Antisemitismen är en skam – men vilka är det som är antisemiter idag

Igår genomfördes en så kallad kippavandring i Malmö. En manifestation mot antisemitism, rasism och intolerans. En aktion av samma slag som när kvinnor protesterade mot islamofobi och överfall på muslimska kvinnor genom att bära hijab en dag. Det är viktigt att protesteras mot och bekämpa antisemitism precis som det är viktigt att bekämpa islamofobi och all annan rasism. Johan Ehrenberg skriver bra om antisemitism i ETC:

Att vi i Sverige har antisemitism, alltså fördomar och hat mot människor som identifierar sig som judar, är ett nederlag för hela samhället. Att bära en kippa i solidaritet med utsatta för rasistiskt hat är en självklarhet.

Liksom man som vit man av övre medelålder måste hitta ett sätt att visa solidaritet och stöd för unga tjejer med slöja som utsätts för förtryck från de som hatar.

Att hata andra är inte en rättighet. Att inte hålla med, att inte gilla en tro, en moral, en åsikt är inte förtryck, däremot att hata och förvägra den andre den frihet man själv kräver.

Antisemitismens böld i samhället är förfärlig eftersom den förutom hat och förtryck, förstör varje diskussion om Israel och Palestina. Antisemitismens uppgift idag är inte att som på 1930-talet, skapa syndabockar för en ekonomisk kris. Istället tjänar den de krafter som förlänger mardrömmen i Israel, varje antisemitiskt hatbrev blir ett försvar för en apartheidstat och en orsak till att berättelsen om Israels ockupation och förtryck aldrig presenteras i all sin tydlighet.

Problemet med kampen mot antisemitism är att den hela tiden försvåras av människor som påstår att  all kritik av Israel är antisemitism och som hävdar att antisemitismen finns i vänstern. Ett påstående som inte har ens en gnutta av sanning. Det finns undersökningar av attityder bland ungdomar som kan ge oss en aning om var antisemitismen finns i samhället. För att kunna bekämpa antisemitism måste vi ha klart för oss var den finns, var problemet ligger. Låt oss titta på Intoleransrapporten från Forum för Levande Historia som gjordes 2010:

Resultaten i denna undersökning bekräftar tidigare iakttagelser. Elever med svensk bakgrund uppvisar mer negativa inställningar och mer ambivalenta förhållningssätt till invandring och invandrare samt muslimer jämfört med elever med utländsk bakgrund, se tabellerna 3–7 i tabellbilaga. En femtedel av elever med svensk bakgrund har en negativ inställning till invandrare och muslimer. Mer än hälften av elever med svensk bakgrund är ambivalenta i sin inställning till muslimer.

Omvänt förhåller det sig med attityder till homosexuella och till judar. Elever med svensk bakgrund uttrycker i betydligt högre grad en positiv inställning till såväl homosexuella som judar jämfört med elever med utländsk bakgrund. Skillnaderna mellan andelar ambivalenta är små. Drygt hälften av elever med svensk bakgrund och knappt hälften av de invandrade är ambivalenta när det gäller inställning till judar. Bland elever med utländsk bakgrund är omkring en tredjedel negativa till såväl judar som homosexuella.

Skillnaderna är inte lika tydliga när det gäller inställning till romer. Hälften av eleverna uttrycker ambivalens oavsett bakgrund. Elever med utländsk bakgrund är något mer negativa jämfört med sina svenska jämnåriga.

[…]

Närmare två tredjedelar av gymnasieeleverna uppgav tillhörighet till någon religion, tro eller församling och en dryg tredjedel svarade att de inte hade någon religiös tillhörighet. Intressant nog överensstämde svarsfördelningen mycket väl med den som framgick av 2003 års undersökning.

Tabell 3 [se rapporten] visar att 78 procent av elever med utländsk bakgrund uppger religiös tillhörighet. Motsvarande andel bland elever med svensk bakgrund är 60 procent. En tredjedel av elever med utländsk bakgrund är kristna och en dryg tredjedel är muslimer. Hälften av eleverna med svensk bakgrund uppgav tillhörighet till Svenska kyrkan.

