Bra om jämlikhet – tråkig antiklimax

Boknytt
Ojämlikhetens anatomi
Per Molander
Weylers förlag

Bra om jämlikhet
tråkig antiklimax

Det bästa med denna angelägna bok är den grundliga och historiska genomgången av de faktorer som gynnar ojämlikhet. Som det ekonomiska, sociala och kulturella arvet från föräldrarna. Däremot tar inte författaren upp det biologisk-genetiska arvet – du får ju det ofta lättare här i livet om du föds smart, stark, vacker och social.

Nej, det är mer de samhällsbetingelser som göder ojämlikhet som intresserar den politik- och filosofiinriktade samhällsvetaren och ämbetsmannen Per Molander. Han vill genom att analysera ojämlikhetens väsen göra det lättare att angripa den politiskt – och så verka för jämlikhet.

Historiskt möjliggjorde det bofasta jordbrukssamhället såväl ett överskott som lagringsmöjligheter – av exempelvis livsmedel. Det gjorde det både mer lönande och lockande att roffa åt sig av andra i gruppen (”klasskamp”), eller av andra grupper (räder/krig).

Den gradvisa övergången från jägarnomadism till bondebyliv skapade också ett mindre rörligt samhälle med ökade ”möjligheter att styra arbete och andra knappa resurser”. Bofastheten gjorde det möjligt att kontrollera och monopolisera nyckelresurser. De nya rikedomarna måste försvaras, vilket ledde fram till särskilda militära styrkor (enligt marxismen statens våldskärna, min kommentar).

Det nya storskaliga och centraliserade jordbrukssamhället utvecklades även via annan arbetsdelning och specialisering, och ökade i komplexitet. Det gynnade olikhet och ojämlikhet människor emellan. Innehav av vissa samhällspositioner gjorde det lättare att samla makt och tillgångar.

En form av social specialisering var administratörer som bildade toppen i en social hierarki – rika ställdes mot fattiga. Den nya eliten kunde i sin tur använda militären (när den väl fanns på plats) även mot det egna mot folket, för att försvara det nya framväxande ojämlika klassamhället.

”Urbanisering gynnade ytterligare de pågående processerna av arbetsdelning, social kontroll och skiktning.” Stora statsbildningar växte fram världen över, karakteriserade av ”arbetsdelning, kontroll av nyckelresurser och monopol på effektiv våldsutövning.”

Jordbruksöverskottet finansierade överklasser av byråkrater, slavägare och feodalherrar – med präster och militärer för att hålla befolkningen på mattan. Den läs- och skrivkonst som utvecklades förbehölls den byråkratiska eliten, vilket ytterligare ökade samhällsskillnaderna.

I sammanfattning: Med större samhällen minskar den sociala kontrollen över individer som vill ta för sig mer av samhällets resurser än andra. ”Bofasthet underlättar ackumulation av resurser som kan utnyttjas av ledande individer…skillnader i status”. Ett viktigt steg i arbetsdelningen är när det ledande skiktet får resurser till egna väpnade styrkor.

Stater, klasser, arbetsdelning, centralisering och ojämlikhet fortsatte att känneteckna människans samhällen in i industrialiseringen och tjänstesamhället. Hur filosofer, ekonomer, gamla religioner och moderna politiska ideologier förhållit sig till, och ofta legitimerat, ojämlikheten utreds utförligt av författaren.

Jag finner det här väl schematiskt att till den ojämlikhetsförsvarande konservatismen föra de stora religiösa traditionerna. Mer än Per Molander skulle jag vilja betona de egalitära jämlikhetsvärden som också finns i de olika trossystemen. Och att religion även handlar om ett existentiellt meningssökande.

Även liberalismen försvarar i stort sett ojämlikhet (om alla har lika chans). Kommunismen och vänstern berörs ganska lite. Däremot socialdemokratin som ligger närmast författaren politiskt i sin jämlikhetssträvan. Sin delvis och tidvis lyckade jämlikhetssträvan dessutom.

Det stora undantaget från världens utveckling mot allt större ojämlikhet är nämligen perioden från slutet av 1800-talet till 70-talet. Då gjorde demokratisk, facklig, politisk, feministisk, antikolonial och socialdemokratisk kamp att jämlikheten ökade. Genom aktiva statliga och välfärdsliga åtgärder motverkades ojämlikheten (keynesianism). Det var de nationella folkhemmens och välfärdsstaternas tid – som många nostalgiskt saknar idag.

Sedan 80-talet har istället globalisering, nyliberalism och marknadsfundamentalism sett till att ojämlikheten återigen ökar världen över. Författaren pläderar därför för att återigen via statlig styrning och politiska åtgärder motverka den skenande ojämlikheten. Bra tänkt, men inget nytänkande precis. Ett antiklimax efter all intressant läsning och analys tidigare i boken.

Varken den kommunistiska eller den socialdemokratiska realsocialismen (den senare med statligt kontrollerad kapitalism, välfärdsåtgärder och offentlig sektor) lyckades i slutändan bygga ett stadigvarande jämlikare samhälle. Redan från kring år 1980 har ju ojämlikheten konstant ökat, oavsett om vi haft socialdemokratiska eller borgerliga regeringar. Det visar återkommande statistik.

