Minska de orimligt långa häktningstiderna!

Sverige har många gånger kritiserats av Europarådet, FN och Amnesty för omänskligt långa häktningstider och orimligt omfattande restriktioner. Senast var det Europarådets tortyrkommitté som år 2009 granskade förhållandena vid svenska häkten och kom med en rad rekommendationer.

Jämfört med många andra länder sitter människor i Sverige häktade mycket länge. Det kan handla om månader och år. Förhållandena vid svenska häkten är dessutom mycket hårda. Isolering är mycket vanligt. Häktade inte får inte surfa på nätet, titta på tv eller läsa tidningar och får oftast inte träffa och kommunicera med vänner, anhöriga och andra intagna på anstalten. Förhållandena i svenska häkten är i praktiken att jämföra med tortyr. Det handlar om psykisk tortyr och det krävs ett mycket starkt psyke för att inte bli fullständigt nedbruten av att under så lång tid som det ofta handlar om vara hänvisad till sig själv och sina egna tankar.

Det är uppenbart att förhållandena på svenska häkten måste bli bättre. Det gäller framförallt när den häktade är ett barn. Vänsterpartiet har i riksdagsmotioner bl.a. krävt att barn inte får placeras i häkte samt att det behövs vidtas åtgärder för att komma till rätta med såväl de orimligt långa häktestiderna som bristerna avseende restriktioner för häktade personer.

– Att sitta häkte med restriktioner kan innebära att en intagen tvingas vara i sin cell 23 timmar per dygn. En timmes enskild promenad i en rastgård kan knappast ses som en lösning på de problem som isoleringen skapar. Det är inhumant och skrämmande att en rättsstat som Sverige under snart 20 år inte lyckats komma till rätta med denna fråga, trots omfattande och upprepad kritik från flera internationella organ som gjort inspektioner i de svenska häktena, säger Lena Olsson, Vänsterpartiets rättspolitiska talesperson.

Häromdagen överlämnades en rapport, Häktningstider och Restriktioner, till riksåklagaren som tar upp flera av de frågor som Sverige kritiserats för. Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp som fått riksåklagarens uppdrag att överväga hur användningen av restriktioner för häktade kan minskas och hur långa häktningstider kan undvikas.

I juni 2013 tillsatte riksåklagaren en särskild arbetsgrupp med uppgift att se över om användningen av restriktioner för häktade personer kan minskas och om oproportionerligt långa häktningstider kan undvikas.

Vid en pressträff på måndagen överlämnades rapporten till riksåklagare Anders Perklev. Vid träffen medverkade också arbetsgruppens ordförande Agneta Isborn Lind samt sekreterare Jenny Ahlner Wetterqvist. Förutom åklagare från Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten har arbetsgruppen också bestått av representanter för advokatkåren, kriminalvården, polisen och Brå.

Rapporten innehåller förslag på åtgärder som Åklagarmyndigheten kan vidta för egen del samt förslag som kräver kontakt med andra aktörer eller som förutsätter lagändringar:

Rapporten innehåller förslag på åtgärder som Åklagarmyndigheten själva kan vidta, till exempel föreslås i rapporten att åklagarna bör uppmanas att på olika sätt underlätta för den häktade att ha kontakt med omvärlden – till exempel genom besök och genom tidningar, TV och radio.

[…]

Det föreslås att skälen för restriktioner bör dokumenteras redan i samband med häktningsframställningen. Den misstänkte och försvararen bör få del av skälen före häktningsförhandlingen och vid förhandlingen bör åklagaren tydligt motivera varför restriktionerna behövs.

Åklagarnas metodstöd för restriktionsbeslut bör utvecklas, enligt rapporten och förbud mot så kallad samsittning, alltså att en intagen får vistas med andra intagna på samma anstalt, bör vara ett separat restriktionsbeslut.

Enligt rapporten bör också en anmälningsskyldighet till högre åklagare övervägas i fall där förbud mot både samsittning och vistelse i gemensamhet pågår under längre tid än tre månader.

I rapporten föreslås också en rad andra åtgärder som förutsätter samarbete med andra myndigheter eller lagändringar.

Till exempel anges att Åklagarmyndigheten bör verka för att isolering av häktade upphör genom att alla häktade ges en laglig rätt till minst två timmars mänsklig kontakt per dag, helst tillsammans med Kriminalvården.

I rapporten föreslås också att det bör skapas bättre rutiner och mer regelmässiga kontakter med SKL för att minska häktningstiderna. Rapporten föreslår att också Polisen bör vara en del av arbetet.

Det är en omfattande rapport som innehåller betydligt mer än de exempel som tas upp ovan. Vänsterpartiet har flera gånger tagit upp de frågor som behandlas i rapporten i riksdagen, välkomnar den debatt som uppkommit och hoppas att regeringen snarast vidtar åtgärder för att förbättra situationen för de barn och vuxna som placeras i häkten.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Häktningstider, Restriktioner, Isolering, Tortyr, Häkte, Häktning, Brott, Lagstiftning, Rättsväsen, Kriminalvården, Politik, Samhälle