Vi kan väl som Mattias Hagberg antyder i en debattartikel i GP avskaffa nationen, nationalstaten, det svenska medborgarskapet, gränser, begreppet invandrare, och låta alla som vill få komma till Sverige och få fullständiga rättigheter.
Men då ska inte argumentet för detta vara att det är dags att ersätta gammalt med nytt. Inte heller ska argumentet vara att migration och globalisering är ödesbestämda krafter vi inte kan påverka. Det är trams.
Argumentet ska vara att det är så vi det svenska folket vill ha det. Det ska beslutas i fri och öppen debatt som anstår i en demokrati. Då måste det faktum att vi lever i en orättvis värld där många längtar efter att fly från fattiga till rika länder tas med i diskussionen.
Uppåt var fjärde svensk flydde/emigrerade till USA när dess gränser var öppna. Är vi beredda på att 100 000-tals flyktingar/invandrare från fattiga länder på motsvarande sätt kan komma till Sverige om vi har öppna gränser och välkomnar alla ”kroppar” (Hagbergs modeuttryck)?
Troligen skulle detta, om det genomfördes över hela världen, snabbt utjämna klyftorna mellan fattiga och rika delar av världen. Men är det troligt att detta visionära och rättvisa mål skulle kunna genomföras på detta sätt utan explosioner av rasism och fascism?
Vad blir det över huvud taget kvar av nationer och nationalstater utan gränser och medborgarskap, utan skillnad mellan ”svenskar” och ”invandrare”? Är det inte i praktiken att avskaffa Sverige som eget land? Kvar blir bara alla individer/människor på jorden flyttande fritt omkring under en gemensam världsregering.
Jag vill också ha en enad värld. Men måste vi avskaffa nationerna för det? Jag tänker mig mer en småskalig, decentraliserad värld med nationer i likaberättigat och fredligt samarbete – som de nordiska länderna.
Jag vill gärna ha Sverige kvar – och jag tror många utanför elitdebattörernas krets håller med mig.
Hans Norebrink, fil mag i internationella relationer, socialist
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Mattias Hagberg, Medborgarskap, Nationalstat, Invandring, Flyktingar, Humanism, Demokrati, Flyktingpolitik, Rasism, Fascism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Sverige tar väl redan emot fler invandrare per capita än USA gjorde, när invandringen var som störst?
Jag tycker många av alla dessa diskussioner om ”vem har rätt att vara svensk?”, ”har vi rätt att neka någon att vara i sverige när alla människor har lika värde” osv. kan sammanfattas i att det finns en paradox i att mänskliga rättigheter är universella, men den enda institution som har möjlighet att garantera dem är nationalstaten. Att en stat skulle ge samma rättigheter och välfärdsförmåner till alla inom dess territorium, och dessutom har öppna gränser, skulle endast vara möjligt om skillnaderna mellan världens stater var mycket små. Och där är vi inte än på ett tag.
Svar från Hans Norebrink:
Jag instämmer helt i denna kommentar. Först måste vi utjämna välståndsskillnaderna i världen, sedan kan vi ha öppna gränser. Allt annat är orealistiskt.
Man kan inte spänna vagnen framför hästen. Först jämlikhet i världen och en global vi-känsla (hästen). Sedan öppna gränser och fri rörlighet (vagnen).
Jag får i dagarna ett debattinlägg om detta publicerat på Svenska Dagbladets Debatt-sajt: ”Är öppna gränser lösningen?”
Spännande, ser fram emot att läsa den!