Att då bara föra fram samma gamla recept som en gång byggde välfärdsstaten en gång till, känns otillfredsställande. Jag är överens med författaren att en annan värld än dagens är möjlig med politiska medel. Men då gäller det nog att tänka om, tänka nytt och tänka alternativt (gör om, gör rätt och återkom som en av mina chefer brukar säga).

Intressantare är författarens utredning av hur små inkomstskillnader ständigt tenderar att öka med benhård logik. I de samhälleliga förhandlingarna mellan olika sociala grupperingar har de rika och mäktiga ständigt ett försprång, och en fördel de kan utnyttja till att berika och ”bemäktiga” sig ytterligare.

Detta är en ”självförstärkande mekanism som är huvudämnet för den här boken”. ”Utan en aktiv fördelningspolitik driver samhället mot ojämlikhetsgränsen lika obönhörligt som en sten faller till marken när man släpper den…om inga motkrafter sätts in.”

Här finns en beröringspunkt med den uppmärksammade boken ”Capital in the Twenty-First Century” som attackerar den (ny)liberala tesen att de rikas smulor trillar ner till de fattiga. Tvärtom ökar den ”fria” marknaden ständigt ojämlikheten till astronomiska höjder, enligt författaren Thomas Piketty.

”Ojämlikheten har följt människan sedan tidernas begynnelse”, står det på baksidan av Molanders läsvärda debattbok. Inget samhälle är, var eller kan vara totalt jämlikt (det är knappast ens önskvärt, menar jag). Men författaren motsäger här sig själv eftersom han i sin bok konstaterar att det gamla jägarsamlarsamhället, människan levt i större delen av sin tid på jorden, i stort sett var jämlikt (om än varken fredligt eller helt könsjämställt, min kommentar).

Han konstaterar ju också att jägarna/samlarna levde på en enkel överlevnadsnivå som inte tillät större inkomstskillnader. Och han betonar att det först var jordbrukssamhället med dess produktion av överskott över överlevnadsnivån som kunde frambringa särskilda klasser – som levde av böndernas livsmedelsproduktion, senare även arbetarnas industriproduktion.

Författaren har studerat primatforskning (apstudier), forskning om gamla och nuvarande jägarsamlarsamhällen, och satt sig in i olika evolutionära resonemang. Det är berömvärt med tanke på att han har en samhällsvetenskaplig bakgrund. Men mitt intryck är att han inte helt greppat dessa mer naturvetenskapliga områden.

Bland annat redogör han utförligt för olika teorier om hur samhället sägs ha skapats genom underförstådda sociala kontrakt (ett tråkigt avsnitt). Men människan var social i sitt beteende redan innan hon blev till som människa.

Våra apliknande och däggdjursförfäder var allaredan sociala varelser. Så när människan kom till var hon från början en samhällsbyggande varelse av naturen. Det sociala kontraktet fanns så att säga inbäddat i våra gener sedan urtiden, som jag ser det.

Per Molander överbetonar också produktionsöverskottets roll för att skapa ojämlikhet, menar jag. Överskottet i jordbrukssamhälle och industrisamhället bidrar till ojämlikhet och klassamhälle, men skapar det inte i grunden. Tendensen till social hierarki och ojämlikhet är mycket äldre än så.

Vi kommer från en lång linje av samhällslevande däggdjur med social hierarki som organisationsform. Eliten (mest alfahannarna) fick mer mat och sex. Ett i jämförelse med dagens människosamhälle minimalt överskott räckte alltså till för att skapa kamp om de små tillgångarna. En kamp som vissa lyckades med bättre med än andra. Redan då uppstod sålunda sociala skillnader (vilka rimligen utgjorde det senare klassamhällets rötter).

Denna beteendetendens ärvde även den tidiga människan, som jag förstår det. Men genom sin intelligens, sitt språk, och sin sociala organisationsförmåga lyckades människan i jägarsamhället (via koalitioner underifrån) att skapa en stor grad av jämlikhet i sina små nära samhällen (där alla män var jämlikt beväpnade).

I jordbrukssamhället som följde blev samhällsbetingelserna dock annorlunda, och genom de olika mekanismer som boken så förtjänstfullt beskriver, så återgick vi, kan man säga, till vår gamla djuriska ojämlikhet. En av dessa nya betingelser som gynnade ojämlikhet och möjliggjorde moderna klassamhällen var just det nya materiella överskottet människan förmådde producera.

I stort sett ändå en mycket bra och politiskt nödvändig bok, som för debatten om ojämlikhet och jämlikhet framåt. Som framgångsrikt dissekerar ojämlikhetens väsen i syfte att politiskt och moraliskt attackera den. Ett avslutande citat av Per Molander;

– Ett jämlikare samhälle kan vara ett bättre alternativ också för dem som inte direkt och på kort sikt gynnas av förändringar i den riktningen.

Hans Norebrink

Läs mer: AB, SR, GD, DN, MM, Sydsvenskan, LM, Tiden, ÖA, ETC, Goodreads, Socialpolitik, BT, DT, Flamman, JT, VLT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ojämlikhetens anatomi, Per Molander, Jämlikhet, Samhällsutveckling, Statsbildningar, Urbanisering, Social kontroll, Ojämlikhet, Kultur, Böcker, Historia, Klass, Samhälle, Politik

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris