Ibland slår terrorism blint. Många gånger är den dock målinriktad. Men även när terrorismen slår blint så drabbar det inte vem som helst. Störst risk att drabbas av ett terroristattentat löper människor som bor i Irak, Afghanistan, Nigeria, Pakistan eller Syrien enligt den senaste Global Terrorism Index, en rapport från Institute for Economics and Peace. Det är tre muslimska länder och Nigeria. Terroristdåden i Nigeria sker främst i de muslimskt dominerade områdena.
År 2014 så fanns 53% av alla offer för terrorism i Irak och Nigeria. 25 procent av alla terroristattacker år 2014 skedde i Irak, 14% i Pakistan och 12% i Afghanistan. Det är alltså störst risk att bli drabbad av terrorism om en person är muslim.
Andra länder som drabbats av många terroristdåd sen år 2000 inkluderar Indien, Ryssland, Somalia, Algeriet, Thailand, Filippinerna och Sri Lanka.
Minst risk för terrorism löper människor som bor på den amerikanska kontinenten med undantag av Colombia där risken är stor. Risken är också mycket låg i Europa, södra Afrika, delar av Västafrika, Japan, Korea och delar av Sydostasien.
Vem som helst drabbas inte av terrorism helt enkelt. Den som drabbas är oftast en muslim i Mellanöstern och Nordafrika. Så har det varit sen USA:s invasion av Irak.
Det är också så att de som arbetar som poliser löper större risk än andra i de flesta länder där terrorism är vanligt. Andra grupper som är mycket utsatta är militärpersonal, regeringsanställda och politiker. Antalsmässigt kan fler attacker vara riktade mot egendom och privatpersoner men risken för privatpersoner är ändå mindre.
Samtidigt ska vi vara klara över att mord är mycket vanligare än terrorism. Mordfrekvensen (mördade per 100 000 personer) i världen är omkring 6 (6,24 år 2012) medan terrorismfrekvensen var 0,47 år 2014. Det finns städer där risken att drabbas för mord är mycket större än att drabbas av ett terroristdåd i den stad där flest drabbas av terroristdåd, dvs Bagdad. Dessa städer inkluderar Basseterre (Saint Kitts and Nevis), Belize City (Belize), Cape Town (South Africa), Caracas (Venezuela), Guatemala City (Guatemala), Maseru (Lesotho), San Salvador (El Salvador) och Tegucigalpa (Honduras). Caracas ligger högt och har en mordfrekvens på 111. Terrorismfrekvensen i Bagdad var 43.
I hela Europa är risken att bli mördad betydligt större än risken att utsättas för terrorism.
Terrorism slår sällan blint. Den slår mot religiösa och politiska motståndare, den slår mot personer med officiella uppdrag och den slår mot sådant som upplevs som fiendens maktcentra. I Europa inkluderar det senare de stora huvudstäderna och EU:s huvudstad Bryssel för den som ser västvärlden som fiende.
Vem som helst drabbas inte av terrorism. Är du polis i ett land i Mellanöstern så är risken mycket stor att du drabbas. Är du civilperson i Europa är risken liten. I USA är risken för att bli mördad mycket större.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Terrorismfrekvens, Mordfrekvens, Muslimer, Poliser, Regeringar, Militärer, Terrorism, Syrien, Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria, Krig, Mellanöstern, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Ibland slår terrorism blint. Många gånger är den dock målinriktad. Men även när terrorismen slår blint så drabbar det inte vem som helst. ”
Den terrorism, som tar sin utgångspunkt i händelserna den 11 september och där dåden i Paris i höstas och nu senast i Bryssel ingår i ett sammanhang, drabbar oss alla. Inte fysiskt men genom att den leder in i ett kontroll- och övervakningssamhälle, som varit otänkbart bara för några år sedan. Här är vi alla offer . Vi kunde igår höra statsministern prata om det som i praktiken innebär i det närmaste fri avlyssning av elektronisk kommunikation och om hur viktigt det är att avlyssningsinformationen skall få flöda fritt mellan MUST, Säpo och Polisen. Övervakningen kommer att intensifieras på alla områden. Genom mobiltelefoner kan redan idag våra rörelsemönster rekonstrueras med god precision. Nyttjandet av teknikens alla landvinningar t.ex. med fullkomlig ”gödsling” av kameror med tillhörande ansiktsigenkänning, kommer att accelerera. Orwells samhälle av 1984 blir helt plötsligt näst intill en realitet. I dessa avseenden slår terrorismen otvivelaktigt blint.
”Samtidigt ska vi vara klara över att mord är mycket vanligare än terrorism.”
