Boknytt
Hjärnan (ny utgåva)
Lars Olson och Anna Josephson (red.)
Karolinska Institutet University Press
Hjärnans tre kön
Mina morföräldrar blev dementa, min mor dog i Alzheimers för två år sedan. Själv hoppas jag slippa dessa delvis ärftliga sjukdomar. Och jag blir hoppfull av det uppdaterade inspirerande mastodontverket ”Hjärnan” som visar att kunskapen om hjärnan och dess sjukdomar går framåt i rask takt. En intresseväckande och faktatung bok.
Själv är jag annars mest intresserad av hjärnforskningens samhälleliga implikationer. I hjärnan möts ju naturvetenskap och samhällsvetenskap i utforskningen av människans individuella och sociala väsen. Tyvärr är dock dessa två sätt att närma sig frågan om människans natur/”själ” fortfarande i mycket ointegrerade skilda världar.
Många genusforskare vill exempelvis ogärna lyssna när hjärnforskare påvisar klara medfödda hjärnskillnader och beteendetendenser mellan könen, mellan män och kvinnor. Med de självklara brasklapparna att individskillnader kan vara större, och att könsrollerna delvis är socialt konstruerade och därmed varierar mellan kulturer i tiden och rummet. Men det vet ju alla.
Varken som människor eller som könsvarelser föds vi dock som tomma blad (tabula rasa) på vilka omgivningsmiljön kan verka ostört, påpekar hjärnforskaren Annica Dahlström. Evolutionen har mejslat fram två skilda kön som ett led i den sexuella reproduktionen av människosläktet.
Men hjärnan kan sannolikt bli påverkad i olika grad av könshormoner under fostertiden. Bland annat därför finns individer som inte är helt säkra på sin könsidentitet, eller är delvis bisexuella. De bildar en naturlig gradvis övergångsgrupp på cirka 20 procent, mellan männens 40 procent och kvinnornas 40 procent av befolkningen.
Ett tredje kön borde därför erkännas, menar jag. Hon Hen Han. Men det finns likhetsfeminister och hbtq-aktivister som vill gå ännu längre och ”avskaffa” könen helt genom att placera alla människor som separata individer på en jämn skala mellan en manlig och en kvinnlig pol. Det ser jag som ovetenskapligt trams. Det byter dessutom ut ett identitetsförtryck (mot de 20 %) mot ett annat (mot de 80 %).
Varför inte istället tänka på könsskillnaderna som en möjlighet. Om följande citat från boken stämmer, skulle en ju genom att ge halva makten till kvinnorna skapa förutsättningar för ett bättre samhälle (anser jag som socialist och särartsfeminist):
– Somliga menar att kvinnans nervsystem är byggt för att klara överlevnaden för barnen, familjen, släkten och den grupp av individer som lever tillsammans. Mannens hjärna skulle istället orienteras mer mot konkurrens, försvar, aggression och maktutövande.
Människans behov av samarbete och samvaro, vår socialitet, är också ett evolutionärt-biologiskt-psykologiskt arv. Sett med vänsterögon är det förstås en bra grund för att bygga ett socialistiskt samhälle. Vi är sociala redan på gennivå så att säga.
Och vår naturliga tendens till samarbete är faktiskt bredare än så. Vi samverkar med våra tarmbakterier för att bryta ner maten och bilda vitaminer. Och hela åtta procent av vår arvsmassa består av så kallat retrovirus.
Viktigt för den politiska debatten är att såväl en individs genetiska arv som svåra barndom kan påverka hjärnan i en ogynnsam riktning. Vi får alltså en ojämlik start i livet som samhället måste kompensera för (min vänsteråsikt).
Hans Norebrink
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Lars Olson, Anna Josephson, Hjärnan, Hjärnsjukdomar, Genusforskning, Kön, Genus, Genetiskt arv, Socialt arv, Samarbete, Kultur, Böcker, Vetenskap, Biologi, Jämställdhet, Feminism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.