Vänstern på 1970-talet gillade inte Abba. Okej. Det var ett kommersiellt popband med en burdus manager. Stikkan Andersson. De var bra, men producerade en massmarknadsmusik som kanske inte tilltalade alla. Jag gillade det inte. Jag gillade definitivt inte Stikkan Andersson.
Jag gillade Deep Purple, Black Sabbath, Uriah Heep, Led Zeppelin, Steppenwolf etc. Dvs hårdare rock. Smutsigare rock och inte Abbas dansmusik. Också det var kommersiell musik. I Steppenwolfs fall med politisk undertoner i många låtar. Så var det även med många andra band på den tiden. Jag gillade också en annan musikgenre på den tiden. En genre som då hade väldigt tydliga politisk texter. Reggae. Jag gillar det än idag. Liksom hårdrock. Och Abba när det är dags för dans. Eller Boney M. Lady Gaga. Donna Summers, Pointer Sisters.
Var det fel av mig att inte gilla Abba? Naturligtvis inte. De var helt enkelt inte för mig på den tiden. Var det fel av vänstern att inte gilla Abba? Naturligtvis inte. Var det föraktfullt att anse att Abba var kommersiellt? Självklart inte. Skälen till ogillandet är dock egentligen rätt ointressanta. Jag hade självklart rätten att inte gilla Abba. Det hade vänstern också. Det har inget med förakt att göra. Diskussionen i DN är följaktligen totalt ointressant.
För att komplicera det hela. Jag arbetade i många år på musikrörelsens högborg, Sprängkullen i Göteborg. Abba och liknande musik var inte att tänka på där. Det var inte rätt musikstil för stället helt enkelt. Inte mer att orda om där. Inte mer att diskutera. Jag gillade kommersiell musik. Var jag klassförrädare? Jag hade kompisar som gillade Abba? Var de klassförrrädare? Självklart inte. Det tyckte jag inte då och tycker inte idag. En del av de kompisarna var också vänster. Jag tillhörde vänstern.
DN-debatten är idag helt ointressant. Schottenius vet antagligen inte riktigt vad hon pratar om och har delvis rätt, delvis fel. Det som upplevs som irrelevant idag, var i högsta grad relevant då. Det verkar Schottenius inte förstå. Debatten hade möjligtvis varit lite intressant då. Idag är den mest knäpp.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Media, Kultur, Kulturvänstern, Vänstern, Musikrörelsen, Sprängkullen, Abba, Stikkan Andersson, Kommersiellalism, Maria Schottenius, DN, Dansmusik, Reggae, Hårdrock, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
?
Nej, sannerligen, Schottenius verkar inte ha någon större koll på vad hon pratar om, hon tycks över huvud taget inte särskilt intresserad av hur vanliga lyssnare tolkar och använder den musik de tar till sig, hur musiken (pop, rock, opera eller något annat) uppfattas och tolkas åt aolika håll. Idag är det få band (i Sverige eller ute i Europa) som gör protestlåtar om t ex Ship to Gaza, Irakkriget eller eurokrisen, eller som ens berör dessa ämnen i sina texter. För fyrtio år sedan hade det varit givna ämnen och det fanns dessutom en förväntan att artister skulle ta upp dem – inte bara små proggband i Sverige, kravet kunde (retoriskt) ställas även på mångmiljonsäljande band som Abba eller Sabbath. Särskilt i Sverige. Antingen begriper Schottenius inte att det mediala klimatet kring musik ser helt annorlunda ut idag, eller så bortser hon från det för att få till ett par bekvämt mysiga poänger.
Den ende av DN:s egna skribenter som har sagt något intressant ¨är Lars Linder, som noterade att Stikkan idag är i stort sett bortretuscherad ur Abbas historia, medan den bullrige, sluge och effektive schlagerkungen på 70-talet var omöjlig att bortse från för den som förhöll sig till Abba, i alla fall här på hemmaplan. Han var nödvändig för deras framgång, men här hemma stämplade hans närvaro också in bilden av dem som ett i dålig mening kommersiellt och…litet ospännande band, ett slags B-upplaga av Four Tops eller Wings uppblandat med disco och utan den slags passion och påstridighet som gjorde att ett band kunde kvala in som rock.