De senaste 6 åren ska omkring 800 flyktingbarn ha försvunnit i Sverige. Totalt försvann 1 200 barn, 800 är fortfarande försvunna, dvs svenska myndigheter vet inte var de är eller vart de tagit vägen. Under 2012 försvann, enligt radioprogrammet Kaliber och Migrationsverket, 317 barn. En siffra som innebär en fördubbling jämfört med året innan.
Vart barnen tagit vägen är det ingen som egentligen vet. Det vanligaste antagandet är att de sökt upp släktingar, försökt eller försöker söka upp släktingar som redan finns i Europa någonstans. Många av de försvunna är äldre barn, tonåringar, så det är inget direkt konstigt beteende om det nu faktiskt är så.
Det finns också misstankar om att en del av barnen utsatts för trafficking eller blivit bortgifta. En del vet man uppehåller sig som papperslösa i Sverige och lever ett i stort sett rätt eländigt liv. Men ingen vet egentligen vad som hänt de flesta av de försvunna barnen och den svenska polisen tycks i allmänhet vara väldigt ointresserad av att försöka leta reda på dem. En nonchalans från polisen som inte är acceptabel.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Flyktingbarn, Flyktingar, Flyktingpolitik, Papperslösa. Försvinnanden, Trafficking, Kidnappning, Polisen, Brott, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Med risk för att bli kallad både det ena och det andra: Det FINNS en liten möjlighet att barnet har ”försvunnit” för att sen komma tillbaka några dagar senare med ett annat namn, påstående att det är ett ensamkommande barn och därmed nästan garanteras asyl.
Jag säger inte att det är vanligt men sannolikt har det hänt nån gång eftersom antalet ”ensamkommande barn” har ökat samtidigt som antalet ”försvunna barn” också har ökat.
Sammanträffande? Kanske. Kanske inte.
Det vet bara de som är experter.
Det är tvärtom. Barnen är i allmänhet ensamkommande barn som sen försvinner. Inte barn som kommit med sina föräldrar och sen försvunnit.
Intressant information som utelämnades var ålder och kön på dessa barn. Om det visar sig att det mestadels handlar om män och att de flesta är 20-22 år kanske det inte är lika illa som om det handlar om 5-åriga flickor?
När man är över 18 år gammal betraktas man som vuxen. Det handlar främst om barn i yngre tonåren.