar jag i vilken värld vänstermänniskor bor i. Marknadshyror leder till segregation osv får man alltid höra från vänsterkanten. Om man tittar på vilka som bor i innerstaden så ser man direkt att vi redan har en enorm segregation trots de reglerade hyrorna. Om man har ett begränsat utbud av något alla vill ha, dvs billiga hyresbostäder på centrala lägen har man ett allvarligt problem om inte priset är marknadsanpassat. Att köa sig till en lägenhet är inte en lösning, då bostadsbehovet ofta brukar vara mer akut. Ingen kommer frivilligt att släppa sin billiga hyresrätt. Självklart ska det vara marknadsanpassning av hyror där alla vill bo. Inte fasen köar man sig till en Ferrari-bil på samma sätt? Vill man bo billigare bor man förslagsvis utanför stan. Vill man bo ännu billigare bor man ihop med en kompis. Och handen på hjärtat vad är problemet med det? Det viktigaste är väl att man faktiskt har någonstans att bo? Inte att man inte kan bo centralt alla gånger…
Dagens system är inte heller bra, men marknadshyror är ännu sämre vilket US-amerikanska städer visar. FOlk har inet råd att bo, det finns inte tillräckligt med bostäder och det är marknadshyror. Uselt, ännu sämre än dagens Sverige. Så vilken värld lever du egentligen i? Jag lever i verkligheten. Du lever i en fantasi.
Nej jag är en realist levandes i verkligheten. Alla skulle kanske inte ha råd att bo på dom mest populära platserna om vi hade marknadshyror, men vad är problemet med det? Det finns ju bra ställen utanför stan som är mycket billigare. Det går inte att lura dagens ungdom att dom någon gång inom dom på kort tid kommer att ha en chans att få någon billig hyresetta på södermalm genom att köa. Den ekvationen är totalt omöjlig att lösa när efterfrågan på sådana bostäder vida överstiger tillgången. Eftersom utbudet är begränsat bör hyrorna spegla vad folk tycker att det är värt att betala och inte vad politikerna hittat på. På övriga bostadsmarknaden ser man hur priserna kan skilja sig mellan olika stadsdelar. Men så är det inte på hyresmarknaden på samma sätt i det befintliga beståndet. Själv vill jag för övrigt helst bo på Mose Backe i en tokbillig sekelskifteslägenhet, men jag inser att det inte är någon rättighet att få göra det när det är så många fler som vill samma sak.
Det är själva problemet. Att det bara finns bostäder till folk med pengar. Vad jag kan eller inte kan är i sammanhanget ointressant