Resultaten från denna undersökning bekräftar tidigare iakttagelser av sambanden mellan religionstillhörighet och inställning till utsatta grupper, se tabeller 3–7 i bilaga. När det gäller inställning till homosexuella visar jämförelsen att de som tillhör Svenska kyrkan har mer positiva attityder än övriga. Bland elever som uppgivit tillhörighet till islamska församlingar är andelarna ambivalenta och negativa högre än för övriga religiösa kategorier. Denna grupp elever har även en mer negativ inställning till judar medan övriga visar ett huvudsakligen ambivalent förhållningssätt till judar.

Bilden är återigen mindre tydlig och huvudsakligen ambivalent när det gäller inställning till romer. Flertalet är ambivalenta. Det gäller såväl för de religiösa som för dem som saknar religion.

När det gäller sambanden mellan inställning till muslimer och religionstillhörighet förhåller sig elever som tillhör olika kristna grupper och elever som saknar religionstillhörighet på liknande sätt. Ungefär en fjärdedel är positiva, hälften ambivalenta och en femtedel negativa.

För inställning till invandrare är andelen ambivalenta lägre och andelen med positiva attityder högre för dem som hör till kristna församlingar utanför Svenska kyrkan jämfört med övriga.

Antisemitismen i förhållande till partisympatier går inte att utläsa ur rapporten från 2010, däremot ur rapporten från 2003. Sympatisörer och medlemmar i de nazistiska och fascistiska partierna är klart mest antisemitiska. Sverigedemokrater lite mindre än rena nazister, men den stora skillnaden finns mellan de högerextrema partierna och resten. Sedan är det en fallande skal från högern till vänstern där vänstern har minst andel intoleranta personer och moderaterna störst andel.

Antisemitismen var i undersökningen 2003 större bland pojkar, elever på det individuella programmet och yrkesförberedande program, på landet, i Syd- och Västsverige, bland barn till lågavlönade och arbetare, sydeuropeer, ateister (nazister är i allmänhet ateister) och muslimer.

Vidare är lågutbildade, människor med lägre inkomster, pensionärer, personer med helsvensk bakgrund och män generellt mer intoleranta än andra. Det är känd från en lång rad undersökningar och bekräftas också i Intoleransrapporterna från 2003 och 2010.

Antisemitismen har enligt de två undersökningarna ökat mellan 2003 och 2010 medan islamofobin och intoleransen för homosexuella, invandrare och flyktingar generellt minskat. Sveriges ungdomar har blivit mer toleranta i nästan alla hänseenden med andra ord. Utom när det gäller synen på judar.

Det går att ur materialet skaka fram två tydliga grupper ungdomar som är betydligt mer antisemitiska än andra. Den ena är helsvenska ungdomar från arbetarbakgrund som går individuella programmet eller någon yrkesförberedande linje på gymnasiet och har högerextrema politiska preferenser. Främst pojkar förstås. I stor utsträckning boende på landet. Den andra gruppen är ungdomar som uppger sig vara muslimer med arbetarbakgrund  och som i övrigt går på samma typer av utbildningar som de högerextrema ungdomarna. Dessa två grupper har mycket gemensamt. De riskera att hamna i arbetslöshet, de kommer sannolikt att själv få låga inkomster i livet och många av dem har säkerligen också sociala problem och är, har varit eller kommer någon gång eller flera gånger att begå brott. Den viktigaste faktorn i sammanhanget är med andra ord klass.

För att bekämpa antisemitismen framstår det därför som viktigt att dessa ungdomar får möjlighet till arbete, till vettig sysselsättning på fritiden och tillgång riktade utbildningsinsatser kring religion, rasism och liknade. Det senare pekar också Intoleransrapporten från år 2010 på som en viktig åtgärd. Grunden i arbete mot antisemitism liksom mot islamofobi, annan rasism och intolerans måste dock vara en inriktning på minskade klassklyftor i samhället. För att få bättre utbildning generellt och mer specifikt om invandring, judendom och islam och minskade klassklyftor är det därför viktigt att skolan blir likvärdig för alla. Så är det inte idag utan den politik som förs idag ökar skillnaderna mellan skolor och innebär ökade klassklyftor. Vilket motverkar möjligheterna att bekämpa antisemitism.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Antisemitism, Intolerans, Kippavandring, Johan Ehrenberg, Judar, Hat, Judendom, Rasism, Malmö, Antirasism, Samhälle, Politik