Att jämföra dessa är för mig att jämföra ”äpplen och päron” och leder ingenvart. Syftet är helt olika. Mord är riktat mot enskild person och grundat i ett person- eller situationsrelaterat, mer eller mindre välgrundat, motiv (sedan finns det självklart vansinnesdåd, som begås av psykiskt sjuka människor och där motivbilden är oklar). Terror, som bör skiljas från politiskt betingade mord, handlar, som i fallen Paris och Bryssel, om att sprida rädsla, skräck, otrygghet och kaos i syfte att uppnå politiska syften. Vid terror är offren oskyldiga människor, som råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Dock, från det humanistiska perspektivet är det förstås lika fel att döda en annan människa oavsett syftet.
Nu handlade mitt inlägg ju inte om det. Utan det var ett sätt att avdramatisera det hela. Fisken att drabbas av terrorism är minmal. Risken att drabbas av mord större. För offren spelar det ingen roll av vilken anledning du dör. Det är mer otryggt att leva i Caracas än i Bagdad. Och nej, morden i Caracas är oftast inte personligt riktade utan har md rån och sådant att göra. Det spelar inte heller nån roll för en person i Bogota om den dör av våld från högerextrema dödsskvadroner eller våld från en rånare som vill åt din klocka. När jag reser genom fattiga områden i Chicago så är risken för att bli dödad mycket högre än risken att bli dödad vid ett besök i London eller Bryssel. Det förstnämnd är ett betydligt allvarligare och större problem.
Målet för terrorism att sprida skräck. Målet för terrorism är att uppnå politiska målet antingen genom att döda politiskt ledande personer, myndighetspersoner med makt (det vanligaste) eller genom att sprida skräck.
Orwell s9184 har vi uppnått för länge sen. Terrorismen var vanligare i Europa på 1970-talet än idag men et fick inga långvariga negativa konsekvenser. Det blir sannolikt så även denna gång. Även då var Belgien ett av de mest drabbade länderna men annars var de mest drabbade Italien, Frankrike, Spanien och Storbritannien. Det är märkligt, det är samma länder (med undantag av Italien) som är mest drabbade idag. Sannolikt har det något med hur de länderna styrs att göra och hur kulturen i landet ser ut.
”Risken att drabbas av mord är större”
Självklart och risken att förolyckas i trafiken lär även den vara betydligt större. Jag ifrågasätter inte sannolikhetsresonemanget att risken för den enskilde att dö i ett terrordåd är liten. Det är inte detta mina funderingar utgår ifrån. Istället ser jag terrorism ur ett vidare perspektiv – ytterst ett brott mot grundläggande humanistiska och demokratiska värderingar. Terrorism blir därför – för mig – ett brott, som inte kan ”avdramatiseras”.
”Terrorismen var vanligare i Europa på 1970-talet än idag”
Om man ser till antalet terrorhandlingar och det sammanlagda antalet drabbade finns ingen anledning att ifrågasätta din slutsats, Dock finns det betydande skillnader. 70-talets terrorism innehöll inte på samma sätt omfattande spektakulära handlingar där ett stort antal – i princip slumpvis utvalda – människor dödas moment. De mest omfattande exemplen är Madrid 2004 – 191 döda, London 2005 – 56 döda och Paris 2015 – 130 döda. Motsvarande exempel är svåra att finna under 70-talet. Ulsters bombattentatet i Dublin och Monaghan 1974 dödade dryga 30-talet människor. Bader-Meinhofsligan enskilt största våldshandling skedde i Köln 1977 då 4 människor dödades.
En annan skillnad är att 70-talets terrorism ofta – men inte alltid – hade mer uttalade måltavlor, som politiker, militärer eller industriledare (d.v.s. ofta politiskt betingade mord) även om antalet civila offer, p.g.a. av attentatens mängd, var långt ifrån var försumbart. Till skillnad från Madrid 2004, London 2005, Paris 2015 och Bryssel 2016, utgjordes sällan det primära målet för 70-talets europeiska terrorister av civila. Dock har även vår nutid visat exempel på terrorhandlingar där måltavlorna är utvalda, här minns vi Utøya 2011 och Charlie Hebdo 2015.
Att civila alltmer tycks göras till det primära målet innebär, som jag ser det, att samhället skadas på ett annat och kanske mer avgörande sätt än när målen är mer specifika. Rädslan och skräcken, alldeles oavsett rationella sannolikhetsresonemang, blir av ett helt annat slag.
”…men det fick inga långvariga negativa konsekvenser. Det blir sannolikt så även denna gång”
Tyvärr tror jag du har fel. Kontroll- och övervakningssamhället, som nu understöds högteknologi vilken på 70-talet hade betraktats som science fiction, är här för att stanna. Varje terrordåd – att det kommer fler inom en inte alltför avlägsen framtid kan vi nog – sorgligt nog – vara ganska säkra på – kommer ytterligare att driva på den utveckling, som mycket har sin startpunkt den 11 september 2001. Integritet och fri rörlighet kommer att vara värden, som ges allt mindre vikt.