Det menar Greenpeace i en ny rapport om det pelagiska svenska fisket. Införandet av individuella överförbara kvoter (ITQ) i det pelagiska svenska fisket har medfört en halvering av antalet båtar involverade i detta fiske och en mycket kraftig minskning av tonnaget. En god utveckling. Men kanske inte så god som det var tänkt.
Pelagisk trålare/snörpvadsbåt och pelagisk trål
Svenska båtar har försvunnit från det pelagiska fisket i Sverige, men flera återfinns idag som räktrålare och torsktrålare. De bidrar därmed till den överkapacitet som framförallt finns inom det svenska räkfisket. Dessutom har flera båtar exporterats till Marocko och Belize. Dessa båtar fiskar idag utanför Västsahara. På marockanska kvoter, men i ett ockuperat land vilket gör fisket politiskt tvivelaktigt.
Svenska fiskare har också genom export av båtar och investeringar i andra nordiska länder, främst Danmark och Finland blivit några av de största fiskarna i de länderna.
I Sverige har det inneburit en koncentration av det pelagiska fisket till ett fåtal större fiskeriföretag.
Läs också:
- Sveriges största fiskeriföretag 2013
- Är det bara fiskeriföretag på Rörö som är riktigt lönsamma?
- Vart har de pelagiska trålarna tagit vägen?
- Vart har de pelagiska trålarna tagit vägen, del 2
- Svenska kvotbaroner kontrollerar 80% av fiskkvoterna
- Röröfiskare är några av Danmarks största fiskare
- Hur blev svenska fiskare några av Danmarks stora kvotbaroner?
- 30% av Danmarks 20 största fiskebåtar är svenskägda
- Några av Finlands största fiskare hör hemma i Sverige
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Pelagiskt fiske, ITQ, Greenpeace, Räkfiske, Fiske, Miljö, Belize, Marocko, Västsahara, Sverige, Finland, Danmark, Samhälle, Politik
